Höga Bränna i våra hjärtan

Den stämningsfulla färgbilden över Höga Bränna är tagen  av Karl-Erik Lönn i samband med ett valborgsfirande någon gång på 1950-talet. Det var där på höjderna söder om tätorten som Vaggerydsborna hälsade våren välkommen under cirka 50 år, fram till 1960. Därefter flyttades vårfirandet till Lillakulla och efter ett sabbatsår 1962 till Friluftsgården från och med 1963.

Anledningen till flytten söderut var att granskogen med tiden kröp allt för nära platsen för valborgsmässofirdandet. Det blev helt enkelt för brandfarligt. Istället användes delar av Höga Bränna-området från 1961 och 20 år framåt som strövområde och för VSOK:s två första elljusbanor.

I Gudrun-stormen 2005 blåste dock de stora träden ned. När de var borttransporterade satte kommunen av oklar anledning upp en stängsel runt Höga Bränna-området, plantrade ädelträ, främst ek, och lät från 2008 naturen sköta sig själv innanför stängslet. Det innebär att detta så tätortsnära område sommartid tillåts att i princip var ogenomträngligt.

Nu har Vaggeryds SOK, som är i stort behov av att använda området för motionsaktiviteter, tävling och träning, dock tröttnat. Efter årsmötet i mars begärde föreningen hos kommunstyrelsen att området åter ska göras tillgängligt genom att stängslet först öppnas och sedan tas  bort så att Höga Bränna kan återskapas som strövområde.

En annan intressant bild visar ”Frändes” vid kvarnen på 1950-talet, tillsammans de numera igenväxta eller bebyggda odlingsmarkerna och ladugården. Ladan brann ned i november 1960 efter några småpojkars lek med eld i det hö som förvarandes i ladugården. Här ville Vaggeryds kommun i början på 1970-talet uppföra flervåningshus, ett tjänstemannaförslag som stoppades 1973 efter en stor opinionsstorm.

Tack vare det beslutet för 45 år sedan finns fortfarande möjligheten att göra något bra för Vaggerydsborna av den höjdsträckning som börjar  alldeles söder om Kvarndammen och sträcker sig ända ned till Sventas. Men tiden går, buskage och annan vildvuxen sly växer sig allt tätare.

Ett annat foto med stark tidsprägel visar hur det såg ut när Vaggerydsborna gick över till högertrafik på morgonen den 3 september 1967. Även har var det Karl-Erik Lönn, en av många duktiga amatörfotografer i Vaggeryd på den här tiden, som påpassligt exponerade bilden på Storgatan utanför gamla järnhandeln.

Det är många sådana bilder om tidsdokument som publicerats i hembygdsalmanackorna sedan hösten 1994 som Byarums Hembygdsförening  gav ut den allra första hembygdsalmanackan, främst för att skapa intäkter för att rädda hembygdsboken som på den tiden, trots god försäljning , drevs med stort underskott.

Numera genererar hembygdsboken ett betydande överskott genom att redaktionskommittén gör allt arbete på boken, bortsett från själva tryckningen.

Trots det har hembygdsalmanackan fortsatt att ges ut, numera i samarbete mellan museiföreningen och hembygdsföreningen, främst för att sprida den bildskatt som de båda föreningarna gemensamt förvaltar till allmänheten. På ett kvartssekel har cirka 300 hembygdsbilder på det sättet gjort tillgängliga för allmänheten inom ramen för detta kulturprojekt.