Insändare – De röster vi inte hör

Ett starkt gensvar

En reflektion har slagit rot efter att jag lämnade in ett medborgarförslag, kallat Vaggerydsförslag i vår kommun, den 15 juni och skrev insändaren om offentliga sammanträden den 19 juni. Gensvaret har varit starkt och överväldigande.

Jag har mött människor i personliga samtal, fått meddelanden och läst kommentarer som vittnar om egna erfarenheter och tankar kring demokratin i vår kommun. Det engagemang jag mött värmer och sprider ljus. Ger hopp.

Men mitt i tacksamheten och glädjen finns en tanke jag inte kan släppa: alla som har hört av sig hittills är män.

Detta är inte en anklagelse, varken mot männen som engagerat sig eller mot kvinnorna som inte klivit fram med sina tankar. Det är en iakttagelse. Och den väcker frågor.

Alla påverkas av lokala beslut. Alla bär erfarenheter och kunskap som förtjänar att höras. Men när bara den ena halvan av samhället deltar i det offentliga samtalet, då saknas något viktigt.

Demokratin behöver fler röster

Det rationella samtalet bygger på deliberativ demokrati. Deliberativ demokrati innebär att politiska beslut grundas på öppna, rationella samtal där alla berörda får möjlighet att komma till tals. Rationalitet uppstår inte hos den enskilda individen, utan genom utbytet av erfarenheter, perspektiv och argument i en bred diskussion mellan olika individer.

Detta stöds av SKR:s forskningsöversikt om inkludering och medborgardeltagande, som lyfter vikten av att medborgardialoger också når marginaliserade grupper.

Och i just denna specifika reflektion, utifrån männens respons och fantastiska engagemang, framstår kvinnorna som en tyst grupp, eftersom de inte deltar, trots att de är lika berörda av frågan.

Jag kan inte låta bli att undra: varför?

Var är ni?

Var är ni alla mödrar, far- och mormödrar, systrar, kusiner och bästa vänner, även ni som inte alltid säger det som är politiskt korrekt, eller du unga kvinna med hela livet framför dig?

Och du seniorkvinna, med ett helt liv fullt av erfarenheter och visdom att dela med dig av? Mångfald i röster behövs och ni lyser med er frånvaro.

Bredda samtalet

Det handlar inte om ideologi. Min världsbild handlar inte heller om att vi är en hon, han, hen eller odefinierat kön. Men jag kan inte blunda för det faktum att vårt samhälle i grunden består av kvinnor och män.

Det handlar inte om att kvotera röster, utan om att bredda samtalet. Vill inte kvinnorna i samhället ha transparens i det offentliga rummet? Vill inte de kunna ha insyn i maktens korridorer, som enligt lag ska vara offentliga och transparenta i den mån sekretessen tillåter det?

Jag upplever att många i grunden bara vill leva sina egna liv, få vardagen att fungera och lämna över ansvaret till någon med kanske större kompetens eller intresse. Det är helt legitimt och fullt förståeligt, demokratin bygger på att människor kan delta, inte att de måste.

Men jag vågar påstå, med stöd av både evidens och lagstiftning, för att vår demokrati ska vara levande och att offentligheten ska värnas behöver varje medborgare få möjlighet att ta ansvar utifrån de förutsättningar och det intresse den personen har för att hålla sig informerad, ställa frågor när något är oklart och få uttrycka sina åsikter sakligt.

Du, kvinna vars röst saknas, kanske vill leva fritt utan att göra din röst hörd, full respekt för det. Eller handlar dina erfarenheter om att du försökt göra dig hörd tidigare, men tystats ner av andra så att du till slut har gett upp?

För de röster vi inte hör, berättar också en historia. Men det är en helt annan reflektion.

Invånare Vaggeryds kommun
Beata Vilkhed