Fridhem – en anstalt för obildbara sinnesslöa barn
Nyheter Det tidigare behandlingshemmet Fridhem i Vaggeryd har varit nerlagd som arbetsplats och hem i över 20 år. Numera är fastigheterna utsålda till privatpersoner och huvudbyggnaden inrymmer tandläkarpraktik och lägenheter.
Sivert Allansson från Vaggeryd arbetade på Fridhem mellan åren 1978 och 1990. Först på terapin och de sista åren som biträdande föreståndare. Han har forskat mycket om Fridhem och dess tidigare historia och har även skrivit en artikel i Byarums Hembygdsförenings årsskrift 1990.
Behandlingshemmet Fridhem flyttades från Tenhult den 11 maj 1911 till fastigheten Skogshyddan i Vaggeryd. Det var fröken Ellen Källsén som sen startade upp Fridhem – en ”anstalt för obildbara sinnesslöa barn”. Det första barnet kom den 21 september 1911, född 1900 i Stockholm.
Till en början fanns det förutom den stora huvudbyggnaden ett par mindre stugor, och i trädgården en paviljong med inhängnad rastgård. De sov i stora sovsalar med åtta sängar i varje rum. Fridhem gick under benämningen ”Barnhemmet”.
1956 övertogs vårdhemmet av diakon Gösta Lagert. Det byggdes sedan om och till under några år, och efter ytterligare en tillbyggnad 1960 var patientantalet uppe i 45. Lagert såg också till att de höga staketen revs ner runt området och även runt ”rastgården” runt paviljongen.
Huvudbyggnaden består av tre våningar, där det under fridhemstiden inrymdes bland annat storkök, matsal, förråd, terapilokal och personalutrymmen. Men 1969 blev ett märkesår i Fridhems historia då eleverna fick flytta in i nya moderna fristående villor. Det var revolutionerande på den tiden.
1972 inköptes en grannfastighet som inreddes till dagcenterverkstad, som flyttades från huvudbyggnaden. Denna fastighet tillhör inte längre fridhemsområdet utan är privatägt.
1977 övertogs vårdhemmet av Landstinget som drev det fram till april 1990, då det beslutades att det skulle avvecklas och boende skulle flyttas ut i samhället, både enskilt och i grupp.
Som mest var det 53 boende på Fridhem och 120 anställda med vikare. Området har med tiden ändrats rejält. Det har byggts till ett par fastigheter, huvudbyggnaden har byggts om och till och även beklätts med gult fasadtegel istället för rödmålad liggande träpanel.
Nu står huvudbyggnaden och två mindre fastigheter till salu där det numera är hyreslägenheter och tandläkarpraktik, och så kommer det säkerligen bli i fortsättningen också. Som tur är finns det numera inga ”anstalter för obildbara sinnesslöa barn”.