Fredrik – Skillingaryds nya styrkeledare

Fredrik Hjalmarsson

Vi tar oss till stationen på Fabriksgatan i Skillingaryd denna varma och regniga onsdag. Den här veckan har Fredrik, som är nyutbildad styrkeledare, beredskap och möter upp på stationen. Även om det varit en dröm från början av hans brandmannakarriär, som startade för 4,5 år sedan, så gick det fortare än planerat att gå vidare inom yrket. Att söka sig till räddningstjänsten var självklart då drivet att hjälpa andra alltid funnits där. 

– Drivet har blivit starkare genom åren och längtan att göra nytta har blivit större ju mer åren har gått, börjar Fredrik berätta på stationen där vi sätter oss vid fikabordet. 

Själva grundutbildningen för brandmän är sju veckor. Vill man vidareutbilda sig till arbetsledare eller gruppledare gäller ytterligare tre veckors utbildning och för att bli styrkeledare nio veckor. Fredrik berättar:

– Min tanke var att jag skulle utbilda mig till arbetsledare och hoppa in när Mats (reds anm; Carlsson) som då var min styrkeledare, inte var på jobbet. Under tiden jag gick arbetsledarutbildningen så sa en person i min grupp upp sig, vi gjorde en omfördelning och chansen och möjligheten för mig kom att växla upp och jag kunde söka styrkeledarutbildningen. Det har varit min dröm tidigare och nu blev den sann lite snabbare än tänkt i och med att det blev en ledig plats i min grupp.

Vad är det för utbildning för att bli styrkeledare?
– Jag har gått en nio veckors utbildning på Revingehed i Skåne och är tacksam för min arbetsgivare på Stackes att jag kunde hoppa på utbildningen. Jag blev klar i maj månad. Det var ganska mycket teori och vi utexaminerades samtidigt som eleverna i SMO (reds anm; Skydd mot olycka) och insatsledarna. Fördelen med att vara så många på kursen var att man kunde köra stora händelser på det stora övningsområdet som det är. Sista veckan gjorde vi bara insatseximinationer. Det finns två skolor i landet som utbildar styrkeledare, Skåne och Sandö. Jag fick under min utbildning ett helt nytt nätverk med över 20 kompisar så det var väldigt givande. Det finns stora möjligheter att vidareutbilda sig i det här yrket. Om man vill, förstås.

Vad innebär det att vara styrkeledare?
– Man kan säga enkelt förklarat att jag är arbetsledare över mitt lag. Jag bestämmer vem som gör vad vid en insats. Vi är alltid fem i gruppen per vecka, inklusive mig. Jag har ett arbetsmiljöansvar med tillhörande riskbedömning. Det är oerhört viktigt att alla följer reglerna och använder rätt skyddsutrustning och det är mitt ansvar. Jobbar man på en heltidsstation (reds anm; kommunen har deltidsstationer) så sitter styrkeledaren i högerstolen i släckbilen då heltidsstationer inte så ofta använder sig av första-insats-bilar. Här i vår kommun så har styrkeledaren FIP-bilen med sig hela tiden. När man är styrkeledare så har man också räddningsledarmandatet. Det innebär att jag har juridiska befogenheter och mandat att göra intrång i annans rätt. Exempelvis om det skulle brinna i ett radhus så skulle jag kunna besluta att gräva bort en del för att rädda byggnaden eller en brand i ladugård där vi behöver hjälp av grannens traktor exempelvis.

Som styrkeledare är du först på plats, hur känner du inför det?
– Det skiljer sig ganska mycket med att komma först på en olycksplats, det har jag ju inte gjort tidigare. Man kanske är ensam med en skadad person i en trafikolycka, först vid en brand… Man är rätt utlämnad och man behöver skaffa sig en bild kring händelsen och tänka ut en order till resten av gänget i gruppen som är 3 till 4 minuter efter mig. Minutrarna kan såklart vara långa om det skulle inträffa en större grej. Som styrkeledare kan jag begära mer fordon exempelvis, jag lämnar rapport till ledningscentralen kontinuerligt och kan ställa någon på halvhalt, exempelvis Värnamogänget stannar i Hörle innan fler beslut tas. Samtidigt gäller snabba beslut och man får tänka ut en plan A, B och till och med plan C ska man ha i åtanken. Om det är en större grej som har hänt är styrkeledaren högsta befälet och leder arbetet fram till att insatsledaren från antingen Värnamo eller Jönköping anländer till platsen. Samarbetet i RäddsamF som vi har i länet, inklusive Ydre kommun, är fantastiskt, säger Fredrik.

– Viljan att hjälpa till driver mig, berättar Fredrik som söker nya arbetskamrater till räddningstjänsten

I Fredriks grupp, som kallas grupp 1, jobbar Fredrik som styrkeledare tillsammans med fyra andra killar. I Vaggeryd jobbar också grupp 1 samtidigt och gänget är väl sammansvetsat i kommunen.

– Vi försöker att ha minst en vikarie per grupp. Vikarien är inte tvingade att åka med på larm men gör det oftast ändå. Vi söker nästan ständigt efter personer som vill jobba här hos räddningstjänsten och jag tycker att alla som kan tänka sig att bidra till tryggheten i samhället lämnar in en ansökan till oss. 

