Facket och kvinnodagen

Mina vänner. Jag har några saker jag tycker vi skall prata om. Så länge jag blir kallad ”fackpamp” av kollegor och vänner har jag misslyckats som förtroendevald. Det är inte glamoröst, och man blir inte heller rik på det. När jag jobbar fackligt i Vaggeryd och företräder er som är medlemmar i min sektion är det för samma lön som jag har i nattpatrullen. När jag företräder dig som medlem i min avdelning går mitt fackförbund in och betalar det jag förlorat för att jag behövt ta ledigt från mitt jobb.

Jag arbetar inte fackligt för att det är glamoröst och man får dricka kaffe, träffa trevliga människor och bara ha kul hela dagarna. Tvärtom – fackföreningen är en förening, som bildats i kampen om ett jämställt samhälle, rättvisa och schyssta villkor på jobbet och en välfärd att födas i, utvecklas i och bli gammal i. Vissa dagar är mentalt uttömmande – men det är alltid roligt. Roligt att få se förändringen i kommunal, i samhället och på arbetsplatserna.

Idag blir det extra tydligt hur viktigt det är att kämpa för välfärden, jämställdhet och solidaritet. Rika skall inte bli rikare på samhällets bekostnad. En solidarisk politik där man ger efter förmåga och får efter behov – där alla är lika mycket värda – det är något som vi behöver sträva efter tillsammans.

Bara i min kommun är sysselsättningsgraden för kvinnor i genomsnitt 67% och en kvinna tjänar i genomsnitt cirka 100 000 mindre på ett år än vad en man gör. Hur sjukt är inte det? Det innebär att kvinnor också är dem som får vara hemma med barn både under föräldraledigheten och när de är sjuka – för att det inte är ekonomiskt försvarbart att mannen skulle vara hemma istället. Vad säger det om jämställdheten?

Josephine Svanberg