Ingrid fann sina rötter: ”Känns otroligt härligt”

Så länge som Ingrid kan minnas har hon hört sin mamma säga att ”vi är av kunglig börd”. Hur kom det sig, vem var Ingrids morfars föräldrar och vad hände 1881? Ingrid berättar: 

– Min mamma sa att Adolf, min morfar, föddes av en ”änglamakerska” i Stockholm 1881. ”Änglamakerskor” fanns förr i tiden, dit ogifta mödrar kom för att föda sitt barn. Föräldrarna var okända men enligt utsago var han av ”bättre börd”, då min morfar hade 1 000 kronor med sig i lindorna. På barnhemmet blev han ett så kallat ”tyst barn”, det vill säga att modern var okänd. Efter födseln lämnades min morfar till ett barnhem i Ladugårdslands församling. 

– Den 6 maj 1881 skrevs Adolf Hugo ut från barnhemmet och anlände till familjen i Furunäs. Att det blev fosterföräldrar just här kanske beror kanske på järnvägen som precis blivit klar så långt. Det står i pappren att han fick efternamnet Lindqvist 1884 men i kyrkoboken fanns det redan från början. 

– 1938 gjordes en förfrågan till barnhemmet vem hans föräldrar var, men fick inget svar mer än att bara frågan var registrerad. Det var synd, för modern dog 1839. Jag tyckte det var konstigt att ingen undrade vem hans mamma var, varför hon av någon orsak var tvungen att lämna bort sin son. Jag kände att vi var tvungna att ta reda på det, var vi verkligen kungliga? 

2012 började släktforskningen… Ett enormt letande i kyrkböcker, tålamod, telefonsamtal och dna-tester slutade med att Ingrid fann sin släkt. I Stockholms stadsarkiv hittade Ingrid allmänna barnhusets rullar och där stod det till viss del samma information: att hennes morfar Adolf var född 2 januari 1881 och att han samma år lämnades ut som fosterson till makarna Thorsson i Furunäs utanför Åker i Växjö stift. Ingrids morfar fick dessutom underhåll som kom från barnhemmet eller av någon av föräldrarna eller annan anhörig. 

– Fosterföräldrarna i Furunäs hade fått en egen son i oktober 1880 som dog och fick hem min morfar när han var några månader gammal. Jag gissade att min morfar kunde varit döpt i Hedvig Elionora kyrka och där fanns han med i både födelse- och dopboken. Där stod det att modern var 21 år och att han var född på Storgatan 1 och Hedvig Elionora kyrka ligger mittemot. I den församlingen kunde man föda sitt barn och döpa det utan att vara med i själva församlingen. Jag såg i en släktforskningsgrupp att Beata Strömberg var en pensionerad barnmorska som bodde på den adressen. Beata tog emot blivande ogifta mödrar. Jag hittade i folkräkningen 1880 att tre kvinnor var inneboende hos Beata och visste att modern var 21 år, så jag kunde på så vis få fram vilken församling hon kom ifrån. I kyrkböckerna hittade jag modern samt även efterlevande. Min dotter Anna hjälpte till att administrera dna-prov som vi tog. Det visar sig att hon gifte sig fyra månader efter min morfars födelse och dna-prov visade att hennes make omöjligen kunde vara fadern… Genom personliga kontakter både här i Sverige och i USA hjälpte mig att leta och det skulle visa sig att min morfars far var svårast att hitta. Alla som har hjälpt till att bidraga med att hitta Adolfs okända föräldrar har verkligen gjort allt för att lösa gåtan och det har varit släktingar, släktforskare, medlemmar i släktforskningsgrupper och privatpersoner som har delat med sig av sina släktutredningar. 

Ingrid Sköld har letat efter sin morfars far länge...

