Kyrkogårdsvandring i Åker

Det doftar gott av kaffet och fikat står uppdukat i Åkers församlingshem när Bertil Gunnarsson i Göljås, Nils Jonasson i Linnås och Christer ”Box” Svensson ska berätta för oss om några personer som har lämnat sina spår i trakten. Under veckan har det varit vägkyrka i Åker, de tog över stafettpinnen efter Hagshult som hade veckan innan. Under lördagen arrangerade Åkers hembygdsförening kyrkogårdsvandring fast så mycket vandring blev det inte då det blev flyttat till ett lite varmare och torrare ställe än kyrkogården.

Nils Jonasson var först ut och berättade om sin farfar Anders Johan Jonsson och hustrun Hilda. Farfar Anders Johan var en riktigt företagsam herre med stor verksamhet med smedja och vagnstillverkning i Linnås samtidigt som han drev jordbruk med flera drängar anställda.

– Anders Johan föddes 1872 och när jag börjar rota i hans historia så har jag upptäckt att hans verksamhet var mer omfattande än jag vetat om tidigare. Jag har hans anteckningsböcker, hans brevkonversation och nästan hela hans bokföring. Johan och startade verksamhet med att bygga vagnar. Många sålde han långt norröver och man kan ju undra hur han fått de kontakterna och kunderna. Han åkte runt med tåg i hela södra Sverige där han stannade upp och sålde sina vagnar på marknader. Gissar på att han gjorde runt 100 vagnar om året, kanske ännu fler. 1905 köpte han 21 ton järn från Eckersholm plus 750 kilo axlar och det betalade han kontant. Han köpte nav i från Sjövik här utåt Åker. Karl Svensson i Pålskog, Västergården,  tillverkade i princip alla hjul. Han gjorde 500-600 hjul om året åt farfar.

– Det gick ju åt virke åt det här också. Björk köpte han som plank det allra mesta men eken, den köpte han på rot på många ställen. Han åkte ju runt och träffade folk och han blev erbjuden ek överallt utefter järnvägen. Som exempel, 1915 köpte han 400 ekar på rot i från Rydaholm. Man kan ju tänka sig logistiken när de skulle huggas, fraktas på tåg till Skillingaryd, lastas av och köras till sågarna runt omkring. Det var ingen liten verksamhet. Det var ju inte bara smedjan som var i gång, han hade jordbruket samtidigt och byggde en ny ladugård och köpte ny utrustning till jordbruket.

– Han hade också andra intressen och 1923 blev han invald i kyrkorådet och i taxeringsnämnden i Åkers socken. Han dog hastigt i april 1924, antagligen i en hjärtinfarkt. Det blev ett abrupt slut och det var inte så smidigt för familjen som fick ta vid verksamheten och slutförde det som var på gång.

– En av hans barn som hette Alice var i Israel och Jerusalem en hel del på 50- talet och jobbade där. Hon kom dit och började jobba på Svenska skolans finska barnhem som ligger på gränsen in till Jerusalem. Där fick de börja med att reparera huset som var sönderskjutet så de hade någonstans att bo. På barnhemmet var barn från olika länder och hennes språkkunskaper var inte så stora men det löste hon. Under tiden hon jobbade där så läste hon hebreiska men det tyckte hon var svårt. Suezkrisen kom 1956 och då blev det oroligt, hon hade sitt pass med sig överallt. Helt plötsligt fick hon besked av ambassaden att om tre timmar får du följa med ett amerikanskt krigsfartyg och bli evakuerad. Hon kom med fartyget och hamnade  först i Kreta och sedan i Neapel. Sedan åkte hon järnväg hemåt och kom hem till Sverige. Hon var tillbaka i Israel senare också innan hon gick i pension och flyttade tillbaka till Skillingaryd.

Christer ”Box” Svensson berättade om Johannes Eliasson i Bissefäll och hans familj. Här är en del av vad han berättade om:

– Först lite allmänt om Bissefäll. Min farfar Herman var född i Bissefäll.  Bertil i Göljås mormor Selma var syster till Herman men född i Bohult. I Bissefäll finns två gårdar, den ena köptes av Sven Eliasson som närmast kom från Bohult och den andra blev Johannes Eliasson ägare till genom giftemål med Sara Kristina Hansdotter som var född på gården. Johannes var född på Slättamossen i Tofteryd 1838 men redan 1839 ödelades torpet av brand och familjen flyttade till torpet Granåsen under Östanskog i Tofteryd. Johannes mamma Helena var född på torpet Kullen i Tofteryd och hans pappa Elias var född på Ålaryds mellangård, båda föräldrarna födda 1809. Båda uppnådde mycket hög ålder Helena blev 93 år och var äldst i församlingen när hon avled 1902, Elias blev 89 år och avled 1899.

