Eva Wärn: Konstnär i alla former

Eva Wärn är uppväxt i sägenomspunna Tiveden och kärleken tog henne till Hallafors, väster om Skillingaryd, för några år sedan.

Vem är Eva Wärn undrar vi?
– Levnadsglad, tycker om att ha projekt på gång, intresse för människan, samhället och kärleken till naturen har följt mig genom livet, börjar Eva berätta när vi sätter oss ned för en kopp kaffe i köket.

Närmare 200 sångtexter har Eva skrivit och gitarren har varit en god vän genom åren. Det märks väl att Eva älskar sång och musik när vi får ett smakprov.Jag skriver gärna visor om människan, samhället, andlighet och visorna anpassas och väljs ut vid olika tillfällen med finkänslighet och som skräddarsyr handsken i handen. 

– Musiken ligger mig varmt om hjärtat och texterna handlar om samhällsrelaterade ting och kärleksvisor, man kan säga kort och gott att musiken handlar om samhället och människan. Jag skriver gärna metaforer, de har en djupare betydelser. Mina visor är lätt identifierbara och berör väldigt mycket och musiken ger mig ett lugn. Min musik samt mina texter har varit mitt intellektuella, emotionella, andliga och konstnärliga uttryck. Sången gav mig en röst och rätten att äga ordet. Här finns en annan dynamik och en annan personlig berättelse om vad det har tillfört mig. Jag har skrivit text och musik i över 30 år så jag har samlat på mig en del visor genom åren. Det har varit väldigt uppskattat och berört till både skratt och tårar. 

– Jag har flera ben att stå och det är väldigt roligt. Till vardags jobbar jag på Hooks Herrgård och här hemma i Hallafors blir det planering för föreläsningar och dockteatern som är populär till förskolebarn, samtidigt som jag har många drömmar om framtiden.

– Vänskapen i dockteatern är fantastisk och lärande till små barn är otroligt viktigt och jag tror att jag kan tillföra en hel del. Mår jag bra och jag delar med mig, så mår vi alla bättre. Så mycket mer komplicerat behöver det inte vara för att förändra till det bättre i samhället.

Dockteatern handlar om Nellys Twist och räven Bombo och är två stycken gräsänder som bor i ett båtskjul. ”En dag har Nelly ont i sin tand och hon tror att hon fått hål i tanden. Häromdagen tog Nelly en brödbit från marken och till sin förtvivlan upptäckte hon att det var tuggummi. Men har gräsänder verkligen tänder?”. 

– Genom ett lekfullt och pedagogiskt sätt får barnen en naturlig kunskap om vilka konsekvenser skräp i naturen kan ställa till med. Räven Bombo är en tuffing som klarar sig själv men är han så lycklig egentligen utan vänner? En dag råkar han ut för något förfärligt och blir jätterädd. Det ger honom en ordentlig tankeställare…. Barnen får under föreställningen möjlighet att kommunicera med Bombo och på så sätt får de vara delaktiga och engagerade. I bakgrunden när teatern spelas upp finns ljudlandskap av små skvalpande vågor, lite fåglar och andra ljud som hör naturen till. Dockteatern passar till barn i åldrarna från tre år och upp till årskurs två, eftersom den är till en viss gräns kan det fungerar med ett bredare spann, men 6-åringar skulle jag säga är den ultimata och bästa åldersgruppen för dockteatern, berättar Eva. 

Att måla och fotografera har också blivit en del i Evas liv.

– Jag har varit med på en utställning vid Smålands Galleri i Alvesta. Jag trodde nog inte först att jag kunde måla, men jag fick stativ och penslar i julklapp, och det var riktigt kul se resultatet. Främst är det natur och fåglar som återspeglas i mina alster. Att fota är en del i mitt skapande. Jag har fotat 100 olika fåglar.

– När jag kom ut och fotade flyttades fokusen till att tänka på något annat. Jag råkade ut för en allvarlig nackskada och det var ifrån värken från nacken som mitt fokus flyttades när min passion för fotografering uppstod. Kameran blev mitt verktyg för att hitta fokus. Det var så jag sen har fått nytta utav att jag lärde mig att få kontroll och hitta fokus vid andra tillfällen. Lära sig att ta fokus och kontrollen.

Föreläsning, diktsamling, ljustillverkning och barnteater…

– Din själ är ett fantastiskt redskap för att betjäna dig. Min utgångspunkt är att själen är sinnenas mottagare och precis som med kroppen har den både svaga och starka sidor. Man kan se föreläsningen som ett redskap. Jag har bland annat föreläst för yrkesbehandlare, kommunen, personaldagar för att ge boost och bra inspiration men föreläsningen kan anpassas till olika tillfällen.

– Visorna är en dynamik i sig. Jag får min energi av att prioritera min motor. Jag har det som ett djupare intresse att vara med och påverka och skapa en skön och fin atmosfär runtomkring, vila, lugn, ro och lite eftertanke. Allting behöver inte vara perfekt, man behöver inte lägga ribban så högt. 

– Samhället och människan är det som är fokus. Trädet finns och mina grenar är bland andra dockteatern, musiken, fotografering, målning och att tillverka ljus. Ljusen tillverkas i personligt perspektiv, och göra det där lilla extra att ge bort vid ett tillfälle har jag sysslat med ett tag. I varje ljus finns det en liten sak som inte kan brinna, det kan vara en liten keramikblomma, ett litet metallhjärta eller exempelvis ett par ringar. Man gör det lite mer personligt på så vis i ett glas och dessa går givetvis att fyllas på och återvinna.

Vad gör Eva Wärn om 5 år?
– Då har jag utvecklat mig själv. Jag drömmer om att ge ut en barnbok. Jag har skickat in underlag men konkurrensen är verkligen stenhård. I kombination med dockteatern kan den vara intressant. Sjunga, skapa och spela kan jag, nu ska jag bara lära mig att prata om vad jag kan också, menar Eva. 

I boken ”13 poeter söker läsare” återfinns bland andra Eva Wärns alster: 

”Jag är så hungrig på att leva. Jag vill så gärna få veta. Jag längtar efter att se bortom berget, bortom havet, bortom himlen. Jag vill går där ingen annan har gått, se det som ingen annan har sett, höra det som ingen annan har hört. Jag spränger mina begränsningar lyssnar stilla och frågar Gud vart vill du föra mig, vad vill du leda mig och så gick jag vidare. 

Och han visade mig den vackraste lilla blomman som var den ljuvligaste jag sett och som hade en strålande skönhetsglans som var bortom allt jag sökt och längtat efter”