Ingvar berättade om Gisslaköp Sörgården

Ingvar Andersson från Skillingaryd är född 1937 och uppväxt på Sörgården Gisslaköp väster om Skillingaryd. I söndags samlade han familj och grannarna i Gisslaköp när den fina gårdstavlan skulle lämnas över till nya ägarna – Stina Svensson och Martin Maurer.

– Min far kommer från Bringetofta och min mor från Malmbäck. 1933 köpte de gården här i Gisslaköp för 16 300 kronor och pengarna lånades av bland annat en yngre bror samt ett lån togs i Tofteryds sparbank. Skolan gick jag i Basseberg och där var intagning vartannat år, så där fanns årskurs 1, 3, 5 och 7 och alla elever fanns i samma rum. När jag slutade skolan var vi tre elever som slutade samma år. Jag minns att vi åkte till Öland på skolresa, det tog tre dagar tur och retur, och var en stor händelse för oss elever, börjar Ingvar Andersson berätta när vi träffas på ladugårdsbacken på Sörgården.

Bassebergs skola startades 1927, tidigare gick bygdens barn i Valingsberg fram till år 1917. Länsväg 640 mellan Skillingaryd och Nyholm var inte byggd vid den här tiden och den gamla landsvägen passerade skolan i Valingsberg och intill gölen i Sörgården.

– Jag gick till skolan i Basseberg. På sommaren gick jag fågelvägen, som var cirka 2 kilometer, till Basseberg och under vintertid fick man gå den vanliga större vägen som var dubbelt så lång. Lektionerna var mellan 08.50 – 13.50. Jag minns väl när projektorn kom till klassrummet i Basseberg och vi tittade på filmrullar. Vi körde även någon film baklänges och det var en av höjdpunkterna, berättar Ingvar och ler åt minnet.

– Maj 1948 när jag var på väg till skolan i Basseberg hör jag en flygmaskin. Det var ett knackade ljud och jag ser planet komma över mig och kort därefter exploderar den i luften. Planet slog ner vid vägen till Kyllefors. Det var tre år efter andra världskrigets slut och Saab, som då var ett av planen i världsläget, kom och kontrollerade planet som kördes av en yrkespilot. Den 28-årige piloten var erkänt duktig och hade jobbat som pilot när bombningarna över Tyskland gjordes, så han var erfaren. Flygplansbolaget misstänkte dåligt väder och att ett stort träd var i vägen. Men det var en vacker dag. Det var ingen som frågade mig vad som hände vid flygkraschen. Jag var bara ett barn och ingen ville tro på min berättelse men för två år sedan hjälpte Lilian Nyström mig att beskriva fakta. Planet som hade startat i Örebro skulle mellanlanda i Malmö för vidare avfärd till England. Men när jag ser planet kommer det från väster och körde mot öster. Troligtvis hade de haft motorproblem en tid och visste att Skillingaryd hade möjlighet till landningsplats. Men de kom aldrig dit. I planet, förutom piloten, fanns två passagerare. 

– När mina föräldrar köpte gården här fanns det lönnar utmed hela vägen på gårdens ägor. De klipptes och ansades för att vara fina. Tyvärr finns lönnarna inte kvar idag. Söder om bostadshuset fanns det gamla boningshuset, det fanns grusgångar mellan smedjan och det gamla huset. Mellan dessa byggdes det nuvarande bostadshuset 1895. När det gäller vägen som går igenom gården var det som nu, alla har sin del i vägen, man körde ut sten som man hade på gården, vilket det fanns en del av, och sedan kom någon form av maskin och krossade stenen som sedan lades ut på vägen. När de var här och gjorde det gjorde jag som liten samma sak på baksidan av vårt hus, menar Ingvar och pekar mot platsen där han som barn byggde sin egen ”väg”.

I hela byn bodde det på 1800-talet ett 50-tal personer. På gården där Ingvar växte upp, Sörgården, mätte 75 hektar och man försörjde sig på att göra vagnar, som så många andra i Gisslaköp. 

– Jag minns att vi hade ett mycket stort kök. Tidigare på gården, när den ägdes av smidesmästare Adolf Persson så fanns det i det stora köket två stora runda bord. Vid ena bordet satt pigor och drängar och vid det andra bordet satt de som jobbade i smedjan. Lilian berättade här tidigare att när man lastat vagnar för leverans från byn hade man fyllt vagnarna med andra förnödenheter på vägen tillbaka.

– När amerikanerna var hemma och hälsade på vid 1947 säger David att han ristade in sitt namn, vilket han gjort innan han flyttat till Amerika på 20-talet, berättar Ingvar och de nyinflyttade lovar att inristningen ska försöka tas fram vid berget. Vi hade sex kor och sex grisar samt höns på gården. Man kan säga att vi var stenrika här ute, för sten från åkrarna har vi burit, säger Ingvar och berättar att ett hål gjordes i stenarna för att man lättare skulle kunna dra upp dessa från marken med hjälp av en ombyggd lastbil.

Lasse Nyström från Basseberg berättar att han var på Sörgården och plöjde åkrar ett år och han hade ”aldrig sett så mycket sten någonsin”. Några stenar som är inristade med Gisslaköp finns lite varstans i bygden och Lasse tror att man använde stenarna som tyngder när man plöjde snö, därför har stenarna förflyttats från by till by.