Kromosom tre förändrade allt

– En känd släktforskare föreslog att jag skulle flytta över mitt dna till ytterligare ett släktforskningsprogram. Jag sa att det orkar jag inte, men det gjorde hon. Då såg jag ett gemensamt Y-dna som måste vara på faderssidan och det var träff på kromosom nummer tre. Genom en manlig kusin har jag koll på Y-dna linjen ända ner till sjuttonhundratalet. Jag sorterade bort en del och då kände jag att jag var på rätt spår. Under kromosom tre låg flera under varandra och då begrep jag att här var något. Jag sorterade igen och ringade in fyra möjliga. En av dessa var 38 år när han dog så jag tänkte att det inte kunde vara han, men det var han som fick en son som sedan fick en son som blev min morfars pappa. Faderns namn stod med i husförhören och bodde nära modern. 

– Morfar fick sammanlagt 13 halvsyskon på sin pappas sida och sex halvsyskon på sin mammas sida. Inte konstigt att det här var rörigt. I letandet dök Vivianne Källman upp som min bästa träff. Det tog inte många minuter förrän vi såg att hennes farfars far var min morfars far. Efternamnet var inte Lindqvist men, det fanns sju generationer bort och stämde med kromosom nummer tre. Jag tog kontakt med Vivianne på telefon och då kändes det som om vi känt varandra hela livet! Av något så litet som ser så betydelselöst ut kan bli något så väldigt stort och spännande. 

Men vad var det som gjorde att Ingrid inte kunde släppa tanken på vem sin morfars föräldrar var och vad orsaken var att man tvingade gömma honom så väl? 

– När jag för några månader sen hittade min morfars pappa och fick en enorm frid i mitt hjärta begrep jag att jag saknat min morfar. Det kan mycket väl ha varit den gången när jag var sex år och jag och min morfar hade handlat i mjölkaffären. Jag bar den tunga järnspannen med tre liter mjölk och väntade in morfar, han bodde granne med oss och jag väntade och väntade men han kom aldrig. Ambulansen hämtade honom och han dog en tid senare då han hade cancer i magen. I källaren låg brädorna till lekstugan som aldrig blev färdig… kanske jag har burit på en obearbetad sorg över min morfars bortgång? Kanske ville jag ge honom upprättelse för det trauma som det är att känna sig bortvald/bortlämnad av sina biologiska föräldrar. Kanske ville jag kunna förstå hur jobbigt det måste ha varit för dem att leva med denna sorg och det val de av någon anledning tvingades göra? Frågorna är många och min morfar är värd upprättelse efter att ha varit barnhemsbarn. Många tror att man fick en bättre status genom att ha kungliga påbrå. 

– Jag kände att tiden var mogen för mig och mina kusiner och våra barn att ta reda på sanningen. Känner stor tacksamhet över att dessa barnhemsbarn som skickades ut på landsbygden fick tro att deras far var en kung och för den status de därigenom fick.  Det kostade 400 kronor att lämna in Ingrids morfar på barnhemmet där de hade evig tystnadsplikt.

Hur går det här med dna-test till? Ingrid förklarar: 

– Man beställer dna-test via släktforskarsidor. Man får ett rör, topsar i munnen och skickar det till en databas i Amerika. Man får svar efter någon månad. Ett Y-dna, på männen, ändrar sig aldrig. Jag har dna-linjen egentligen från min morfar tillbaka till 1700-talet. Det var väldigt unika värden då de var låga, de ska vara höga för att vara ”nära släkt”. X-kromosom är mammans sida och Y-kromosom är på pappans sida. Efter detektivarbete visste jag att det inte var min morfars far som gifte sig med min morfars mor. Det här med släktforskning är som ett gift, det går inte att sluta. Många öden men också väldigt intressant. Det som jag tar med mig efter att det här är att alla är lika mycket värda och ingen är förmer än någon annan. Det har gjort mig så ödmjuk, präglat mitt liv och i mitt yrke. Man ska inte underskatta någon, berättar Ingrid Sköld och fortsätter: 

– Det ska bli fantastiskt och spännande att få träffa mina nyfunna halvsysslingar i dag.  

Till Skillingaryd på onsdagen anlände alltså halvsyskonen Lars-Gunnar Lindqvist från Skänninge, Vivianne Källman från Sigtuna och Inger Källman från Stockholm för att träffa sin halvsyssling Ingrid Sköld. 

Hur tar man kontakt med någon som man egentligen inte känner fast man gör det ändå, undrar vi?

