Johanssons håller ställningarna

Anne-Charlotte och Bo Johansson utanför villan på norr i Skillingaryd

Anne-Charlotte har jobbat på äldreboendet Sörgården i Skillingaryd sedan 1979. Först var hon sommarvikarie och 1984 fick hon sin fasta tjänst och därefter har hon varit sin arbetsplats trogen. Anne-Charlottes man Bo, eller Bosse som är mer bekant, är brandman och har jour hela nyårshelgen. Så även i år kan det blir ett annorlunda nyårsfirande för paret Johansson.

– Jag jobbar ungefär vartannat nyår. Nu det sista har vi inte haft något storhelgsschema, men vi är åtta personer på min avdelning så antingen jobbar jag dag nyår eller kväll nyår, så vartannat år räknar jag med att nyårshelgen är ”min”, säger Ann-Charlotte över en fika hemma i parets bostad i norra delen av Skillingaryd.

– Brandman har jag varit sedan 1987 och styrkeledare i lite mer än tio år, berättar Bo Johansson som till vardags jobbar på Stacke Hydraulik.

– Jag jobbar heldag på nyårsafton och ledig nyårsdagen, vilket är lite ovanligt, men det ska bli skönt att vara ledig nyårskvällen. Förr åkte många brukare på Sörgården hem till sina nära och kära, men nu är de sämre och stannar kvar hos oss på äldreboendet över storhelgerna. På avdelningen Ängen, där jag jobbar, har vi nio lägenheter och i dagsläget sju brukare. Vi i personalen är två på dagen och två på kvällen. Vi har personal som går in på extraturer under jul- och nyårshelgen för att vi ska få en drägligare arbetsmiljö, berättar Anne-Charlotte.

– Jag har varit på Sörgården i 40 år, så det klart att jag trivs på min arbetsplats, man får med sig mycket erfarenhet samtidigt som man hör andras livsöden. Det är aldrig tråkigt att jobba en nyårshelg, har man valt det här yrket vet man med sig att man måste jobba helger. Jag klarar inte av ett 7 – 16 jobb, jag behöver vara ledig någon dag mitt i veckan, så det passar mig perfekt, menar Anne-Charlotte.

Räddningstyrkan tillsammans med Bosse som går på strax innan nyår är Johan Dalros, Peter Henriksson, Tommy Fritz och Peter Ryman. Bosse är styrkeledare och har FIP-bilen med sig överallt under sin jourvecka, medans de fyra brandmännen åker till stationen och byter om vid larm.

– Vi brukar ha det rätt så lugnt under nyårshelgen. Vädret styr, likväl som det gör vid midsommar och jul. En bra nyårshelg i trafiken är när det inte snöar och är oväder. Julhelgen är heligare för min del så den är jag hellre ledig. Men förr eller senare måste jag jobba helger, så är det i det här yrket. Det var mer pyssel när våra barn var små. Då var vi tvungna till att ha ”barnvaktsbakjour” med far- och morföräldrar samt min bror Sören som hjälpte till om larmet gick och Anne-Charlotte också jobbade, berättar Bosse.

– Bästa med att vara brandman är att man lär sig oerhört mycket. När jag började på räddningstjänsten var det bränder och trafikolyckor. Idag är det mycket mer sjukvård och jag har nytta av mina kunskaper som privatperson. När vi får IVP- (reds anm; I väntan på ambulans-larm) åker jag först och när det gäller hjärtstopp i kommunen är vi från räddningstjänsten nästan alltid först på plats. Vår bil är utrustad med hjärtstartare. Vi har fler suicidfall och där är vi före polis vid larm. Jag ser på larmet på sökaren vad det är för sorts larm. När jag fått på mig kläderna och är ute i beredskapsbilen och loggar in så får jag mer och utförligare information från SOS. Man vet, trots mer information, inte om vad som väntar bakom lägenhetsdörren. Killarna som jag jobbat tillsammans med mig är 2 – 3 minuter efter mig och får samma information när de sätter sig i brandbilen på stationen. Om det är vapen inblandat i något fall, så avvaktar vi till polisen anländer. Jag har en kofot i bilen, det är väl det jag kan använda mig av för att ”ta mig in någonstans”, berättar Bosse.

Nyårsfirandet blir på Sörgården och kanske inom räddningstjänsten

Att frugan är involverad i Bosses jourvecka märks tydligt.

– Kläderna ska ligga i ordning på golvet och det ska vara byxa, tröja och strumpor. Allt ska vara framplockat innan han går och lägger sig på kvällen. ”Larmkläderna” (jacka och stövlar) står klara i hallen. Telefonen ligger på köksbordet precis här (och pekar på bordet). Det vill till att det är välplanerat, för när larmet går det inte att leta efter något utan allt ska vara exakt på sin plats, berättar Anne-Charlotte.

Larmen från SOS inger olika nivåer. Det kan gälla olika objekt, tider, automatlarm och så vidare. Dagtid åks det på nivå 3-larm. Nattetid åker räddningstjänsten på nivå 5-larm, där hela Skillingarydsstyrkan är involverad, det kan vara exempelvis Götaströms värdshus eller en stor arbetsplats där det är mycket folk. Nivå 10-larm kan gälla exempelvis Hooks Herrgård, dit både Vaggeryds- och Skillingarydstyrkan dras, därför att många drabbas om något händer.

– Vi har också olika larmplaner beroende på årstider. Exempelvis stor ladugård och hundratals djur är olika larmkoder om det är sommartid, när djuren är utomhus, eller vintern när alla är installade. Förr var vi hos Thomas i Sjöeryd i hans ladugård och fick reda på var ledarkon, vilken plats hon var installad på, så att vi fick ut henne först. Idag är det lite annorlunda då stora besättningar har lösdrift, men vi måste få ut alla djuren oavsett. När det handlar om djurräddning drar vi oftast flertalet vattenenheter också. Min FIP-bil tar jag med mig hela veckan, även om jag åker och handlar givetvis. Det har hänt att jag fått lämna varorna i hyllan och springa ut på larm, avslutar Bosse.

Att båda jobbar nyårshelgen är inget ovanligt och hur de ska fira in det nya året ”blir med de gamla vanliga” säger duon och nickar instämmande mot varandra.