Historisk vandring till Kittlakullbron
Nyheter Vid Store Mosse arrangerades under gårdagseftermiddagen en vandring från Naturum till Kittlakull och berättelse om dåtidens torvindustri
Emma Svensson, guide på Naturum, hälsar oss välkomna [1/21]
[2/21]
Vid Naturum [3/21]
[4/21]
Vandringen gick till... [5/21]
[6/21]
Här bodde torvfabrikens förman förr [7/21]
Vandringsdeltagarna fick känna på torv [8/21]
Järnvägen går rakt igenom Store Mosse [9/21]
Uppe på järnvägsövergången [10/21]
[11/21]
[12/21]
[13/21]
Utsikt [14/21]
Här var torvfabriken som brann ner 1967 [15/21]
Intressant berättelse av guiden Emma Svensson [16/21]
[17/21]
[18/21]
[19/21]
2006 härjade skogsbranden. [20/21]
[21/21]
Vilken relation har människan med mossen? Det tog.vi reda på när Emma Svensson på Nationalparken Store Mosse bjöd in oss.
– Vilket är det första spåret av människa här ute? Det undrade Naturumguiden Emma innan vi tog oss ut till Kittlakull. Emma är utbildad bibliotikare och till skillnad från hennes arbetskamrater på nationalparken har hon en annorlunda bakgrund och historian får lite annan vinkling. För 12 000 år sedan fanns människan i trakten då fynd har hittats.
Vid vägen mot Kittlakull ser träden lite konstiga ut och Emma förklarar att det är från branden 2006 som härjade i mossen. En del av träden har bara barken blivit svart och längst upp lever trädkronan kvar. Framme vid huset på Kittlakull berättar Emma att här bodde förmannen för torvbruket och idag har huset genomgått en renovering och nya fönster är på plats.
– Här bor idag mossens förvaltare och ibland forskare och de som studerar om mossen.
Emma fortsätter att berätta att för 200 år sedan ansågs mossen oduglig. Det var svält och befolkningen ökade. Sjön skulle sänkas för att ny jordbruksmark skulle anläggas.
– På en mosse kan man inte plantera något och de kom på att man skulle sänka Kävsjön. På den tiden fick man bidrag för att dika ur. Tidigare var Kävsjön rik på det mesta men efter dikningen blev sjön ”fattig”. Sjön sjönk en meter och det blev en plats för fåglarnas häckning. Sjön blev ett ”gungfly” vilket innebär att växtligheten breder ut sig över sjön och om man väljer att gå där, som jag inte vågar, kan man känna att det gungar.
– Edward Wibäck är en man som man ska lägga på minnet. Han föddes 1877 och förespråkade att Kävsjö skulle skyddas. Han var född i Kållerstad och studerade skog och natur i Stockholm. Han jobbade i 70 år med att fåglarna skulle få en fristad här ute och han uppmärksammande fågellivet i vår trakt. 1926 blev det ett fågelskyddat område runt sjön, 1971 blev det ett naturreservat och 1981 blev det en nationalpark. Staten äger således marken och det är Länsstyrelsen som är ansvariga. 2003 byggdes Naturum.
En stor påverkan på mossen har varit torvbruket. Vi ser bredden av mossen när vi gått förbi Kittlakull och fram mot järnvägsövergången.
– 1906 startade Hädinge torvfabrik här. Torven bröts på sommaren och blocken bröt man med spade. Först lades dessa torvblock upp intill där man tagit upp torven och senare staplades dessa mot varandra för att torka. Efter en längre tid ”på tork” hämtade man hem torvblocken och lade dem i högar under tak intill fabriken. Torven transporterades på räls till fabriken. På fabriken revs torven för hand. Torkad torv är självantändligt och torvfabriken har brunnit två gånger här ute. Senast var 1967 och det byggdes aldrig upp igen. Brytningen av torv gjorde att mossen närmast järnvägen torkade ut. Träd började då växa på mossen vilket gjorde att sällsynta fågelarter minskade i antal. Tåget stannade härintill för att släppa av torvarbetarna. Man kan även se i naturen, som jag berättade tidigare, att spår efter branden 2006 syns fortfarande. Det var en gnista från järnvägen som orsakade skogsbranden. En skogsbrand är bra och särskilt positivt för tallskogen, som ”bör” brinna var 170:e år annars riskerar granskogen att ta över. Efter branden här 2006 blev det ett smörgåsbord för hackspettar då mängder med insekter kom till mossen. Vilken inverkan kommer vi att ha på mossen framöver, undrar Emma.
En av deltagarna nämner att ”Vi utnyttjar naturen”, en annan säger att ”Vi vet mer idag och har mer kunskap om naturen”.
Nationalparken är 8 000 hektar stort och ingår i både Gnosjö, Värnamo och Vaggeryds kommuner. Store Mosse är Sydsveriges största myrområde. En myr är en våtmark vilket betyder att vatten- och markytan ligger på samma höjd. På myren är det så blött att döda växter inte förmultnar helt och hållet utan istället samlas de med tiden i tjocka lager och omvandlas till torv. En myr delas upp i mossa eller kärr, vilken typ av myr det är beror på om vattnet som blöter myren kommer som regn eller genom grundvattnet genom marken.
Från i höstas och fram till 2023 restaurerar Länsstyrelsen Kävsjön och Häradsösjön då det på senare tid har börjat växa igen vilket har påverkat sjöarnas värde som fågellokaler negativt. För att vända den trenden ska nu strandägarna öppnas upp och riset tas bort. Därefter ska vattennivån i sjön höjas till en högre nivå än i dag för att döda de kvarvarande rötterna av riset. På Nationalparkens hemsida finns information om att man därefter sänker vattennivån igen till motsvarande dagens nivå under fågelhäckning för att sedan höjas tidvis för att förhindra ny igenväxning.