Levande landsbygd hos Jan-Olof och Karin
Nyheter Är korna nöjda och friska är jag också glad säger prästgårdsarrendatorn i Svenarum
När den tunga trafiken dundrar förbi utanför fönstret på Kroggården i Svenarum infinner sig lugnet runt köksbordet. Med en god kopp kaffe inne i värmen träffar Skillingaryd.nu Karin och Jan-Olof Elg.
– Min far och farbror kom hit och arrenderade gården 1943. Jag tog över arrendet 1982. Gården ägs av Växjö stift och vi arrenderar bara gården och ungefär 50 hektar åkermark. För att klara fodret arrenderar vi ytterligare ungefär 50 hektar i närområdet, så vi använder ungefär totalt 100 hektar åkermark. 2003 fick vi åka till Kungen och få guldmedalj för att vi levererat bra mjölk, säger Jan-Olof.
På 1700-talet var det fäder till Jan-Olof som arrenderade, så gården har varit i släkten tidigare, även om det varit några hundra års uppehåll. Förr i tiden var Kroggården gästgiveri också då det låg väldigt lämpligt bredvid riksväg 30. Grannhuset mot norr har det varit lanthandel fram till 70-talet.
I Svenarum bor det runt 60 personer och tack vare bra bussförbindelser till Jönköping har gjort att de hus som varit till salu sålts snabbt och nya invånare har hittat till Svenarum.
– Inga tomma hus här i Svenarum, säger Karin, som förutom på gården, även jobbar som personlig assistent i Jönköping.
– Slakten räddade oss när det varit mjölkpriskris. Nu är det bättre och vi ser mycket positivt på det, säger Jan-Olof. Han tillägger även att det diskuteras mycket när det är nergång, men aldrig när mjölkpriset går upp, vilket det faktiskt har gjort på ett halvår.
– Vi har totalt 150 djur på gården varav ett femtiotal mjölkkor. Vi föder upp tjurkalvar och säljer till slakt när de uppnått ungefär två års ålder medans kvigkalvarna behålls och betäcks, säger Jan-Olof.
– Kroggården säljer ungefär 600 ton mjölk om året, säger Karin som sköter alla papper som tillhör gården och bokföringen. Men ibland hjälper Karin till med korna, så klart. För alla händer behövs. Vissa stunder mer, ibland mindre.
– Vi har avbytare en gång i månaden och under sommaren brukar vi har ”långledigt” tre till fyra dagar, säger en nöjd Jan-Olof. Vi har även god hjälp av släktingarna vid hög arbetsbelastning.
– Men som tur är har vi hållt oss friska och vi har framför allt inte varit sjuka samtidigt, vilket gjort att vi inte har behövt så mycket extern hjälp, säger Karin.
På frågan vad man gör när man är ledig blev svaret direkt; Barnbarnen!
– Är korna nöjda och friska, är också jag glad, säger Jan-Olof med ett leende medans han tar en mun kaffe till. Det bästa med att vara bonde är att man rår över sig själv. Livskvalité helt klart, säger Jan-Olof.
På gården finns enbart SRB (svensk rödbokig boskap).
– Det är dom bästa, helt klart, säger Jan-Olof. Medger samtidigt att det finns en köttrastjur på gården som heter Mats.
På gården finns en stor ladugård där mjölkkorna finns och två stora stallar bredvid, ett mindre för småkalvarna och ett för de lite större ungdjuren som byggdes 1989. Alla är välmående och nyfikna på besöket för dagen.
– Min bästa mejeriprodukt är ost. Jan-Olofs favorit är däremot vanlig, riktig och äkta mjölk, säger Karin.
– Bästa investeringen helt klart under mina år som mjölkbonde är fodervagnen som går över foderbordet och serverar både kraftfoder och ensilage till mina kor. Fantastisk hjälp, säger Jan-Olof nöjt.
Jan-Olof och Karin är nöjda med livet på Kroggården och ser positivt på framtiden.
På frågan hur det ser ut på gården framöver svarar Jan-Olof att kontraktet med Växjö stift går ut om fem år och vi har bestämt oss för att inte förlänga det.
– Vår yngste son Johannes är inte intresserade även om han hjälper gärna till här hemma. Men att någon ny ska starta upp mjölkproduktion här på Kroggården tror paret att det inte blir.
– Vi får fundera ut var vi ska bo och vad vi ska göra, säger Karin och ler mot Jan-Olof som nickar instämmande om att ändra livstil efter ett helt liv som mjölkbonde.
Ymnigt snöfall lägger sig över Kroggården i Svenarum, där nöjda och nyfikna kor lever ett gott liv. Livskvalité är ett bra sammanfattande ord tänker Skillingaryd.nu på när vi säger hej då och lämnar gården för denna gången.
Sara Mejving