Hitta dina trauman och bli fri

Vi träffar Anneli Ottosson en mulen höstdag, inne i stugan där hennes mottagning håller hus. Där är det varmt, med heltäckande matta, filtar och mjuka möbler, och tända ljus. Alldeles tyst är det, med naturen och skogen runtomkring. Som att komma till en annan slags värld, långt borta från trafik och samhällets brus.

– Det är meningen att du ska trivas här. Jag kan inte tänka mig en bättre plats än den här för min verksamhet, att ha naturen så nära är en stor hjälp för att slappna av och landa i nuet, säger Anneli.

Anneli har inrett ett av uthusen till mottagningsrum och efter lång förberedelse tar hon nu emot klienter som vill jobba med sig själva för att må bättre. De flesta av oss, kanske nästan alla, bär på obearbetade känslor, som leder till spänningar i kroppen – så kallade trauman. Många fysiska åkommor kan ha att göra med trauman och obearbetade känslor. Många av dem kommer från barndomen enligt Anneli.

– När man pratar om trauma så menar man starka känslor som barn får vara med om. Händelser som skapar starka känslor i barn blir ju kvar där som ett trauma om ingen vuxen är där och hjälper dem att processa. Alla har mer eller mindre sånt här.

Barn under sju år tar åt sig allt av sin omgivning, utan filter. Det uppstår mycket lätt olika slags trauman i ett litet barn, om barnet inte får hjälp att hantera känslor som uppstår i mötet med världen menar Anneli.

– Det räcker ju att du hör vuxna i din närhet som uttrycker saker eller du blir utsatt för nånting som är starkt känslomässigt och så är det ingen som är där och processar det med dig, då fastnar det i kroppen. Och för att skydda dig sen så skapar du mönster och beteenden, för du vill aldrig uppleva det där igen.

Vad kan det vara för beteende?

– Stress är en sån grej. Jag hade till exempel mycket stress när det gällde nya digitala verktyg som jag behövde i mitt företag. Det viktiga är att man känner känslan och ändå gör det man ska. Det är när man gömmer undan och ignorerar känslorna som de blir kvar i kroppen.

Vägen till läkning stavas självkärlek, menar Anneli som själv har gått en lång väg i sin egen läkningsprocess. Hon mådde dåligt redan som barn.

– Jag började få ångest som elvaåring, en rastlöshet. Den smög sig på och jag var ofta ute och gick för att bli av med den. Sen har jag säkert uppfattats som rastlös. Men det är inte förrän på senare tid, efter 40, som jag förstod hur det fungerar.

Åren före 40 var Anneli sjuk nästan jämt. Bihåleinflammation, lunginflammation, förkylningar, smärta och värk i nacke som tilltog allt mer. Efter skilsmässan med sin före detta man började hon ta hand om sin nacke till att börja med.

– Det första jag fick göra var att lägga ett års tid på akupunktur för att kunna vrida huvudet. Det säger ju nåt om stelheten.

Efter det fortsatte Annelis läkningsresa nästan av sig själv.

– När man väl öppnar upp för det, för att läka – så sker det automatiskt. Man talar om för kroppen, den känner det och då börjar det komma upp till ytan det som behöver läkas. Du vet kanske inte alls varför du känner det du känner, det behöver man inte veta. Men då ska du låta känslan vara där, ge den kärlek, acceptera och förlåta. Sen försvinner den.

Läkningen får ta sin tid

Den här processen kan pågå ett tag, längre eller kortare beroende på var och en och hur djupt man vill gå när man gör den här inre läkningsprocessen med sig själv, menar Anneli.

– Ja, känslan kan ju vara kvar ett tag och den kan komma tillbaka också. För det är flera lager. Man kan säga att det är som att skala en lök när man läker. Men det är bara att fortsätta. Det kan gå lite i sjok, ibland kan det vara lite mer och sen blir det mindre. Men du får aldrig mer än du klarar själv, det sköter kroppen själv, säger Anneli.

Hennes läkningsresa har tagit sin tid. Hon har haft mycket att ta hand om eftersom hon haft en dysfunktionell uppväxt, som hon kallar det. Det var alltid högljutt hemma, blev ofta bråk och var stökigt och det fanns inga vuxna som var närvarande nog för att hjälpa barnen att ta hand om starka känslor.

– Det var som en tornado hemma skulle man kunna säga, med någon slags verbal krigsföring. Det här skapar ju beteenden och mönster som begränsar dig när du är vuxen men du vet inte om att du har dem, det sker undermedvetet. Jag visste inte att det hade påverkat mig så på djupet.

Att hitta sin egen frihet

Nu många år senare mår Anneli bra, gläds åt de små sakerna i livet, och känner sig fri. Nu vill hon hjälpa andra att hitta sina vägar till läkning, och detta genom samtal, där man kan få syn på vad det är som behöver få utrymme att läkas. Anneli fungerar lite som en spegel till sina klienter. Där klienten själv får möjlighet att möta sig själv.

– Man kommer bara hit, tillsammans landar vi i nuet och sen leder det ena till det andra. Det här handlar om det som kommer upp. Det är inte jag som sitter med några svar, svaren har var och en i sig själv, säger Anneli Ottosson.