Karolinas krönika: En mamma på paus
Nyheter Att bli mamma är det mest oegoistiska jag gjort. Per automatik sätter jag mig själv helt på paus. Allt jag vill göra och mår bra av finns det helt plötsligt inte lika mycket tid till, periodvis ingen tid alls. Så har det i alla fall varit för mig.
Som jag skrev i presentationen om mig själv så gillar jag att umgås med familj och vänner, jag gillar att baka; både bröd och kakor. Jag njuter av att rensa en blomrabatt eller grusgång som fått mängder av ogräs. Jag mår så gott av att få ta på mig träningskläder och gå en rask promenad, gärna en lång en.
När mitt första barn föddes så insåg jag ganska snabbt att mina behov inte är viktigast längre. Det är hans behov, mitt barns behov. Den första tiden i hans liv kunde jag ändå fortsätta med mina hobbys till stor del men ju äldre han blev och ju mer plats han tog så blev det svårare. Han har dock varit väldigt bra på att leka själv så baka kunde jag fortsätta med. Jag minns när han var två år och jag bakade bullar samtidigt som katten födde fyra små ungar i rummet bredvid. Det är ett fint minne!
Utomhus var det dock en större utmaning. Vårt hus ligger utmed en landsväg där huset ligger på ena sidan och ladugården på den andra sidan. Min son skulle promt över vägen ner till traktorerna som var, och fortfarande är, det absolut bästa han vet. Att jobba i trädgården var helt lönlöst! Promenaderna kunde jag uppehålla så länge jag var föräldraledig och han sov på dagen. Jag gick så länge som han behövde sova för han vaknade nämligen så fort vagnen stannade.
En tid efter han fyllt tre år blev han storebror till en liten tjej som hade en mycket bättre sömn. Hon märkte inte när vagnen stannade men promenaderna blev inte så långa och raska med en storebror bredvid på balanscykel. När lillasyster sov ville jag dessutom ägna mig åt storebror som numera inte fick lika mycket uppmärksamhet från mig, av naturliga själ. När lillasyster blev större visade det sig att hon var en mammig liten tjej som inte alls lekte lika bra på egen hand som sin storebror. Nu tre år senare hänger hon fortfarande i benen på mig nästan konstant, oavsett vad jag gör.
Ni kanske undrar var pappan håller hus i allt detta? Som egenföretagare och gårdsägare finns det alltid något att göra och flera sysslor är inte särskilt barnvänliga. Nu när sonen blivit äldre kan han dock vara med på det mesta och även dottern ibland. Så den sista tiden har jag kunnat trycka på play allt oftare och tagit mig mer tid till det jag gillar och mår bra av.
Att bli mamma är det absolut bästa som hänt mig men också som jag nämnde i början; det mest oegoistiska. Allt har sin tid brukar man säga och när det gäller småbarnsåren finns det inget mer sannare. Varje period och utvecklingsfas har sin tid. Just nu är huset fullt av leksaker, det är aldrig riktigt städat, jag hinner inte med allt jag vill och behöver. Men så en dag kommer jag vakna upp till ett hus utan leksaker, till en dag med massor av tid till det jag vill och behöver. Samtidigt kommer jag vakna upp till ett hus där det inte bor några små barn längre. Då kommer jag med högst sannolikhet sakna den tiden jag är i nu, där delar av mig själv är på paus.
Karolina funderar på "En mamma på paus"