Hemma hos Lennart – en av årets kulturpristagare

Lennart bor i centrala Vaggeryd och när tidningen var på besök stod kaffebryggaren och puttrade och fikat var framdukat. Vi slår oss ner i soffan och vill veta hur Lennart tänker kring kultur och hur han reagerade när han fick kulturpris.

Stort grattis Lennart! Hur kändes det att få kulturpriset? 

– När de ringde så hörde jag inte riktigt vem det var så jag svarade bara, säljer du nåt så ska inte ha nåt! Nej, nej sa hon, du har fått kulturpriset. Jag blev helt ställd, jag tror ju inte att jag tillhör den ligan eller vad man ska säga. Enligt mig så är det för många som tror sig äga kulturen och det skrämmer ju folk. Kultur kan vara när det sitter två gubbar eller tanter på en bänk som sitter och pratar. Det här att jag åker runt och berättar om smeknamn och gamla uttryck, det är muntlig tradition. Det är kultur det också.

Tuula Ingner och Lennart "Charlie" Karlsson vid prisceremonin.

Lennart startade vandringar runt om i bygden 2014 och har hållit på med det sedan dess, förutom uppehåll under en period men tanken är att det ska komma i gång igen under nästa år.

– Jag hade grunnat på den här idén under några år innan det blev av. När jag startade detta var jag på en nyårsfest på Bäckalyckan, då la jag ut på min Facebook att jag ska gå en runt från Vattentornet och ut på skjutfältet under nyårsdagen. När jag kom dit så stod det fyra människor där och väntade. Nästa tillfälle kom det sju, nästa 17, nästa 28 sedan fyllde det bara på. Jag kallar det för ”Natur i kultur” och det gillar jag skarpt. Min tanke var först var att jag ville berätta om hur det fungerar på skjutfältet, var man får gå och var man inte får gå. Att man kan nyttja skjutfältet om man följer reglerna. Naturen på vissa ställen på skjutfältet är så fantastisk så man kan slå baklänges. Här kan man hitta sällsynta växter som man inte hittar på så många ställen. Lunglav är ett exempel som kräver en ren omgivning med hög och jämn luftfuktighet för att trivas.

– Vi har tillsammans gått ett och ett halvt varv runt jorden sammanlagt. Jag lägger ut på min facebooksida innan det blir en vandring som vi brukar har på söndagar. I bland kan det kännas lite motigt men då är det bara att gå. Och när man kommer hem så känns det som att man har duschat huvudet, så känns det. Jag har fått många nya vänner genom vandringarna också. Jag tänker att jag ska göra ett collage med mina bilder som jag har tagit under vandringarna som jag ska sälja. Jag kallar detta för ”Fånga ögonblicket” för jag är inget proffs utan det blir ögonblicksbilder. Jag har bland annat vackra bilder från allén i Gärahov och från skjutfältet, Gnyltån och många andra ställen.

Utöver vandringarna har Lennart varit runt och berättat om smeknamn på gamla Vaggerydsbor och intresset har funnits att han ska berätta om sig själv. Han och också var huvudomare i elitserien bandy i tre år och linjedomare i Allsvenskan fotboll. Hans liv har varit innehållsrikt och vägen har inte alltid varit spikrak.

– Jag brukar varva lite när jag berättar om mig själv. Dels om historien när jag ung och gick till sjöss och också om mycket om alkoholen och perioden när jag drack. Nu är det 20 år sedan jag slutade dricka och jag är så glad att jag klarade av det. Den vinsten jag har fått genom att lyckas med det går inte att vinna på lotteri. När det gäller resan så var det var jag och Åke Liljeroth (som gick bort alldeles för tidigt) som var sexton och femton år tog hyra på båt och åkte runt i hela världen under ett år. Jag fick ju se ganska många platser under den tiden. Vi besökte bland annat Aruba, Australien, Venezuela, Japan, Iran och USA. När jag kom hem från sjön kände morsan inte igen mig. Jag städade, bäddade, tvättade mina kläder för det hade jag fått lära mig under tiden på sjön. Jag blev en helt ny människa. Det var nog räddningen för mig gissar jag för det var rätt mycket bus under min tidiga ungdom…

Hur önskar du att Vaggeryds kommun ska jobba med kultur?

– Försök att göra kulturen folklig så man inte skämmer bort folk. Kultur betyder att odla. En person som jag tycker har gjort en insats är Åsa Storck och som har gjort att biblioteket i Vaggeryd har fått ett ansikte. Bara att ha odlingskragar utanför med blommor och örter, enkla saker men som också är kultur. Följ hennes exempel och gör det folkligt. Hon var inne på helt rätt spår att göra kulturen folklig och lättillgänglig. Det finns inte finkultur, de som tror det biter sig i tummen och det skrämmer bort folk. Det är inget som bara är för vissa, alla människor känner till kultur, de vet bara inte om det. Kulturen ska tillhöra alla människor.

Här kan ni läsa kommunens motivering till kulturpriset som Lennart fått: 

Vaggeryds kommuns kulturpris målsättning är ”att stimulera konstnärligt skapande och att förmedla detta skapande till en bred allmänhet. Priset skall därvid vara ett stöd och en uppmuntran för förtjänstfull verksamhet inom skilda konstnärliga områden.”

Årets kulturpristagare är en kulturbärare som på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att bevara minnesbilder av kommunens invånare, platser och händelser.

Genom återkommande minnesvandringar på gator och torg har Lennart ”Charlie” bjudit in till att hålla vardagshistorian levande över generationsgränser. Personer som bidragit till samhällets utveckling synliggörs genom personliga berättelser på ett både fängslande och underhållande sätt.

Lennart ”Charlie” Karlsson – du är årets kulturpristagare för att genom ideellt engagemang bevarat ett kulturarv som bidrar till förståelse för hur Vaggeryds kommun byggts upp och utvecklats.