Jägare: Vi måste agera mot varg nu!
Nyheter ”Vi måste våga lyfta vargfrågan”, säger Anders Svensson från Hädinge, som var med under gårdagens besiktning av den döda kalven i norra delen av Värnamo kommun där besiktningsmän konstaterade vargangrepp.
Vargangreppet var max två dagar gammalt. Anders Svensson berättar:
– Åtta kalvar hade rymt från gården i norra delen av kommunen för några månader sedan, de kanske hade blivit skrämda av någonting. I går hittades en kalv från den aktuella gården och levande vikt på kalven skulle jag säga ungefär 120 kilo. Vi vet att det finns varg i området och jag hittar mycket spillning här i Hädingetrakten och de är i närheten av nationalparken, berättar Anders som är en van jägare och är mycket ute i skog och mark där han också ser att vargspillningen har ökat.
– Till syvende och sist så drabbar det djurägaren och oss jägare. Men om man tittar lite längre fram och vi tappar 50 procent av fårbesättningen, vad händer då? Jo, vargen tar sig an nötboskapen. En ko, utan horn, som väger 400 kilo klarar vargen av. Vargen jagar 52 veckor om året, ska ha mat 1–2 gånger i veckan, och är urskillningslös. Den ger sig på även rådjur och dovhjort, ja det de kommer åt. Vargen tar det lättaste och kommer den till dukat bord så jagar den inte älgen i skogen utan de tar den lättaste vägen och de lättaste vägarna till platsen. Vargen har sina vandringsleder och de kan förflytta sig 4–5 mil på ett dygn. Viltstängsel är ett hinder och vi ser att vargstammen ökar i västra delarna, berättar Anders och fortsätter:
– Vi vet att det är fyra revir i Brängen, fyra revir i Boråstrakten. Det utgör åtta revir. Tänk om reviren kommer att få fem valpar. Då har vi plötsligt 40 valpar plus föräldrardjuren. Räknar vi förra året då var det två i Brängen som fick valpar också och de cirkulerar i området för att hitta fasta platser och partners. Det här är bara en liten fingerborg i verkligheten. Vargarna kan inte gå norrut mot Värmland, för där finns inte plats för något revir och de ger sig inte in i strid förrän det blir fullständigt nödvändigt. Vad händer då? Jo, vargen drar sig söderut mot Småland, Halland och Kronoberg. I Skåne finns redan tre revir dessutom.
– Det är EU som bestämmer hur vi ska sätta upp direktiven som vi i Sverige ska uppfylla. Vi måste göra något för att få bestämma själva vad vi ska göra här hemma.
Du är jägare, hur ser du på att släppa jakthunden i skog och mark?
– Jag måste klä hundarna i stål. Det kan fungera i år i och med att det inte finns några vargvalpar i mitt område och revirhävdande än. Jag skulle inte chansa framöver. Antingen måste jag skaffa rustning till mina hundar, eller sluta. Jag kan inte forma om mina hundar till enbart sällskapshundar, varken jag eller mina hundar vill inte det. De vill fortsätta jaga, det är en instinkt. Jag har alltid sett fram emot första släppedagen på älgjakten, men nu känns det inte roligt.
Vad tycker du att beslutsfattarna ska göra?
– Stängas in i ett rum och komma överens om vad som ska göras. Ingen vågar lyfta frågan. Vi ger dem ett direktiv att det ska kontrolleras. Men direktivet syr du inte ihop på en kvart, det kanske tar fem år. Det är nu vi måste agera. Om fem år är det försent. Vargen utrotades i Sverige av en anledning. Ska vi importera allt vi äter? Det är vår självförsörjning det handlar om. Maten på vårt bord. Försvinner lantbruket försvinner gödseln, då försvinner odlingarna och de öppna markerna. Jag ser på Lövö och Svänös betesmarker, en attack där ute så är djuren väck. Jag blir så fruktansvärt irriterad på att ingen vågar säga något. I går skickades ett sms ut från Länsstyrelsen till närmast berörda djurägare i området efter att besiktningen var gjord av kalven och vargangrepp konstaterades. Ut med informationen till allmänheten, säg som det är och visa vad vargen gör istället för att bilder på att de leker vid vattenbrynet, avrundar jägarn från Hädinge.
Jägaren i Vaggeryds kommun, som vill vara anonym, bor och lever på landsbygden. Han har under två nätter varit vaken och haft uppsikt runt gårdens fårstängsel.
– Det syns på fåren och korna att de är oroliga och hundarna springer runt. Jag är en av dem som vill att vi ska använda paragraf 28. Det gör att vi har rätt skydda djuren. Det här är en stress för djurägare. Jag har alltid viljat debattera vargen. Vi ska mata vargen och lönsamheten för lantbrukare är lika med noll. Det handlar om att väcka tankarna så kommer man också få upp ögonen.
– Under de senaste två nätterna har jag varit vaken och vaktat får och kor. Jag har kamera så jag ser allt som händer. Det handlar om att vi, och våra grannar, ska känna oss trygga. Det hade varit en mardröm att vakna upp och hitta våra djur döda i hagen.
