Kamraterna bildade förbund

Janne Runesson från Lanna med "Kongohjälmen"

Bataljonen hette kamratföreningen som bildades 1981 i Borås. Därefter blev det Sveriges veteran fredsbaskarna och idag Sveriges veteranförbund. Tidigare fanns det kamratföreningar för de som varit i Kongo, Sinai med flera platser, men idag finns förbundet för alla som gjort utlandstjänst och kamraterna träffas i Indententbostaden på Skillingaryds läger.

– Vi trodde nog inte att det skulle bli så stort, vi siktade på 500 personer. Idag är vi närmare 7 000, vilket är 10% av de som gjort utlandstjänst, berättar Janne Runesson.

Starten för kamratföreningen för de forna FN-soldaterna var att Douglas Gustafsson från Värnamo var kassör och skulle ge ut tidningar. 200 tidningar skulle distribueras, men det fanns inga pengar.

– Vi fick betala av allteftersom det kom in pengar. Vi gjorde framsidan av tidningen i färg och det blev lite dyrare, så den fick vi återanvända när nästa utgåva skulle komma ut, berättar Douglas.

Diplom och Kungaparet

– Jag och Janne gjorde Libanon tillsammans i en av styrkorna på 80-talet. När vi kom hem ordnade vi återträff på High Chaparal. Under den tiden hade vi börjat prata om att börja bilda förning. Det fanns lokala plutoner som träffades och de som gjorde det var sin träff och återkomst. Vi träffade Douglas och plötsligt fick vi ihop 60 namn och sedan har det växt mer och mer, berättar Ronald Eskilsson från Värmeshult.

– Vi började träffas vid vaktmästeriet på Värnamo sjukhus 1982, vi hade då varit och tittat även på soldathemmet på Östra lägret här i Skillingaryd. Men på sjukhuset konstituerades den första styrelsen. Sedan hyrde vi Postens lokaler vid Thure Sällbergsgatan i Värnamo. Efter Bosnien gick kansliet upp till Jönköping och sedan Örebro och idag finns det i Stockholm. Våra regementen lades ner efterhand och under en julhelg blev det klart att Uppsala skulle läggas ner. Janne kastade sig i bilen, tog med sig släpkärran och hämtade allt material. Då ringde Sven på Miliseum i Skillingaryd och sa att vi fick låna en lokal här på Skillingaryds läger. Nu har det växt fram successivt och tack vare all hjälp från Sven Engqvist har vi löst det mesta, berättar Ronald.

Nu jobbar FN-kamraterna med att förvalta arvet från utlandstjänsterna.

– Ibland ser man minnessaker från utlandstjänster på blocket, det kanske inte betyder något för familjen som finns kvar, men för oss betyder varje sak väldigt mycket. Ibland slängs det då ingen vill ta hand om det. Medaljer kan vara något familjen behåller vid FN-kamrats bortgång. Skänk gärna till oss, vi tar tillvara på allt och dokumenterar, säger Ronald Eskilsson, som idag inte bara jobbar lokalt utan även rikstäckande.

I den fina stugan på lägret i Skillingaryd finns idag tusentals artiklar, allt från skrift, tidningar, minnesplacketter, hjälmar, kläder, filmer, sovkudden, trummor och pilbågar från Kongo. Kamraternas målsättning är att visa upp materialet vid en särskild avdelning på Miliseum framöver, dit man kan komma med sin familj och se arvet.

Härifrån dokumenteras arvet

En gång i veckan träffas FN-kamraterna i Skillingaryd. Förutom att dricka kaffe och prata minnen görs ett gediget arbete med att dokumentera allt digitalt och bevara. 

– Vi håller nu på att samla ihop material till Viktoriakyrkan, som alltid varit med på våra missioner där en präst alltid finns med för den som behöver någon att prata med. Vi hoppas att vi kan få in så mycket material här så att vi kan bygga upp kyrkan hos oss här på Skillingaryds läger, säger Douglas Gustafsson.

Ansvarig för digitaliseringen och registreringen är Dan Stenberg och Putte Palmgren och fotograf är Douglas Gustafsson och Eva Palmgren som förevigar varje föremål innan det läggs in i datasystemet.

– Jag bara ställer till det, så jag får vara med och plocka upp inkommit material, sorterar och håller reda på det som finns i hyllorna, avslutar Ronald.

Veteranförbundet jobbar tillsammans med överbefälhavaren och högsta beskyddaren för förbundet är prins Carl Philip. Prinsen bar även veteranförbundets medalj på sin bröllopsfrack.

Fotnot, text från del 1;

Janne Runesson från Lanna tjänstgjorde i Sinaiöknen på 70-talet och Libanon på 80-talet. Janne var elektriker, vaktsoldat och alltiallo. Totalt har han haft utlandstjänst i två år och två månader.

Från Värmeshult utanför Bor bor Ronald Eskilsson. Han är en välkänd chaufför inom ambulansen och tidigare kioskägare i Värnamo. Han har, liksom Janne, varit i både Libanon och Sinaiöknen på FN-tjänst.

Påklädd soldat möter upp i köket

– Under 80-talet var jag i Libanon där jag jobbade inom ambulansen och var chaufför på FN-sjukhuset. Jag var med under första styrkan i Bosnien på 90-talet, där vi rekapitulerade och stannade till nästkommande styrka och då blev tjänstgöringen ett år. Det beror på familjesituationen hur länge man kan och vill stanna utomlands. När jag friade till hustrun så lade jag in en passus att jag skulle få åka ut en gång till och det fick jag. Mina tre barn var inte jättesmå när jag var i Bosnien, berättar Ronald från Värmeshult.

I den gamla intendentbostaden vid Östra Lägret i Skillingaryd träffar vi även Douglas Gustafsson från Värnamo som varit skyddsoldat och bilförare i Sinai och Dan Stenberg, Värnamo, som arbetat som lastbilschaufför i Libanon.

– Jag fick vara utomlands sju månader istället för sex månader på grund av Bosnien. Vi fick vänta en liten stund innan vi fick åka hem. Jag ångrar idag att jag inte var på fler utlandstjänstjobb. När man kommer hem så händer det inte så mycket, då tycker jag att man lika gärna kunde vara kvar utomlands och vara en hjälpande hand. Hade det inte varit för familjen så hade jag åkt på fler utlandsstjänster, säger Dan Stenberg.

Tomas Ros från Borås har haft mission i Sinai, Libanon och Somalia, totalt har han jobbat två år utomlands.