Fågelforsledens närområden med Skillingaryds skjutfälts norra delar

Fågelforsledens närområden med Skillingaryds skjutfälts norra delar, en natur- och kulturkrönika i 37 bilder från en promenad under annandagens härliga sol och gnistrande snö.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd den tjugofemte dagen i årets sista månad anno 2018.

Det blev en vit jul 2018, och solens låga strålar över ljungheden på Skillingaryds skjutfält gjorde skuggorna mycket långa.

Det är bara några dagar sedan det var midvintersolståndet, då midvinternatten var som längst och allt detta beror på jordaxelns lutning som lutar 23,44° mot det tänkta vertikalplanet.

Älg, ”Alces alces”, på språng.

Älg, ”Alces alces”.

Älg, ”Alces alces”, platt fall mitt på vägen som Bambi på hal is.

Tjäder, ”Tetrao urogallus”.

Orrar, ”Lyrurus tetrix”.

Skogshare, ”Lepus timidus”.

Ekorre, ”Sciurus vulgaris”.

Sork, inga svansspår, som är en underfamilj till familjen ”Cricetidae” i ordningen gnagare eller en mus, som tillhör ett släkte i underfamiljen ”Murinae” som i sin tur tillhör familjen råttdjur, svårt att säga vilket så jag avstår.

Rådjur, ”Capreolus capreolus”.

Grävling eller europeisk grävling, ”Meles meles”, är ett rovdjur som tillhör familjen mårddjur.

Grävling, ”Meles meles”.

Vänligen, ta bort plåten, den utgör en fara för faunan

Vänligen, ta bort plåten, den utgör en fara för faunan.

Lysgranat med fallskärm som fastnad i en tall, påminner mig om en bok jag läst som hette ”Arnhem, soldater från luften”.

Arnhem är en stad i Nederländerna med 152 500 invånare år 2015 och staden har hamn vid och järnvägsbro över Rhen och industrin är mångsidig.

Militärt blev Arnhem känt under andra världskriget i samband med en allierad luftlandsättningsoperation i september år 1944, som blev ett misslyckande med stora förluster.

I den allierade framryckningen mot Tyskland gällde det att bland annat ta den viktiga bron över Rhen vid Arnhem, som hölls av tyskarna.

De allierade, huvudsakligen britter under Montgomery, satte den 17 september år 1944 in 10 000 man från luften.

Tyskarna under general Model var avsevärt starkare än man räknat med och kringrände de anfallande, som tvingades ge upp den 26 september efter att ha förlorat nära 80 % av sin styrka.

De allierades framryckning blev härigenom avsevärt försenad och först sju månader senare erövrades Arnhem av britterna.

För Montgomery som ansvarig blev misslyckandet en tung belastning.

Walter Model, 1891–1945, tysk militär, generalfältmarskalk år 1944, var vid offensiven i väster år 1940 stabschef i en armé, blev mot Sovjetunionen chef för 9:e armén år 1942 och hade med den tilldelats en nyckelroll vid Kursk år 1943.

Han var armégruppchef på östfronten år 1944 och förflyttades samma år till västfronten, där han ledde Ardenneroffensiven.

I krigets slutskede begick Model självmord efter att ha avvisat de allierades krav på kapitulation.

Bernard Law Montgomery från år 1946 Viscount Montgomery of Alamein, Lord Montgomery, 1887–1976, brittisk militär, fältmarskalk år 1944.

Efter att i andra världskrigets inledning ha varit generalmajor och divisionschef i brittiska expeditionskåren och upplevt utskeppningen från Dunkerque våren år 1940 samt därefter medverkat i utbyggnaden av brittiska öarnas försvar blev Montgomery i augusti år 1942 chef för 8:e armén i Nordafrika, med vilken han utmanövrerade Rommels Afrikakår och slutligen vann en avgörande seger vid el-Alamein i november år 1942. Året därpå förde han sin armé i invasionerna på Sicilien och i Italien.

I storinvasionen i Normandie juni år 1944 var Montgomery chef för 21:a armégruppen och därmed i praktiken ledare av markoperationerna.

Samarbetet mellan Montgomery och de amerikanska befälskollegerna gick inte friktionsfritt och hård kritik riktades mot Montgomery för den av honom ledda misslyckade luftlandsättningsoperationen mot Arnhem i september år 1944.

Montgomery var åren 1946–48 chef för imperiets generalstab samt åren 1951–58 ställföreträdande överbefälhavare för Atlantpaktens väpnade styrkor.

Erwin Rommel, född den 15 november år 1891, död den 14 oktober år 1944, tysk militär och generalfältmarskalk år 1942.

Han utmärkte sig i första världskriget som en oförvägen och taktiskt omdömesgill frontofficer, vilket år 1917 renderade honom ”Pour le Mérite”-orden, Tysklands främsta militära utmärkelse.

Sina erfarenheter redovisade han i boken ”Infanterie greift an” år 1937, en vida spridd grundbok i infanteritaktik.

Rommel blev överste år 1937 och generalmajor år 1938 och fick år 1940, dock ej pansarutbildad, befälet över 7:e pansardivisionen, som han i offensiven mot Frankrike ledde i en exempellöst snabb framryckning.

Han blev i februari år 1941 chef för de pansarstyrkor som Tyskland satte in i Nordafrika, den så kallade Afrikakåren, och han vann snabba framgångar mot britterna och förskaffade sig legendariskt rykte dels för sin ledarstil att alltid vara främst i anfallen, dels för sitt gentlemannauppträdande.

Efter nederlaget vid El Alamein i oktober år 1942 hemkallades Rommel och våren år 1944 byggde han som armégruppchef ut försvaret av atlantkusten och vid de allierades invasion i juni år 1944 var Rommel operativt ansvarig under von Rundstedt.

Svårt sårad vid ett flygangrepp fördes Rommel till sitt hem för omvårdnad och ställd inför valet att begå självmord eller dömas för delaktighet i komplotten mot Hitler tog han sitt liv den 14 oktober år 1944.

Erwin Rommel torde ha varit andra världskrigets mest omtalade fältherre, en briljant taktiker och inspirerande ledarpersonlighet, uppskattad även av motsidan.

Gerd von Rundstedt, 1875–1953, tysk militär, generalfältmarskalk år 1940, påbörjade sin militära bana år 1892, tjänstgjorde på såväl väst- som östfronten under första världskriget.

Han pensionerades som generalöverste år 1938, men återkallades år 1939 för att leda en armégrupp mot Polen samma år, mot Frankrike år 1940 och mot Sovjetunionen år 1941.

På grund av meningsskiljaktigheter med Hitler avskedades han i december år 1941, men återinsattes i mars år 1942 och blev då överbefälhavare i väster.

Efter de allierades invasion år 1944 avskedades Rundstedt på nytt i juli år 1944 men återkallades för tredje gången i september samma år och ledde Ardenneroffensiven, efter vars misslyckande han avgick i mars år 1945.

Han fängslades samma år men frigavs år 1948.

Gerd von Rundstedt ogillade Hitler och nazismen och han var en rakryggad, aristokratisk personlighet, som hade hög respekt även hos motståndarna och räknas till andra världskrigets främsta militärer.