Julkalendern: Segertårarna

I dag berättar David om sin stora kärlek till det italienska fotbollslaget AC Milan. Bild: David Alin

Det sägs att musik ska byggas utav glädje. Därför riktar jag i dag blickarna mot en ny typ av orkester…AC Milan.

Ja, nu kanske många av er höjer på ögonbrynen och spontant tänker: ”vad hade David i kaffekoppen när han skrev den här luckan?”

Jo, det ska jag berätta för er. I över 19 år har mitt hjärta klappat för det italienska fotbollslaget AC Milan. I vått och torrt står jag vid lagets sida. Jag är en stolt supporter, en ”Rossoneri” som vi så fint kallas, och dagens lucka handlar om den 22 maj 2022. 

Dirigenten Stefano Pioli har under två och ett halvt års tid fått Milan-orkestern att bjuda på ljuv musik. Inför säsongsavslutningen är laget i serieledning inför bortamötet mot Sassuolo. Milan är endast 90 minuter från sin 19:e ligatitel och både min och min bäste vän Simons nervositet vet inga gränser. Vi sitter som vanligt på sms-länk och kommenterar matchen. 

I den 17:e minuten får den portugisiske trollkarlen Rafael Leao med sig bollen efter en duell vid mittplan. Efter en heroisk löpning bryter han in mot straffområdet. Han passar in till den evige fransmannen Olivier Giroud som med en distinkt vänsterträff lägger bollen mellan målvakten Andrea Consiglis ben. 0–1! Min glädje vet inga gränser!

En kvart senare driver Rafael Leao på nytt med bollen på vänsterkanten. Efter att ha lurat bort två Sassuolo-spelare bryter portugisen in i straffområdet och passar in bollen med vänsterfoten. Där finns på nytt Olivier Giroud, som med en direktträff rullar in 0–2! 

Fyra minuter senare lägger belgaren Alexis Saelemaekers fram bollen till Leao, som nu har förflyttat sig till högerkanten. Trollkarlen får med sig bollen och lägger en crossboll in mot straffpunkten. Där kommer den ivorianske mittfältaren Franck Kessié som med en distinkt vänsterträff pangar in bollen rätt upp i nättaket. 0–3….efter 36 minuter! 

”NU är guldet nära”, tänker jag och ringer min käre vän.

– Vi har 3–0 efter 36 minuter. Det här är sanslöst…helt magiskt. Vi grejar det här!, utbrister jag med segertårarna rinnandes nerför kinderna.

– Det här är sanslöst. Jag vet inte vad jag ska säga…det här är galet, säger min tårögde käre vän. 

I bakgrunden hörs Simons båda barn Tilda och Junia: 

– Varför gråter du, pappa?

– För att Milan är på väg att vinna guld, svarar han. 

– Är Milan vårt lag? Jaaaa!!, hör jag barnen skrika av glädje i bakgrunden. 

Vi avslutar samtalet och väntar ut matchen. Domaren sätter visselpipan till munnen och blåser av. Den rödsvarta orkestern har gjort sitt och segermusiken ljuder över Mapei-stadion när laget höjer Scudetto-bucklan högt i luften. AC Milan vinner sin första ligatitel på elva år och jag springer sprudlande glad runt i lägenheten.

Att få se mitt älskade lag, som under en lång tid kämpat med ständiga tränarbyten, stor spelarruljans och ägarbyten, stå där med Scudetton efter en sådan berg- och dalbaneresa är inget annat än en bragd. Ljuv musik när det är som bäst och ett glädjeämne i sig. Därför tillägnar jag den 19:e luckan laget i mitt hjärta, som en symbol för deras 19:e ligatitel. 

Forza Milan! Forza Rossoneri!

Tack för mig.