Krönika: F1 – drömmen som förverkligades

När någon fyller år kan man passa på att ge bort något man själv önskar. Så gjorde jag i november förra året och min man fick en födelsedagspresent – formel 1 i Österrike. 

Min första tanke var Miami och Hard Rock Arena, men att lösa biljetter dit var nästintill omöjligt. Det blev Österrike som lockade med att man, oavsett vilken biljett man hade, skulle få se 70 procent av racingbanan. 

Som alltid går tiden fort och de här åtta månaders väntetid gick även dessa i rasande fart. Vi bokade via ett sportreseföretag i Jönköping för att få bästa service och behövde egentligen ”bara ta oss till Landvetter”. 

När vi stod hemma på verandan och satte nyckeln i låset den där tidiga fredagsmorgonen ringde resebolaget. Vårt flyg som skulle ta oss ner till Graz var inställt… Det var många tankar som gick igenom huvudet kan vi väl medge. 

Vi bestämde att vi åker till Göteborg ändå och inväntar nya besked. Vi var resklara, ko- och hönsvakt var redan inbokade och resväskorna var packade. 

Under fredagseftermiddagen kom då det efterlängtade samtalet. Nytt flygbolag och ny flygtid. Även om vi skulle vara nere i Österrike tio timmar senare än tänkt var lättnaden stor. 

Nästan som alltid var även denna flygresa försenad. Vi skulle göra ett byte i Wien och det blev snabba och långa steg på flygplatsen för att hinna med inrikesflyget till Graz efter midnatt.

Vi hade planerat att göra oss bekanta med Graz i lugn och ro under fredagen. I stället blev det så snart som möjligt hitta en taxi och hotellet för att få sova några timmar. 

Vi vaknade på lördagsmorgonen till direktsändning från arenan, här hade riks-tv verkligen förstått vikten och innebörden med motorsport. Vi visste inte riktigt var hotellet kontra järnvägsstationen var så efter frukost och guidning från hotellchefen började vi traska mot tågstationen. Nu är vi inga som använder oss av kollektivtrafik här hemma, men  Österrike har en fantastisk utbyggd infrastruktur. Det var imponerande att man lyckats bygga allt mellan bergen med fräscha och nyrenoverade stationer samt nya tåg som gick exakt enligt tidtabell. 

Att få ut över 100 000 personer, ungefär nästan samtidigt, mitt ute på landsbygden, någon kilometer utanför lilla samhället Knittelfield var imponerade. Tågen avlöste varandra inne på stationen, utanför väntade gratisbussar som slussade ut all publik till arenan. 

Vad hade vi egentligen förväntat oss? Eftersom ingen av oss hade varit på något liknande hade vi ingen aning. Logistiken var bra och enkel och som vi sa under hela helgen: ”det är bara till att följa strömmen”. Alla skulle till Red Bull Ring… 

När vi kom in på arenaområdet var det minst sagt en gigantisk folkfest. Liveorkestrar, uppvisningar, övriga racinglopp, matserveringar i mängder och inte minst allt man kan tänka sig inom motorsportens värld. Vilken lycka att få uppleva detta på plats!

Vi hade valt rätt tävling konstaterade vi när sprintkvalet genomfördes under lördagens eftermiddag. 

Läktaren där vi hade biljetter var den bästa platsen vid sektor två. Över 300 kilometer i timmen kom förarna upp i och bromsade ned till cirka 70 innan de tog hårnålskurvan och sedan drog de iväg på raksträckan där DRS kunde användas. Det var ett vinande ljud när världsstjärnorna drog förbi, men att bromssträckan var så kort från 300 till 70 hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Det var det häftigast jag har varit med om och något man inte upplever när man ser racen på tv. 

Efter en lång dag på arenan tog vi tåget tillbaka till Graz, där det fick bli snabbmat på en uteservering innan vidare till hotellet. Det var i morgon allt skulle avgöras på Red Bull Arena. 

Efter ett dygn i Graz hade vi koll på avstånd, tidtabeller, biljettförsäljning, lokaliserat oss på stationen, tågbyte med mera så vi var ute i lite mer god tid under söndagen.

Ännu en dag som imponerades av allt folk som hade tagit sig dit. Campingplatserna på åkrarna runtomkring, logistiken att få ut oss från stationen till arenan, alla funktionärer som slussade oss till rätt plats var verkligen grymt imponerande och alla försäljningsställe med mat och dryck som skulle fungera. 

Racingdagen var som en stor lyckad fest. Alla läktare runt banan med tiotusentals personer var helt magiskt att få uppleva. Innan det stora racet skulle avgöras var det en mängd andra uppvisningar, lopp på banan och en gigantisk flyguppvisning innan nationalsången skulle sjungas och förarna gjorde sig beredda för start. 

Över 70 varv skulle avverkas på banan och det var en magisk föreställning som inte går att beskriva. Men till er som inte upplevt race, säger vi bara: Åk! 

Det blev en spännande tävling där Verstappens alla oranga fans (hälften av publiken) gjorde vad de kunde för att få fram sin stora idol. 

Efter racet var det gigantisk fest i området och egentligen ville nog ingen åka därifrån. Vi fanns kvar på plats så länge att de här gratisbussarna inte gick till stationen längre…

Skulle vi gå, köpa dyr svarttaxi eller hur skulle vi komma till stationen i Knittelfield? Det löste sig naturligtvis, även om det blev lång väntan lite varstans men vi hittade nya finska vänner som vi fick dela en söndagskväll på stationen i Knittelfield med. Väl ”hemma” i Graz var samtliga restauranger och barer stängda och klockan hade nog nästan redan blivit morgon…  

På måndag förmiddag lämnade vi fantastiska Österrike efter en helt grym upplevelse. På flygplatsen i Graz innan hemfärd ligger lokaltidningen som noterade ett publikrekord: 303 000 besökare under tre racingdagar i Spielberg… 

Leclerc vann racet med en körtid på 1.24.24. Han var 1,532 sekunder före tvåan Verstappen. Sainzs bil brann. Få timmar med sömn och 37 641 steg på två dagar.