Hur ser utbildningen för brandmännen efter man lämnat in ansökan?
– Man blir uttagen till en testdag som innehåller praktiska och arbetsrelaterade tester. Man går en arbetsbana där det testas höjd, resa stege, bära och koppla slang och klaustrofobitest. Vi vill se att det finns tekniskt handlag hos personen som söker till oss. Man behöver inte vara atlet och gå på gymmet flera dagar i veckan utan vanlig grundkondition är tillräckligt. Vi kan känna ibland att man har en föreställning om att man ska vara två meter lång och jättestark, men så är det absolut inte. Att vara liten gör att man är smidigare också exempelvis. Går man sedan vidare från den testdagen görs rullbands- och simtest. När detta är klart kan man bli anställd och då följer man med som ”LIA” vilket betyder lärande i arbete, bara för att se och lära. Själva brandmannautbildningen är under totalt sju veckor fördelat på två perioder där en av veckorna är rökdykarvecka. Inom 1,5 år ska man också tagit lastbilskort, vilket är ett krav. Vi ser det som positivt om man är rotad på orten och tänker sig att man vill stanna kvar. Anspänningstiden, tiden man ska vara på stationen vid larm, har utökats till sex minuter så nu omfattas även området utmed väster om Skillingaryd. På sex minuter från larmet gått ska man tagit sig till stationen, bytt om och bilen ute ur stationen.

Vad tänker man när larmet går?
– Man har alltid allting redo om det skulle komma ett larm, stövlar och byxor är klara att bara hoppa i. I snitt har vi tre larm på en ”normalvecka” och Vaggeryd har ungefär samma antal. Det har varit några extremveckor när vi legat kring 10-12 larm på en beredskapsvecka samtidigt som vi har haft några noll-larm-veckor också, men det tillhör ovanligheterna. Nu åker vi också på hjärtstopp där varje minut är viktig. Eftersom jag alltid har första insatsbilen hemma så åker jag aldrig via stationen utan direkt till platsen där olyckan har hänt. Familjen hemma måste vara med på det här förstås, allt måste fungera även om jag är ute på larm. Vi har beredskap var tredje vecka och kör måndag till måndag. Första beredskapsdagen, måndagen när vi går på, har vi alltid övning, berättar Fredrik.

Gänget i gruppen är Fredriks bästa vänner. Här finns enorm tilltro och man litar på varandra till 100 procent.

– Det är som en andra familj kan man säga, menar Fredrik och lämnar ett stort leende. Det är en fantastisk gemenskap som vi har i gruppen. Man kan stå på sitt vanliga jobb och fem minuter senare så har man lyckats rädda livet på någon och en halvtimme senare är man tillbaka på sin arbetsplats och ”som vanligt”. Är vi med om jobbiga saker så har vi professionell hjälp, vi behöver också stöd och det finns ingen match eller kultur i att vi är starkare till mods än andra. Exempelvis när vi rökdyker så litar man på varandra och det är bådas ansvar när man går in tillsammans i en rökfylld byggnad. Man har koll på varandra, är bara en armslängd ifrån varandra, har koll på slangen och släpper den aldrig. Säkerheten går före allt och minsta risk för att det inte är en säker plats så går vi inte in i byggnaden.

Vad skulle du säga till de personer i kommunen som funderar på att lämna in en ansökan?
– Det här är en chans att göra något för tredje man. Man ska inte känna sig rädd för att söka. Vi behöver alla åldrar, tjejer och killar, olika bakgrunder med mera.

Vad är det bästa med att vara brandman, Fredrik?
– Det är det bästa jag gjort någonsin. Jag ångrar inte en sekund att jag sökte hit. Vilken resa jag har varit med om. Extremt givande. Bästa med allting är att resan precis har startat.

Innan vi lämnar brandstationen för den här gången får vi kika in i den nya FIP-bilen. Stor skillnad jämfört med tidigare bilar och här finns utrustning för just en första insats, hjärtstartare och övriga sjukvårdsprylar, brandsläckare, verktyg för snabba åtgärder. Fredrik berättar också om hjälmarnas färg, vit till gruppens brandmän, gul till styrkeledaren. Bilarna, liksom hjälmarna är numrerade. På Fredriks hjälm finns siffrorna 211. Tvåan står för Skillingaryd, 1 är grupp 1 och sista ettan är den första på plats, styrkeledaren. Har en brandman röd hjälm är man insatsledare och högre befäl än styrkeledaren på plats vid en olycka. På FIP-bilen finns sifferkombinationen 2 43 89 08 vilket vi på redaktionen fick lära oss att 2 är räddningstjänst, 43 är länsbeteckningen, 89 är Skillingaryd och 08 är befälsbil. Släckbilen har 10 på slutet och tankbilen 40.

Tillsammans med Fredrik är Mats Carlsson och Fredrik Lönnblad styrkeledare i Skillingaryd. I Vaggeryd finns styrkeledarna Henrik Ankarstrand, Robin Gräsman och Anders Sandahl. Under varje styrkeledare jobbar fyra brandmän, samt vikarie, i varje grupp per ort.