Hälsospalten: Motivation eller motivering?
Nyheter Har du också en träningskompis som sviker dig emellanåt? Du är inte ensam, det är många som har det, de kallar den oftast för ”Motivation”. Vem är egentligen den där Motivationen som måste följa med dig på vartenda träningspass? Varför ställer han/hon inte upp och peppar dig varje dag? Kan det kanske vara så att det är du som är boven i det där kompisdramat? Det är kanske du som inte ställer upp? Du som är den dåliga kompisen.
Hälsospalten presenteras av Bitte Blansch och Jerry Karlsson
”Jag har ingen motivation”
”Jag klarar inte att hålla motivationen uppe”
”Hur gör du för att hålla motivationen uppe och fortsätta träna?”
Om ingen talat om det för dig innan så kommer den bistra sanningen här. Motivation är inget man får. Motivation är egentligen inte ens nödvändig. Du behöver inte locka fram den från det mörka hörnet där den gömt sig, det handlar inte om den. Det handlar om dig.
Din vilja. Din bestämdhet. Dina rutiner. Du styr.
Vill du träna? ”Ja.” Vill du fortsätta träna? ”Ja.”
OK, då kör vi ett byte av ord. Tänk Motivering istället.
Vad vill du? ”Jag vill träna” Varför vill du det? ”Jag vill må bättre/bli starkare/bli rörligare/orka mer…”
Du har alltså en motivering till varför du ska träna. Ett (eller flera) skäl till att du ska göra det. Föreställ dig sedan hur du kommer att känna dig när du är där. När du har kommit igång, när du fortsätter, när du inte längre funderar utan bara gör.
När du blivit ”en sån som tränar”. När träningen är en del av din vardag och du äter bra mat, i den mängd som krävs för att du ska få de resultat du vill.
Ta det därifrån. Släpp inte den bilden.
Och nej, det är inte enkelt, jag vet. Jag har varit (och är fortfarande emellanåt) där. Många gånger.
Jag vet att jag klarar av livet bättre när jag tillåter mig att träna, trots det så finns det gånger när jag låter bli. Det kommer saker emellan, det kan vara skador, sjukdom eller helt enkelt att det är alldeles för mycket som händer på en gång.
Jag har slutat skylla på bristande motivation, jag kallar det vid sitt rätta namn. Lathet. Ovilja. Felprioritering. Det är ju så det är. Jag väljer fel ibland Jag får skylla mig själv, helt enkelt.
När du tvekar, när du hittar på allsköns ursäkter för att skjuta upp eller helt strunta i det där passet du hade planerat in, blunda och tänk på ditt ”varför”, din motivering. Se din träning som ett bokat möte, som att du stämt träff med den viktigaste personen i ditt liv. Det är nämligen det du har, utan dig kan du inte leva. Visa att du är viktig. Ställ inte in.
/Bitte, gymägare som just nu jobbar sig tillbaka till träningen via rehabövningar