Karolinas krönika: ”Blandade känslor”
Nyheter Den senaste tiden har jag funderat på min uppgift som mamma. Vilken ära att få att få axla den rollen även om förväntningarna ibland känns på tok för höga. Läs Karolinas krönika här.
Karolina Gustavsson.
Vad är en småbarnsmammas uppgift egentligen? I min värld är det att tillbringa tid med sina barn, lära dem vad som är rätt och fel, uppfostra dem med kärlek, leka med dem, svara på alla möjliga sorters frågor, se till att de har kläder på kroppen och mat i magen, för att nämna några. Det är mer än ett heltidsarbete! Samtidigt som det är ett oerhört viktigt ”arbete”.
En mamma är alltid en mamma. Som liten var jag väldigt mammig så min mamma fick dras med mig väldigt mycket. Jag har ett tydligt minne från när jag skulle gå till en kompis för att leka och mamma satt i köket med lampan släckt. Jag tyckte så synd om henne att bli lämnad ensam kvar hemma. Nu när jag själv är mamma kan jag tänka mig att hon njöt av att få en stund i lugn och ro. Att få andas och ladda ny energi för att bemästra rollen som mamma!
Ibland försvinner orken och lusten för mig till denna viktiga uppgift. I takt med det så springer det dåliga samvetet bredvid och stressar mig. Jag borde och jag måste. När det är dags för nattning är det mamma som gäller. När tårarna rinner är det mammas famn som är tryggast. När ilskan kommer som en bomb är mamma den lugna hamnen. När glädjen sprudlar är det mamma som är julgranen det dansas runt. I alla lägen är det mamma som gäller. Så är det som oftast i våran familj i alla fall. Otroligt påfrestande men samtidigt så fantastiskt underbart. Tänk att jag är mina barns nummer ett i alla lägen. Vilket privilegium! Vilket ansvar!
För en tid sedan läste jag ett citat som berörde mig väldigt starkt. ”En mammas främsta uppgift är att lära sina barn att lära känna Jesus”. Misslyckas jag med alla andra uppgifter jag har som mamma så hoppas jag att jag lyckas med denna. För mig som kristen är den det allra viktigaste!
Jag älskar att vara mamma men det är också otroligt tufft emellanåt med alla hushållssysslor som står och väntar och sjukdomar som kommer emellan. Inte minns med alla konflikter som blir om allt och ingenting. När jag ser diskberget eller tvätthögen samtidigt som mina barn påkallar min uppmärksamhet, tänker jag ofta på det som jag läste under min utbildning till förskollärare att ”disken står kvar men denna stunden kommer aldrig tillbaka”. Ibland är detta lättare sagt än gjort, speciellt för en som mig som vill ha ordning och reda omkring mig. Barnen är bara små en gång och min roll som en närvarandes mamma är viktigare än att ha ett perfekt hem, även om prioriteringen tyvärr ganska ofta blir den motsatta.
Så, jag försöker tänka att jag ska ta vara på tiden mer än jag gör. Jag försöker intala mig hur viktig jag är för mina barn och samtidigt påminna mig om att inte glömma bort mig själv i allt. Efter en frukostsamling nyligen med Alf B Svensson har jag fått ny energi i mammarollen. Han avslutade med att ”halvbra föräldrar får ofta väldigt bra barn”. Ingen förälder är perfekt. Ingen mamma är perfekt. Jag känner att min uppgift i rollen som mamma är omöjlig att genomföra utan flera felsteg på vägen, men bara jag gör så gott jag kan så borde det bli ganska bra ändå.
Karolina Gustavsson