Julbreven till ”Gliet” om Vaggeryd 1958
Nyheter 1958 var TV inte var mans egendom, då fanns varken e-post eller sms. Man skrev brev istället. Brevväxlingen över Atlanten mellan Sven "Gliet" Eliasson och hans vänner berättar om Vaggeryd, julmånaden detta år. Under sex veckor i skarven mellan 1958 och 1959 deltog Sven "Gliet" Eliasson i IFK Norrköpings drömresa till Nord- och Syd-Amerika.
”Gliet” var konstant landslagsaktuell under åren 1956 och 1957 och utsattes för ideliga värvningsförsök från andra klubbar, inte minst IFK Norrköping.
Det blev dock tummen ned från ”Gliet” vid samtliga tillfällen. Men hans relationer med IFK Norrköping förblev trots det goda. Därför bjöds han, tillsammans med ett antal andra storspelare, in för att förstärka Norrköpings spelartrupp under drömresan till Amerika som pågick mellan 20 november 1958 och 4 januari 1959.
Resan var förstås ett stort äventyr på den tiden och blev mycket uppmärksammad.
Utdrag ur ”Gliets” resedagbok finns återgivna i Byarums Hembygdsboks årsskrift 1998 och ska inte närmare återges här.
Men ”Gliet” skrev inte bara dagböcker och brev – han fick också många brevsvar från sina vänner i Vaggeryd. Enda möjligheten för ”Gliet” och hans vänner att kommunicera med varandra – att stilla den dubbla nyfikenheten – var alltså brevledes, via Air Mail som det hette på breven.
I dagboken för julafton 1958, som Norrköpings-truppen tillbringade i Perus huvudstad Lima, berättar ”Gliet” så här:
”Att vakna upp julaftonsmorgon, titta ut och se och känna denna underbara värme, tyckte jag inte riktigt passade. Tankarna gick hem, där dom pysslade med julkaffet. Doppat hade dom redan gjort eftersom klockan var 15:30 hemma när den är 9:30 här i Lima. Vid frukostbordet kom de med julposten. Den kunde väl inte ha kommit lämpligare som julklapp. Julhälsningar från Ragnar och Greta, Valle, Nisse och Kerstin, Gustaf Boberg, Elsa och Henny, Ingegerd, Ragnar och Anders, ”Johnny” (Rune Nystrand, vår anmärkning), Göteborgarn (Rune Pettersson, vår anmärkning), Ohlssons, Per-Axel, Helene och Anette och sist men inte minst ett efterlängtat brev från Eva”.
Denna skriftväxling över Atlanten har bevarats av ”Gliet” Eliassons familj och inbjuder till läsning eftersom den ger intressanta inblickar om vad som hände i Vaggeryd under julmånaden 1958, den sista innan TV blev var mans egendom. Breven handlar om tankar kring stort och smått, om väder och vind, om händelser i kyrkor och kommunalkontoret, om polisärenden och julhandel.
TV-sändaren i Nässjö togs i bruk i 1 november 1958. TV-tittande var därför fortfarande en ovanlig sysselsättning. Men ”Gliets” fästmö Eva berättar den 29 november att hon varit hos sin syster Lola och tittat på TV från Amerika. Eva berättar också att den blivande makens hattrick i New York hade slagits upp stort i smålandstidningarna.
”Men det är inte bara glädje, här i Vaggeryd har hänt en hemsk olycka idag på morgonen. Helge Nilsson, ”Bananens pappa” fick ett stort lass med massaved (fem ton var det visst) över sig och krossades ögonblickligen”.
Brödratrion Natan, Georg och Gustaf Boberg var som tidningsskribenter vana brevskrivare och gjorde för vana att slå sig ned vid skrivmaskinen i väntan på Jönköpingståget som skulle vidarebefordra brev med nyheter till stadens tidningar.
Min far Natan delade brevpapper med sin yngste bror Gustaf på den andra sidan av det tunna brevpapperet eftersom brevets vikt påverkade portot.