– Man får vara snäll och förklara vad som gäller, säger Lars-Gunnar som inte för så länge sedan blev kontaktad av sin halvsyster Vivianne och fortsätter: 

– Jag har känt mig lite utanför där hemma. Min mamma gick bort, min ”far” gick bort. När han gick bort fick jag reda på i bouppteckningen att jag ”inte hade något med det att göra”. Jag trodde att min ”far” var min far. Min son å andra sidan sa att ”det här måste vi ta reda på”. Jag tog ett dna-prov och sedan gick det fort att få reda på hur det egentligen var. 

Under onsdagen träffades Ingrid sina nyfunna halvsysslingar för första gången. Från vänster Ingrid Sköld, Vivianne Källman, Lars-Gunnar Lindqvist och Inger Källman

Vivianne Källman berättar:
– Inger har alltid funnits där då vi vetat om varandra. Lars-Gunnar letade jag reda på för några år sedan. Jag fick en dna-matchning med Lars-Gunnars son, jag kunde inte så mycket men visste att jag hade en halvbror. Jag tog kontakt med Lars-Gunnars son och då löste sig släktskapsknuten upp. Lars-Gunnar är så otroligt lik en av våra farbröder, dessutom.

Inger, Vivianne och Lars-Gunnar, samt ytterligare en halvsyster, hade samma pappa men olika mammor.

När diskussionen avlöper varandra på Ingrids altan säger Inger Källman att hon växte upp hos sin farfar och farmor. Ingrid tittar på Inger också utbrister:
– Det blir ju min morfars halvbror….

Inger tittar på Ingrid och säger ”Ja, det stämmer ju. Nä, nu ryser jag.

Källmans farfar var alltså halvbror till Ninnis morfar. Pappan till morfar/farfar var Fredrik, född 1859, på den största gården i Hassla Östergötland. Adolfs mammas far, syskon och farföräldrar var i allafall med säkerhet storbönder på den bördiga Östgötaslätten och ägde flera gårdar. Mammans farfar och far var riksdagsmän och farfar ägde många gårdar. Varje barn fick en gård var när han dog. 

Lars-Gunnar kommenterar:
– Allt handlar om Fredrik egentligen, Nilsson i efternamn. Han dog i Säby och är begravd i Sommen. Han fanns i Jämtlandstrakten men han vågade flytta tillbaka till Östergötland och blev arrendator på Strömsholm utanför Skänninge. Senare blev han rättare på Säby gård och där gifte han sig med den 19-åriga fröken Wall och fick 12 barn varav tre dog. Känns lite otroligt egentligen men jag har bott i Torpshammar och hade sommarstuga en bit upp i skogen, nära Graninge där då Fredrik huserade. Jag har med andra ord åkt igenom min släkts tidigare marker. Jag har många halvsyskon men känner mig nu hel.

Inger och Vivianne konstaterar båda: ”Synd att Lars-Gunnar inte fanns tidigare i våra liv. Tänk om vår pappa hade fått uppleva det här vi har fått uppleva”.

Ingrid har skrivit en kompendium som presenterades vid en släktträff 2016:

Adolf Hugo Lindqvists mamma var Anna Lovisa Andersson och var född i Allhelgona församling i Skänninge. Vid tre års ålder dog mamman och Anna Lovisa bodde hos sin ogifte 50-årige farbror. Annas pappa gifte om sig. Anna hade guvernant, tog realexamen och kunde franska. Fyra månader efter Adolf Hugo:s födelse gifte Anna om sig med bonden Alfred Petersson. De fick fem döttrar och en son. Varför lämnade Anna bort Adolf Hugo? Anna var en välutbildad kvinna med ekonomiska möjligheter att ta hand om ett oäkta barn. I det sociala sammanhang hon levde i kan andra omständigheter ha påverkat händelseförloppet. Kunde det hänga ihop med vem fadern var?

Letandet har fortsatt efter släktträffen med dna. Nu har Ingrid Sköld hittat sin morfars far. Fredrik Nilsson. 

– Det blev en fantastisk trevlig dag tillsammans, berättar Ingrid