Låt barns drömmar bli verklighet

Per-Erik Lorentzon, nya barn- och utbildningsförvaltningschefen, var en av föreläsarna på Vaggeryds näringslivsråds frukostmöte under fredagsmorgonen i Folkets Hus i Vaggeryd. Per-Erik börjar berätta bakgrunden till hans projekt ”från förskola till jobb”.

– Tänk igenom de goda exemplen. När lyckas man och när lyckas man inte? Det är ingen omöjlighet för oss att få ungdomar från Jönköping att komma hit och gå utbildning hos oss här i vår kommun, börjar Per-Erik.

– Det saknas folk på alla områden, visst är det märkligt. Jag tycker inte det är märkligt för ett samhälle som utvecklas. Det finns ingenting som är omöjligt. Vi har skaparverkstad, ja det är en självklarhet för oss men i Norrköping pratade man om att starta detta. Att ha en egen gymnasieskola är fantastiskt. Vaggeryds kommun har Remida och ett näringsliv som tar ansvar och har ett stort engagemang, säger Per-Erik.

– Här finns många idéer. Men vi ser inte skogen för alla träd. Vi måste tänka från förskolan och fram till jobb. Ungdomarna har inte riktigt fått upp ögonen för branscher som finns här i vår bygd. Det finns några begrepp och ord. Anställningsbar är ett bra ord. Då tänker jag en färdig produkt. Bättre att skicka ut en utvecklingsbar person till företaget. Det kan bli lite lättare då. Vi ska utgå från utvecklingsbar. vilka vill jobba här? Vilka vill vara med och utveckla företaget. Viktigaste är att företaget ska kunna utvecklas. Jag kan, vill och vågar. Alla är utvecklingsbara, menar Per-Erik.

Lorentzon fortsätter berätta om att barn börjar tidigt att prata om vad de ska bli när de blir stora. I förskolan går barn som säger ”jag ska bli brandman, frisör och fotbollsproffs”. Det finns drömmar hos barn. De som går på idrottsprogrammen, frågar sig Per-Erik. Hur många är det som livnär sig på fotboll? Det handlar om drömmar! Vi behöver inte vara så snabba på att säga att de inte kan eller får.

– Här i vår kommun har vi två manliga förskollärare? Varför det? Vi behöver fler! Hur många kvinnliga fordonstekniker har vi? Varför är det indelat? frågar sig Per-Erik.

Barn ska välja gymnasieprogrammet redan när man är 15 år, hur lätt är det? Per-Erik förordar att välja bort istället för att välja en.

Samtidigt ställer Lorentzon frågan ut till mötesdeltagarna om vad ska vi erbjuda för yrkesprogram? Jobbar vi med utbildning i partnerskap? Vi kan inte ta emot någon för vi har för mycket att göra, vi kan inte ta emot någon för att vi har för lite att göra? När är det dags att ta emot elever? När görs studiebesök, hur gör vi det och när, hur talar vi om för föräldrarna om besöket?

– Här kommer årskurs tre på besök på ditt företag, barnen brinner för allt. Hur vill du visa upp ditt företag? Är det fräcka maskiner? Var sätter man igång drömmen? Vi har världens möjlighet att tända gnistan hos barnen. Jag tror mycket på historier, berätta vad du själv brinner för, menar Per-Erik.

Förvaltningschefen avslutar med att målsättningar är att bygga ett koncept och en story. Vi har en stor teknikbransch här i kommunen och varför inte Fenix byter till namn till Fenix teknikcentrum istället? Alla frukostmötesdeltagare har nu fått en annan innebörd av ordet ”än” som Per-Erik använde som ett mycket bra exempel.

– Tycker att vi alla företagare ställer oss bakom det här projektet och att vi har en gemensam vision. Vill vi så kan vi också och vi måste våga. Det är på tiden att Fenix blir den källa till kompetensförsörjning som vi hade ambition till för länge sedan. Nu finns möjligheterna. Mitt företag anställde 600 personer på ett år. Det var ingen som trodde att vi skulle klara det. Men alla hjälptes år. Och det ska vi göra nu. Gemensamt går vi vidare i det här, säger Mats Carlsson, Skillingaryd.