Ett levnadsöde i och om Bissefäll

Filmaren Jan Lindqvist skriver i ett ”förord”: Det är en unik skildring, delvis chockerande genom den instängdhet den framställer ett liv i arbete, arbete, arbete och åter arbete.

Filmaren Jan Lindqvist är en bekant till Bengt Svensson och när ha fick ta del av anteckningarna var han direkt på det klara med att det här måste bli en bok.

En del av anteckningarna,

Gunnar Svensson föddes 1925, alltså för exakt 100 år sedan och även om det inte var tänkt att boken skulle bli ett 100-årsminne så har det ändå blivit så.

Gunnar gick ur tiden 2009 och han fick ett par år före dess vara med om att ett museum skapades i Skillingehus i Skillingaryd där hans gärning som träsnidare presenterades. Det finns kvar i byggnaden, även om det är oklart hur det blir i framtiden.

Enda barnet

Gunnar med familj bodde i Bissefäll, lite väster om Skillingaryd och var enda barnet. Uppväxten var på många sätt lycklig, särskilt när han gifte sig och fick barn. Däremot var ungdomsåren svåra då det var tufft att försörja sig. Faderns sätt var inte alltid så lätt, vilket finns att läsa i den bok som kunde hämtas på tryckeriet i fredags.

Gunnar Svensson, bilden som finns på bokomslaget.

Gunnars barn kände inte till de här anteckningarna från när Gunnar var ung.

Gunnar skriver själv så här när han började skriva i september 1944: Jag har nu tänkt att börja anteckna lite om hur livet gestaltar sig hemma på gården och trakten omkring. Det kanske kan bli intressant att läsa längre fram i tiden.

Fanns i ett uthus

– Vi fann dessa anteckningar i olika böcker i ett uthus bland mycket annat, berättar Bengt.

Gunnar började sina anteckningar 1940, som 15-åring. Då var dagboksanteckningarna kortfattade. 1944, när Gunnar var 19, blommade skrivandet ut i de längre berättelserna.. Vissa perioder skrev han lite varje dag, andra dagar blev det längre uppehåll men lite sammanfattningar.

När man läser får man en klar inblick i hur det var med en sjuk far och livet på landet där det inte fanns många möjligheter att få någon inkomst att tala om.

En av bilderna i boken.

Bengt började läsa anteckningarna för några år sedan och för två år sedan tog han tag i dessa på allvar. Han skrev av och fick hjälp av inte minst av Bertil ”Gölgåsarn” Gunnarsson att få förklaring om personer, boplatser med mera.

All fakta är kvar

Huvudsyftet med boken har varit att det ska vara som originalanteckningar, men för att förstå var och vilka som det skrivs om har det varit nödvändigt att förklara till mer.  Däremot har ingen fakta ändrats.

Man har även försökt att ha kvar dialekten i boken. Här finns exempelvis ord som i dag inte direkt används.

Gunnar hade för övrigt en klar dialekt när han pratade. Livet i Bissefäll var inte ensamt men Gunnar bodde här hela sitt liv med först sina föräldrar och senare med hustru och egna barn.

Ur en av Gunnars Anteckningsböcker.

Man kan ju säga att Bissefäll är en liten avkrok, sista huset på vägen. Det kom dock många besök och Gunnar med hustru var mycket sociala.

Gunnar skriver själv så här på sidan 139 om att det skulle ligga enskilt till: I verkligheten ligger det mycket centralt mitt emellan fyra byarm, Ljungberg i öster, Ryd i Söder, Ålaryd i väster och Hagstad i norr, alla 2 till 4 kilometer bort. Det finns ingen annan plats son heter Bissefäll o Sverige och förmodligen inte i något annat land på jordklotet.

Det var lite sådan han kunde vara Gunnar, underfundig med härlig humor.

Bilder är viktigt

Bengt har tillsammans med sönerna Carl-Johan och Oskar gått igenom familjealbum för att ta fram passande fotografier och några foton har man lånat av människor i bygden. Sedan har Mattias Bokinge bearbetat bilderna så att de kunde göra sig rättvisa i boken. Ett litet bidrag till bokens tryckning har familjen också fått från en fond.

Den andra halvan av  boken är rena dagboksanteckningar dag för dag.

Det finns även en fortsättning i kapitel tio från 2002. Gunnar gjorde någon form av avslutning på skrivande som egentligen pågick på 1940 och 1950-talet.

I Bissefällsmuseet

Själva anteckningarna skulle säkert passa bra i ett blivande ombyggt museum på en bra plats i Skillingaryd. Hembygdsföreningarna har kämpat för att museet ska flyttas till det så kallade Magasinet på Artillerigatan, men dit är nu biblioteket är på väg att tillfälligt flytta in. Hur det bir framtiden är för tidigt att säga, om biblioteket bli kvar där och om det skulle finnas plats för Bissefällsmuseet. En tillbyggnad kanske skulle ge plats för både museum och bibliotek.

Hur det blir med museets plats är än så länge alltså oklart. Klart är däremot att ett stycke levnadshistoria nu är på pränt.

Boken, som är på totalt drygt 260 sidor, kommer att presenteras för allmänheten vid en vernissage i Bissefällsmuseet i Skillingehus om ett par veckor.