Film om Hokbygden gav hjärtstartare

Stellan Eriksson från Hok var en av många som ansåg att det var viktigt att bevara John Powells super 8-filmer och med familjen Powells samtycke fick han förtroendet att sammanställa en dvd med Johns filmer som underlag.

Bakgrunden är en klassträff 2015 där det fanns önskemål om att åter få se Johns filmer. Med på klassträffen var Brita Powell som hade varit lärare i Hoks skola under en lång tid. Deltagarna var väldigt glada över att hon var med och förgyllde klassträffen, hon hade varit samtligas lärare i småskolan och uppskattad. Brita bor numera i Nästa utanför Värnamo.

Vid denna träff var Stellan med i organisationskommittén och då föddes en förhoppning att få erhålla familjen Powells samtycke till att kunna få överföra dessa ilmer till dvd, i första hand till de gamla skolkamraterna. I samband med klassträffen ställdes frågan till deltagarna, som till antalet var imponerande 38 av 41 inbjudna: Finns intresset att erhålla en minnesupplevelse på dvd? Alla bokade sig för en var. Inga ekonomiska intressen fanns och ett eventuellt överskott skulle användas till något behjärtansvärt ändamål.

Stellan tog då initiativet och ombesörjde att John Powells filmer från 1960-talet blev bevarade för framtiden och som nu efter mer än 55 år visar en del av Hoks historia, vilket är värdefullt.

John kom från England
John var engelsman och träffade Brita som var på besök i England. John flyttade till Hok och paret skulle efter en tid få sitt första barn, Jonas. Detta var skäl nog att inköpa en filmkamera, då John tidigt var filmintresserad och när tiden fanns kom han att filma mer än sin egen familj.

Många Hokbor förundrades när han gick eller åkte omkring med sin kamera och förevigade människor och miljöer i och kring samhället. I dag är många tacksamma att han gjorde det. Att bli filmad var något nytt och främmande och det var inte så lätt att få Hokborna att medverka.
John Powell filmade mycket och det som kunde sammanställas blev en film på 85 minuter.

Hjälp av museiförening
Det var Torleif Bergström från Waggeryds Museiförening som var behjälplig och kom med uppmaningen att personerna och platserna skulle namnges och att en berättarröst borde förmedla detta. Något ljud fanns ju inte på filmerna vid denna tid på 60-talet.
Överföringen hade sitt pris och ytterligare utlägg var inte aktuella, då ingen visste om någon utöver klasskamraterna ville köpa filmen. Så Stellan och Thor-Leif höll ner utläggen genom att göra filmen helt klar själva. Dock har ett tiotal personer hjälpt till med namnen på personerna i filmen.

– Jag fick först skriva ned alla namn kunde själv, de svåra fick jag inbjuda hjälp till för att klara. Ett underlag skapades och detta användes när jag talade in ljudet till filmen och med lämplig musik, berättar Stellan Eriksson.

Intresset för filmen var inte stort utan överväldigande. Informationen spreds på Facebook av dem som sett filmen. Ett flertal gav den godkänt och rekommenderade andra att inskaffa den. Man hade tänkt sig att efterfrågan skulle vara högst 80 exemplar men till dags dato har 225 tagits fram och de är nu slutsålda.

Familjen Powell samtyckte om hjärtstartare
Stellan Eriksson föreslog att man skulle köpa en hjärtstartare för överskottet och Brita och Jonas Powell tyckte att det var ett jättebra förslag.
– Hjärtstartare som är inlåsta är bra när det är öppet, men inte någon tillgång under dygnens övriga timmar. Därför bestämdes att en hjärtstartare skulle placeras mycket centralt och vara tillgänglig dygnet runt och alla dagar. Annars skulle det bara bli en halvmesyr, säger Stellan.

Kontakt togs med kultur- och fritidsförvaltningen och efter mycket diskussion kom man fram till att den skulle placeras vid skolan/sporthallen/biblioteket i Hok. Helt nyligen sattes den också upp där och ska kompletteras med en riktig informationsskylt. Det blir Hoks Intresseförening som erhåller en del av överskottet och kommer att ansvara för hjärtstartaren.

Även vid Hoks Folkets Hus
Kultur och fritid ställer också upp genom ett bidrag så att det ska kunna bli två hjärtstartare i Hok. Den andra kommer att finnas vid Hoks Folkets Hus och föreningen får också ekonomisk hjälp från överskottet.

– Allra bäst är det om hjärtstartarna aldrig kommer till användning, men skulle de behövas kan det vara livsavgörande. Nu vet många och ännu fler längre fram att vi har hjärtstartare i Hok, säger Stellan.
Hur man bäst använder dem har 41 personer frivilligt låtit sig utbildats i HLR – Hjärt-lung-räddning – och hur man agerar vid ett hjärtstopp. Tanken är även att all personal på skolan ska genomgå HLR-utbildningen. Kommunens räddningstjänst har exemplariskt ställt upp för att visa hur man gör när hjärtstartaren ska användas.

– Flera har hört av sig och undrat om det blir något mer utbildningstillfälle: Svaret är att när Hoks Folkets Hus har hjärtstartaren på plats kommer alla utbildade och andra intresserade/motiverade att inbjudas för en informationskväll och då kollas behovsläget upp.

Stellan själv har tagit till sig hur viktigt det är med hjärtstartare i Hok. En ambulans kan vara på plats inom 12–15 minuter och det är för lång tid vid ett hjärtstopp. Om man ska få igång ett hjärta som stannat handlar det om att snarast börja med HLR och med hjälp av hjärtstartaren helst inom 3–5 minuter om man inte ska få bestående skador. Man gör det man kan fram tills ambulansen kommer. Viktigt är att ett rätt omhändertagande sker av någon som finns i närheten och att ytterligare hjälp påkallas. Ring 112.

En dvd på 85 minuter
Med John Powells filmer, några stillbilder och ljud därtill har gjort det möjligt för Hok att få tillgängliga hjärtstartare. Förutom en tryggare tillvaro har Hokborna och andra fått en nostalgisk tripp genom filmen: Se Hokbygden på 60-talet.
– Filmen är gjord med en tanke att minst se den varje jul, då den börjar vid nyår och slutar vid juletid, då glömmer vi inte historien om Hokbygden på 60-talet, noterar Stellan Eriksson.

Stellan har erhållit många berättelser om hur goda minnen poppar upp när man ser filmen och det är trevligt för alla. Flera personer och byggnader i filmen finns nu inte kvar. Det är med tacksamhet man nu ännu lättare minns denna tid i Hok.

– Här finns inget bäst före datum, filmen blir bara ännu mer värdefull för varje år som går. Nu är man själv gammal, så nu säger jag som de gamle sa då man var ung,”dä´ va bättre förr”.

– Tack familjen Powell och alla ”Hokabor” på 60-talet. Vi kommer nu ihåg er alla och tiden med tacksamhet.

– För 50–60 år sedan ställde Hokborna upp och medverkade i en film som spelades in. Detta har bidragit till en bättre möjlighet att rädda liv i nutid, tack vare alla dem som köpt filmen och hjälpen från kommunen, avslutar Stellan Eriksson.