Insändare: Mobbning och skolans ansvar
Nyheter Lovelia Blomqvist presenterar en insändare.
Nu ska vi prata mobbning, nu när sommarlovet snart är slut. Skolan har ett stort ansvar när det gäller barnens tid i skolan. Jag förstår att man inte kan se och höra allt, men det är skolans ansvar att varje barn ska vara trygga i skolan på skoltid…
Ingen ska behöva vara rädd eller ledsen för att komma till skolan. Ingen ska behöva vara ledsen när den kommer hem, för att andra varit elaka.
Mobbning är ett samhällsproblem. Och för många så följer konsekvenserna av mobbning med livet ut, även som vuxen.
Vet ni att mobbning även tar livet av människor? Det vet ni väl? Och det, det är varje vuxens ansvar att agera när du ser eller hör eller vet om att någon blir mobbad.
Som förälder är det din skyldighet att prata med ditt barn hemma. Att göra allt i din makt för att ditt barn inte ska mobba någon annan. För mobbning förstör liv. Dödar människor i värsta fall.
Så tänk till. Både som förälder och skolpersonal. Det är din skyldighet att agera när du får vetskap om mobbning oavsett om det är ditt barn som mobbar eller blir mobbad.
Låt alla barn ha en bra tid i skolan, ta ditt ansvar mot mobbning. Givetvis även på fritiden. Mobbning är aldrig okej och det förstör liv, för vissa hela livet. Så vakna och agera, det är din skyldighet som vuxen. Alla barn har rätt till ett liv utan mobbning.
Och som mobbare måste man inse hur fel det är, att det faktiskt förstör livet för den som blir utsatt.
Lovelia Blomqvist, Skillingaryd.
Vad bra skrivet Lovelia!
Vi har alla ett ansvar att agera och reagera när det gäller mobbning.
Bra skrivet, gäller även i arbetslivet.
Chefer och arbetsledare ska vara bra exempel liksom skolan och andra vuxna.
Problemet med mobbning måste hela tiden lyftas upp. Var det än förekommer någonstans. Precis som du säger är det varje vuxens ansvar att agera. Mobbning förekommer allt för ofta både i skola och faktiskt också i arbetslivet. Tyvärr är så många rädda för konflikter och för att blanda sig i. Men det är vår skyldighet att reagera när vi ser någon som blir utsatt.
Tack för en mycket bra insändare Lovelia Blomqvist.
Utan mobbare – ingen mobbad! Så vad är problemet? Mobbarens eget behov av att kanalisera och överföra egen problematik – egen utsatthet i sin psykosociala miljö, avund och andra tillkortakommanden på sitt mobboffer, som då får bära smärtan, som mobbaren således har kontroll över och använder vid behov. Oftast uppbackad av 2-3 personer som medhjälpare. Övriga – klasskamrater, lärare och chefer blir oftast passiva åskådare, som inte vågar ingripa pga egen risk bli nästa offer. Mitt förslag är att man börjar med att ”söndra” dvs separera mobbledaren från gruppen – undersök och identifiera dennes problematik i sin psykosociala miljö och försöka hitta en problemlösning och därefter återgång till skola/arbetsplats. Mobbaren är ju egentligen också ett offer på sitt sätt. Parallellt föreslår jag att man jobbar med att stärka övrigas självkänsla och civilkurage till att våga ingripa och säga ifrån i fortsättningen. Det är absolut inte mobboffret som ska förflyttas. Det innebär ju egentligen ytterligare kränkning och smärta. Ett utpekande av att det är du som är problemet! Vilken människa ska behöva genomlida denna smärtsamma process helt oförskyllt? När problemet är mobbaren utifrån sin psykosociala miljö.