Fiat 500 blev Kjells första bil

Kjell Boberg, Hult utanför Skillingaryd berättar här om sin första bil;

Bilar har varit både mitt största intresse och jobb under hela mitt långa liv. Jag köpte min första och minsta bil för lite mer än 60 år sedan. Jag var då 17 år och jobbade som bilmekaniker på Hubert Holms nystartade bilverkstad i Skillingaryd. Bilen var en liten mörkröd tvåsitsig Fiat 500 C av 1939 års modell. Liten fyrcylindrig sidventilsmotor på 13 hästkrafter och osynkroniserad växellåda med tre växlar och golvspak.

Jag hade fått reda på att det stod en liten bil med motorn isärtagen vid dåvarande Tofterydsvägen vid Åbron i Skillingaryd. Ägaren Gösta Bard som då bodde nere vid Lagan i byn Östanå (Brocklyn) i Lundbergs gamla hus. Bilen skulle vara till salu.

Jag passerade by Östanå varje dag över gamla Åbron/Lagan (E4;an fanns inte då) på vägen till jobbet. På denna tiden låg det ungefär tio fina små röda hus i slutet av Fastorpsvägen utmed Lagan i Skillingaryd. Idag finns det bara en ”minnestavla” från denna idyll, byn Brocklyn…

En dag åkte jag ner till Gösta Bard och frågade om Fiaten var till salu och vad den skulle kosta. Bilen hade stått länge i ett skjul och var i delar med mera. Jag köpte Fiaten, betalade med en motorcykel, lättviktare, en gammal radio och 100 kronor kontant! Bilen, som var nerplockad, köptes givetvis i befintligt skick. Pappa Holger hjälpte till att forsla hem min första bil till Boarp.

Efter någon månads idogt skruvande, ventilslipning, nya kolvringar och bromsrenovering var bilen ihopskruvad och körbar. Problemet var att jag hade inte körkort. Men min kompis Alf Andersson i Ekhult (Evalds äldre bror) fyllde 18 år i början av januari. Han blev då min chaufför några månader innan jag fick mitt egna körkort i början av maj.

Min närmaste granne och kompis i Boarp, Seth Toftgård, och jag åkte omkring och hade mycket roligt med min första lilla röda bil. Motorn hade bara 13 hästkrafter, sidventilare, treväxlad och med nedfällbart tak och reservhjulet var monterat utanpå karossen där bak. Vi kunde konstatera att det gick bra att ta sig fram i 60 – 80 km/h med bara 13 hästkrafter under huven. Det gick ibland mycket sakta i uppförsbackarna, man desto fortare utför.

Det största problemet jag och Seth hade var att vi kunde inte ta med några passagerare.

Det löste sig snart, jag hade fått spaning på en betydligt större bil. Hittade en Nash i Gällstad där en fabrikör av misstag råkat köra in i ett ”för lågt garage” då han tryckt in och skadat hela taket. Jag åkte till Gällstad och fick se en tvåfärgad Nash Statesman av 1952 års modell, sex cylindrig motor, rattväxel, överväxel med mera. Men med hål i taket. Ägaren var mycket irriterad över incidenten och ville snabbt sälja bilen. Jag köpte bilen och körde hem med hål i taket. Framsätet var som en bred soffa med plats för fyra personer. Detta var den bredaste bilen jag sett eller ägt. Hela 208 cm bred.

Jag fixade taket och lackerade om hela bilen. Taket lackerades turkos och nederdelen cremefärgad. På denna tiden var det cellulosafärg som gällde. Först spruta på tjockt med cellulosafärg och sedan polera tills det var blankt. Mycket jobb blev det. Bilen var klar till midsommar 2958 då jag och Seth åkte på premiärturen med Nashen till midsommarfest och dans på Näset i Mölnarp. Detta var en trevlig bil och det blev en lyckad midsommar där Seth Toftgård träffade sin blivande fru Inga-Lill.

Vi åkte flera långturer med denna stora bil med pappa Holger till motortävlingar i Skåne/Knutstorp. Inga problem att övernatta i denna breda bilen. Bilen var bäddbar eftersom ryggsätet på framsätet var nerfällbart med ett enkelt handgrepp. Under sommaren med nytt körkort blev det många minnesvärda turer med denna breda amerikanare. När sommaren var över hade jag bestämt mig för att flytta till Jönköping och börja plugga på tekniska.

Frampå höstkanten sålde jag Nashen till en kille som var lingongrossist i Nässjö och fick bland annat en gammal vacker tavla som dellikvid. Denna tavla pryder fortfarande väggen här hemma i Hult och är ett bilminne.

Naturligtvis hade det varit roligt att äga dessa gamla bilar idag. Fiat 500 var ju den en av de minsta fyrhjuliga bilarna som tillverkats och Nash Statesman var en av de bredaste som tillverkats. De många olika bilminnen från mitt första körkortsår och dåtidens många trevliga och äventyrliga bilutflykter på krokiga grusvägar glömmer man aldrig. Detta trots att det var mer än 60 år sedan.

Jo, min allra första bil var faktiskt en bil som jag fick då jag fyllde 10 år, 1949. En riktigt stor begagnad trehjulig trampbil. Pappa Holger köpte trampbilen av Olle Forsberg, Götafors, hans söner Dan och Via hade använt bilen flitigt några år tidigare. Dan Forsberg blev senare en duktig speedwayförare. Bilen hade cykelpedaler/kedjestyrning och virestyrning och var av masonit och hade stora 28-tums cykelhjul som rullade lätt. På plan väg kom man lätt upp till cirka 30 km/h. Problemet var att de stora cykelhjulen inte höll, det gick åt många gamla cykeldäck för att hålla igång min första riktiga bil. Detta gamla hemmabygge krävde mycket underhåll och muskelkraft och var mycket nyttigt för en dåtida yngling.

Fotnot; Flera läsare välkomnas att berätta eller bli intervjuade om sin första bil. Välkommen att kontakta oss på redaktionen@skillingaryd.nu eller redaktionen@vmo.nu