Om julskyltningen skrev Natan:
”Men det är inte bara brevskrivardags, det är dessutom julskyltningsdags i Vaggeryd. Och som alltid är det gråkallt att gå ute och speja. Där det finns tomtar måste jag lyfta upp Kåre på rak arm och sätta honom på axeln. Och tomtar fanns det hos ”Kronbloms”, hos Vallins och på Konsum. Lika är förhållandet där det fanns TV och det fanns det på tre ställen förutom Fenix (ett av ortens konditorier, vår anmärkning) som hade full rulle idag. Ganska mycket folk var ute och gott om varor. Finast skyltning hade Sven Ohlsson men så var jag också där och ”hjälpte till”. Georg var där ock förstås. Klockan 12 var vi klara men då hade programmet forcerats oerhört.
Klockan 02 kom jag hem ty vi måste ju avsluta med kaffe på Trekanten (där familjen Ohlsson bodde, vår anmärkning)… Nu har vi fått igångsättningstillstånd för arbete vid Friluftsgården och i lördags jobbade jag, Sune Boman, GG, Olle Landin, Bill och jag ganska duktigt däruppe. Trots tjälen ryckte vi fram så långt som behövdes mot väster men det var endast möjligt på grund av att pojkarna (GG med flera) arbetat så duktigt under veckan… Curt är ute och kuskar i din traktor, men jag vet inte vad de håller på med just nu, Pallis och Oskar har ju hjälpt till med avlopp och vatten i Byarum såg jag i tidningen.”
Gustaf Boberg kommenterade också julskyltningen:
”Speceristerna hade överlag gjort det lite bekvämare för sig och i affärerna, hos Järnhandeln, C.H. Jonssons och fotograf Carlsson gick leksakstågen för fullt. I Acleja kunde man skåda underliga djur formade av gröna växter”… På kommunalkontoret har Ing-Maj efterträtt Gun (Flodin) som kommunalkassörska sedan nämnden utsett henne bland andra sökande.”
Kylan fortsatte att vara sträng. Den 16 december fattade Rune Nystrand pennan:
”Vi har haft sträng kyla, – 18. Snö har vi också fått lite lagom. WIK har spelat två matcher, Månsarp-WIK 1–7, Bankeryd-WIK 3–12”.
Men vädret växlade, det blev grått och disigt i Vaggeryd, snön försvann. Ett inbrott på Carltex gav tjuvarna 1 000 kronor och på Nådastigen grävde kommunalgubbarna Herman och Gösta ned ny kabel. På Andersson & Hagsjös möbelfabrik uppstod brand som de anställda släckte under ledning av vice brandchef Olle Peterson.
Måndagen före julafton skrev Georg Boberg:
”Här i Vaggeryd pågår julstöket för fullt. De flesta har slutat jobbet på fabrikerna. Utom på ESE förstås. På Hermes fick vi elvakaffe i lördags då vi också slutade. ESE hade julfest idag och arbetarna fick var sin korg med diverse godsaker”.
Kosmopoliten ”Janne på Skomakarbygget”Andersson satte ut annons i JP om att det var förbjudet att gratulera honom på 65-årsdagen i slutet på november. Men han skrev till ”Gliet” också den 19 december och avslutade som sig bör med God Jul, Feliz Navidad, Merry Christmas och så vidare samt ett PS:
”Ta noga reda på om solen går baklänges på Södra halvklotet”.
Samma dag var det premiärvisning i amerikansk TV av Kalle Anka och hans vänner. TV-åldern var inne.
Julen 1959 hade de flesta vaggerydsbor TV-apparat och 1960 var det premiärvisning i svensk TV av Kalle Anka och hans vänner.
Intressant och -elegant! Icke minst för en utböling från Skåne! PRO- Göran. PS. Skönt att se gamlingar göra en så fin comeback. Gott Nytt År. DS.
Högintressant. Vilken nostalgitripp och vulken kavalkad av nänniskor som även skillingarydsbo minns.