– Johannes var en begåvad pojke, vid fem års ålder började han läsa. Begåvad av Gud med både fallenhet och håg som han skrivit sina memoarer. Vid sex års ålder kunde han obehindrat läsa nästan vad som helst. Bibeln, katekesen och psalmboken som var de enda böckerna som var tillgängliga. 1855 flyttar familjen till Ålaryds Östergård som Johannes far hade köpt. Johannes skrev psalmer och 1872 lät han trycka ”Pilgrimstoner” femte häftet på Halls förlag i Jönköping. 1870 ingår Johannes äktenskap med Sara Kristina Hansdotter från Bissefäll. Paret fick 3 flickor och 4 pojkar. Paret brukade gården tills sonen Henning Elias tog över den. Johannes grubblade mycket över det jordiska men framför allt över det andliga. Han skev inte bara psalmer utan även dikter.

– Det har skrivits mycket om männen förr men om kvinnor finns inte mycket att läsa. Ett undantag är Helena som sägs har haft en för en kvinna ovanlig kroppsstyrka. Under tjänst i Elgebo sändes hon ut för att tröska tillsammans med drängarna, redan detta ett bevis på att hon ansågs mer än vanligt stark. En av drängarna blev närgången.  Hon grep då honom och kastade honom över logbalken. Sen fick den starka pigan vara ifred. Johannes har berättat att han hade sett mor med lätthet lyfta en tung sten till en handkvarn som fanns på Ålaryds Östergård, hon var då mellan 70 och 80 år gammal.

– Väckelsens folk i Åker var efter några år många. Även sådana som bara räknades som sympatisörer gick med på mötena. Stugorna blev för trånga. Snart började man diskutera möjligheterna att bygga bönehus. 1876 satte man i gång med detta. Det byggdes missionshus både i Ålaryd och Galtås. Johannes satsade kraftfullt på bygget i Ålaryd, och när missionsföreningen där började ta form blev Johannes dess ordförande.

Bertil Gunnarsson berättade om handlarna på Nyholm, Tora och Tage Antonsson

Tage var född 1913 i Angerdshestra och Tora 1917 i Ås församling, 1948 kom de till Nyholm.

– Min första arbetsplats och min första praktik i sjunde klass var i affären i Nyholm, då var jag där en vecka. Det var mycket trevligt och jag hade helpension när jag var där, frukost, kaffe och middag. Affären var ett litet varuhus där det fanns allt från sytråd till taggtråd. Många av mina skolkamrater bodde i trakterna runt Nyholm som kom och handlade när jag var där. Om vi räknade på papper eller räknemaskin kom jag inte i håg riktigt.

– Asta på Nyholm kom in och handlade kola för det tyckte hon att hon var värd när hon hade städat, det var man ju inte van vid att bondmororna i Ljungberg gjorde, de åt väl inte kola när de städade. Det var jag imponerad av.

– En profil som jag särskilt kom i håg var Anders Nilsson i Gisslaköp. Han var stram i ansiktet och Granstrand brukade jämföra honom med en amerikansk fullblodsindian i ansiktet, och det stämde rätt bra. Anders Nilsson köpte väl inte jäst och mjöl direkt utan han köpte lite annat som var lite njutningsmedel för kroppen. Anders far var känd för att råka vända på orden så han sa; När vi körde in de siste regndroppar så slog hötappar på taket. Om det stämmer vet jag inte men så sägs det.

Den här praktiken var ett trevligt minne för mig och när jag slutade så fick jag en stor påse godis med mig hem. Han hade en målarpensel, en borste som han bad mig att damma med mellan varorna men det var inte mycket att damma för varorna stod så tätt. Tora avled 1975 och Tage 1976. Vi får minnas dem.

Efter kyrkogårdsvandringen var det sång och musik i kyrkan av Kristian och Charlotte Säll med psalm, visa och populärmusik.