Sörgårdens ladugård revs 1955 och samma år uppfördes den nya.

– Det minns jag väl. Det kostade 28 000 kronor att bygga och vi fick bidrag från Lantbruksnämnden på 10 000 kronor för att de tyckte det var lämpligt att ha en ladugård på platsen. Vi hade eget virke från skogen som gjorde att bygget blev billigare. De som jobbade med ladugårdsbygget hade 3,50 kronor i timman.  Jag minns att vi rev den gamla på våren och när djuren skulle in på hösten var den nya ladugården klar. Höet körde vi på stack den sommaren, minns Ingvar. 

Ingvars far dog 1964 och 1965 blev det tomt i Sörgården. Fram till 2005 såg Ingvar och hans syster till att sköta gården, även om man inte var bosatt på platsen. De nya ägarna Stina Svensson och Martin Maurer har idag bott på gården i tre veckor.

Tavlan som överlämnades av Ingvar har historian; ”Adolf Persson som bodde på Sörgården innan hos, och även byggde huset 1895, hade många anställda men så kom det någon som levererade järn och ville att han skulle skriva på ett lån. Det gick inte så bra så därför var han tvungen att sälja Gisslaköp. Adolf flyttade till Idrottsgatan, tog med sig den här tavlan, och det huset tog yngsta dottern över och tavlan var kvar i huset. Till sist hände olycka med revan och tavlan slängdes på tippen”.

– Jag bodde på Eksgatan och en grannes bror visste hur min föräldrargård såg ut och han hade sett tavlan med revan i på soptippen. Han tog med sig den hem. Torsten tog rätt på ramen som han köpte för 30 kronor och lämnade över den till mig ”Det är nog till din målning, tror jag”. Och jag fick löfte att ta med mig ramen hem. Stig Jonsson, bagarn, lagade revan i min tavla på 80-talet och ser man på baksidan visar det sig att reparationen är gjord, men på tavlans framsida syns ingenting. Fantastiskt bra gjort. Nu har jag kommit överens med familjen om att jag ska överlämna den här tavlan till er, Stina och Martin, tavlan hör hemma här på gården, avrundar Ingvar.

Lilian Nyström från Basseberg berättar mer då hennes farmors mor var Emma från Sörgården:

”Anders/Andreas Jönsson Svensk född den 5 november 1803 och hans hustru Anna Stina Larsdotter föddes i Värnamo. Prästgården i Värnamo brann på 1800-talet och alla papper försvann, därför vet vi inte så mycket om deras ungdom. Paret bosatte sig i soldattorpet Olsbo i Ljungberg. 1841 tar Andreas avsked från armén för att köpa och flytta till 1/12 mantal i Gisslaköp.

Följande olycka drabbade familjen. ”Juli 1840 drunknade av vådlig händelse gossen David Andersson från Ljungbergs soldattorp. Soldaten Anders Svensk och hans hustru Anna Stina Larsdotter vid övergången av en spång vid Elgebo tråddrageri nedföll i den och av det starka strömdraget, så häftigt bortfördes att ehuru  personer voro närvarande ingen räddning var möjlig. Den 23;e som först återfanns den döda kroppen och begrovs den 26 dito.

1853 utvandrar den äldste sonen Anders Gustav till Amerika och samma år säljs gården till äldsta dottern Johanna Lisa och hennes man Pehr Måns Månsson. Ett år senare, 1854 följer Andreas, Anna-Stina och de tre yngsta döttrarna efter till Amerika.

På resan över havet, som tog två månader, födde Ann Stina ett barn som dog efter några dagar, sveptes i segelduk och överläts till Atlantens brusande vågor.

Anders Svensk fann sig väl tillrätta i det nya landet. Med beviljat asked som soldat från Jönköpings regemente slutade han sina dagar som amerikansk officiell.

Pehr Måns Månsson kom från mycket knappa förhållanden. Hans mor Lena Svensdotter, född i Föreberg 1782, jobbade som piga i Ljungbergs Västergård när hon den 26 februari 1827 blev mor till Pehr Måns Månsson. Hon var då 45 år och ogift. Far till barnet var den åtta år äldre Måns Nilsson. Han gick som dräng på sin yngre brors gård i Mässeberg och beskrivs som bräcklig. De två gifte sig aldrig. När Pehr Måns är ett år, 1928, flyttar de båda till backstugan Moen som låg utmed vägen mellan Ljungberg och Linnås. Lena Svensdotter bor kvar där till 1850. Pehr Måns flyttar 1842 till torpet Gjerdesbygget i Nässja där han tar tjänst som dräng hos sockenskomakaren Jönsson. Efter att ha tjänat som dräng runtom i bygden i drygt tio år flyttade alltså Pehr Måns till Gisslaköp och sin Johanna Lisa 1853.

Paret fick barnen Anders Magnus – (som bosatte sig i Lilla Basseberg och Elgebo), Axia (Kanada), Henning (Kanada), Wilhelmina (Gisslaköp Norrgård), Emma Christina (Ryd och därefter Ålaryds mellangård) och Johan Adolf som stannade kvar på gården Sörgården. Johan Adolf och hans fru Augusta byggde nya bostadshuset 1895 och hade två döttrar som dog när de var små.”