Kyrkoherde Ahlqvist: Lagom församling och man är nära varandra
Nyheter Kyrkoherde Martin Ahlqvist mottogs varmt av församlingsmedlemmarna under sista sommarcaféet, för den här säsongen, i församlingshemmet. "Jag är med er alla dagar"
Martin Ahlqvist började sin tjänst som kyrkoherde i Skillingaryds församling under måndagen. På tisdagseftermiddagen var det ett fullsatt sommarcafé i församlingshemmet där kyrkoherde Ahlqvist blev intervjuad av diakon Majlen Sjöholm.
– Jag började i går och det är nu det händer. Jag har jobbat i Jönköping i 11 år. Haft mitt skrivbord uppe på Bymarken och jobbat framför allt i västra delen. Jag har också varit präst i Sofiakyrkan, man får åka runt lite som präst.
– Jag kommer från Kulltorp, men det hör ni väl på mig. Det är som Gnosjödilalekten med lite grövre ”auuuu”, men hoppas ni förstår mig, berättar Martin och församlingsmedlemmarna skrattar gott.
Har kyrkoherde varit ett mål för dig?
– Man får axla ansvaret när det behövs. Blir man utvald så har jag haft tanken på att gå in och leda. För min del är det så att nu var det rätt läge i livet. Jag har ett antal barn, men nu börjar de blir stora och då kan jag satsa på ny tjänst.
– Skillingaryd verkar vara en lagom stor församling. Man är nära varandra och nära verksamhet. Här tror jag att vi kan komma nära varandra. Tillsammans får man möta Gud. Kyrkan är inte prästen. Kyrkan är mötet tillsammans.
Vilka visioner har du?
– Jag har visionen att vi ska möta Gud tillsammans. Vi ska göra saker tillsammans. Kyrkan är till för alla åldrar. Jag tror att vi kan mötas över generationens gränser, där vi ibland träffas separat, men också tillsammans.
Vad tror du behövs för att klara jobbet?
– Jag tror att man behöver bön. Ni får tänka på mig i en aftonbön, att man blir buren, precis som jag kommer bli av församlingen. Kyrkoherden behöver också bli belagd i Guds famn.
Hur vilar du?
– På olika sätt. Jag kan vila när jag spelar på en gitarr. Men jag kan vila när jag är i vår familjs semesterhus.
Var bor du?
– Flyttlasset går från Bymarkens prästgård snart. Jag har fyra pojkar varav en ”sladdis” så vi kommer bo kvar i området så han slipper byta skola.
Vad är det roligaste med prästyrket?
– Jag tycker om när det är liv och rörelse, ungdomssamling eller det innerliga i tystnaden. Tycker det är svårt att säga vilket som är roligast, det finns så många olika delar.
Linnea Hugosson var på plats och frågade Ahlqvist om han hade någon förflutet i ett frikyrkosammanhang?
– Jodå, under min uppväxt i Kulltorp såg veckan ut så här för oss ungdomare: tisdag alliansmissionen UV. Onsdag fotboll. Torsdag ”Kyrkans ungdom” i Svenska kyrkan. Fredag ”Tonår”. Söndagen gick man var för sig i sin kyrka. Jag spelade i rockband med tre killar som var med i pingstkyrkan på den tiden. Vi var i Hillerstorp, Gnosjö och Värnamo och spelade. Jag har suttit med i det ekumeniska rådet i Jönköping. Vi pratat lite olika språk, men det gäller att förstå det, samma sak som Skillingaryd och Kulltorp. Vi ska se oss som att bli frälsta tillsammans. Så visst, jag har ekumenisk bakgrund, berättar vår nye kyrkoherde Martin Ahlqvist som hälsades varmt välkommen av alla.
Rebecka Säll från Vaggeryd var också ett nytt ansikte i församlingshemmet. Rebecka kommer närmast från en tjänst i Sävsjö och kommenterar sin första dag som kyrkomusiker så här:
– Jag började i går och känner mig också varmt välkomnad. Känns bra att ha lite närmare till jobbet, berättar Rebecka som nu ersätter sin namne Rebecca Wendel som är tjänstledig till juni nästa år.
Några kommentarer från församlingsmedlemmarna under våffelfikat:
”Han är efterlängtad”. ”Det här kommer bli jättebra”. ”Bra tankar och bra svar”. ”Han är både snygg och trevlig”. ”Hoppas att han blir kvar här i 20 år”. ”Martin verkar väldigt sympatisk”. ”Svårt att säga så här efter en kort stund, men det känns väldigt bra”. ”Att han är ung är bara bra”. ”Hoppas att han stannar hos oss”. ”Yngre än alla kyrkobesökare, det är bra”.
Martins kyrkoherdemottagning, av biskop Fredrik Modéus, görs i Skillingaryds kyrka första söndagen i september.
Det bjöds på våfflor, musik och bön.