– Det måste finnas en politik i det här. 350 vargar är sagt att det ska finnas men man räknar familjegrupper och inte individer. Vi är i ett läge där vi har haft varg i många år. Vi har revir nära oss, bland annat i Mullsjö och Borås. Var tar de vägen sedan? Vi ska ha en landsbygd i framtiden också, jag vill vara verksam men jag tvivlar på att det är möjligt. Jakten är slut om ett år. Jag vågar inte släppa med tanke på snöbristen som är här hos oss. Vargen springer till hunden. Det oroar mig och är ett bekymmer. Framför allt är det en tystnadskultur. Likt det som hände vid Ådalen i går. Det får inte dröja så länge innan informationen går ut. Tycker också att man ska informera jägarna om paragraf 28, om man har egen mark eller utarrenderat, summerar jägaren i Vaggeryds kommun som troligtvis även i natt kommer att vara vaken och se till att det är lugnt i byns fårhage.
Delar ur jaktförodningen paragraf 28, som är författad av rovdjursansvariga vid Svenska fåravelsförbundet;
Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.
Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret:
1. När rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående.
2. Om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller
3. Om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område oavsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.
Om paragraf 28 används ska din Länsstyrelse omedelbart kontaktas om vad som hänt. Om allt gått rätt till godkänns handlingen, i annat fall blir polis inkopplad. Muntligt avtal gäller med exempelvis granne eller jaktlag som med statligt jaktkort och giltig vapenlicens kan använda sig av paragraf 28.
Väldigt mycket ”tänk om” i artikeln.
Det är mycket som kan gå fel om man spekulerar på det sättet.
Tänk om jag fick bestämma, då skulle allt bli bra.
Det är märkligt att politikerna och myndigheter inte kan agera snabbare på grund av obekväma och populistiska beslut. Vi har paragraf 28 och skyddsjakt (minst 3 attacker på 1 månad) men det räcker inte nu.
Vi måste få en rejäl minskning på varg och lodjur. Det räcker inte med rovdjursstängsel.
Antingen gräver sig in eller hoppar över.
Det är dags att politiker och Länsstyrelser svarar upp och ser till att vargstammen hålls på en nivå som inte skadar medborgarnas liv och egendom på landet.
Ni som bor i städer och tätorter behöver ju inte oroa er, men vi som valt att bo på landsbygden med våra djur och intressen ser med fasa på ökningen av varg och lo.
Alternativet blir annars tyvärr att vi får en anarki där de som drabbas tar till olagligheter för att skydda sin egendom.
Dags att ta tag vargfrågan på allvar innan det skjuts i varje buske,det är för mycket varg i södra Sverige tack.
Håller med på alla punkter.
Äntligen någon som vågar driva frågan. Så bra skrivet å så sant. Vi kan inte längre ignorera de konsekvenser det blir av nuvarande rovdjurspolitik. Vargen hör inte hemma i tätbebyggda delar av vårt land. Jag håller med om att det fanns en anledning till att vargen en gång utrotades – god anledning. Men rädslan för att inte vara politiskt korrekt tar idag över sunt förnuft och vanlig klokskap. Det är bara en tidsfråga innan något händer människor. Det är illa nog att småföretagare ska riskera sin inkomst, tamdjur får lida (vad är skillnaden om ett tamdjur blir anfallet och rivet till döds eller en varg blir skjuten) och allmogejakten försvinner. Ni vargkramare hör ju inte ens själva logiken i ert resonemang. Fler bör reagera och driva frågan mot färre vargar med logik istället för att alltid vara så politiskt korrekta!
Det är bara en tidsfråga innan det händer likadant som i Kolmården. Det är vi som bor och lever på landsbygden som ska avgöra om det ska finnas varg. Ingen annan ska lägga sig i det.
Tystnadskultur? Det skriks skjut så fort en varg är skådad. Kanske ska man se till så sina ”tamdjur” inte rymmer ifrån gårdarna till vargens revir.
Du förstår uppenbarligen inte att det är vargen som jagar/skrämmer djuren från gårdarna och deras hagar.
Vem ska se till att vargen håller sig i sina revir?
Skylla på att tamdjur rymmer till vargrevir håller inte. I Falköping, Herrljunga, Borås, Bollebygd och Skara kommuner har vargen tagit sig in till eller skrämt ut tamdjur vid ett flertal tillfällen sedan slutet av april. Det skapar en stress och oro hos oss djurägare som är helt onödig. Att ha varg i djurtäta områden är inte möjligt. Vargen är det största hotet mot södra Sveriges landsbygd.
Nämnda kommuner i Västergötland
Har det dödas och skadats 100 får
Ca 80-100 nöt skrämts ur sina fållor.
I dess fall är det vargen som rymmer från sina revir!
Hur kan man återinplantera varg i smyg när den försvann en gång för ca 100 år sen och detta har skett i smyg till och med man har försökt med många metoder det började med Skåne vargen på 80-talet när den vandrade från norr ca 40 mil när den sköts vid Äran sedan den hade lyckats döda nästan 100 får på sin vandring. Våra slätter har ingen förutsättning för vargar det är skillnad i länder där man har berg och landskap som passar vargen och tamdjuren inte blir utsatta av vargen.