Hög koncentration på schackklubbens ungdomsträning

Full koncentration på ungdomsträningen på Vaggeryds schackklubb. Bild: Jenny Almlöf

Kaffebryggaren puttrar i köket i källarlokalen där Vaggeryds schackklubb håller till. Det ligger en förväntansfull spänning i luften. Snart startar veckans ungdomsträning och ledarna Johan Krohn och Emil Lilja lägger upp olika ”pussel” på klubbens schackbräden.

– Vi brukar börja varje kväll med lite problem som ungdomarna får lösa. Alla kanske inte kommer samtidigt, så då kan de lösa problemen i sin egen takt innan vi samlas och kör igång, säger Johan Krohn.

– Förhoppningen när man löser pussel är att man får lite igenkänning. Exakt den här ställningen dyker säkert inte upp när man spelar ett parti men olika element och så kan man ju få nytta av. Man kanske känner igen ställningen och kan komma ihåg, att ja, just det.. det där har jag ju sett, säger Emil Lilja.

Vaggeryds schackklubb har huserat i samma lokal i 51 år. Klubben jubilerar 80 om fyra år. Både Johan och Emil blev medlemmar i vuxen ålder. Johan för tio år sedan och Emil för tre år sedan. Emil spelade i klubben också ett par år som barn, i tio till elva års-åldern. Många år senare tog han upp spelandet igen, online. Men han saknade sällskapet man har med klubbkompisar, så då gick han ner till schackklubben på Storgatan i Vaggeryd.

– Jag tycker det är superroligt att spela i klubb och umgås lite mer. Det är roligare att spela tillsammans, med likasinnade. Man utvecklas mer av att diskutera och se hur andra tänker. Det finns ju datorer som berättar vad som är bäst i spelet men man får inte ut så mycket av att bara kolla på svaret. Man kan behöva diskutera lite för att förstå och komma framåt, säger Emil Lilja.

Det finns alltid utvecklingspotential för en schackspelare, en ständig förbättringspotential, och det är något som inspirerar Emil.

– Det spelar ingen roll vilken nivå man är på, det finns alltid så mycket kvar. Jag vet folk som har spelat schack hela livet. Det finns alltid folk som är så mycket bättre än dig själv så det finns bara förbättringspotential. Och man måste inte vara väldigt smart för att vara med och spela schack. Jag tror många har en uppfattning om att man måste vara nåt slags geni eller smart för att spela schack men så är det inte.

Jo, men man måste väl vara lite smart?

– Nej det tror jag inte. Bara man har en vilja att lära sig. Schack är nånting man lär sig precis som med allt annat. Jag tror att vem som helst kan lära sig att bli bra. Man måste liksom inte vara en speciell typ av person, säger Emil.

Ungdomarna börjar komma in i lokalen, några i taget och en och en. De går direkt fram till de olika schackbrädena med de kluriga pusslen på.

– Här är det vit vid draget, matt i tre.

Vad betyder det?

– Att man ska göra matt i tre drag.

Löser du det?

– Jadå, jag tror det.

Vad är det som är så kul med schack?

– Allt, säger Alfred Wredberg.

– Man tänker så väldigt mycket och håller på att klura och så. Det är det roligaste, säger Albin Berglund Rosklint.