Lilian slutar efter 46 år i kommunens tjänst

Lilian Ignell gör sin sista arbetsdag på Sörgården under måndagen

När vi besöker Sörgårdens äldreboende ljuder dansbandsmusiken. Just för tillfället spelas Streaplers i takt med att de boende utövar gymnastik. Här träffar vi Lilian Ignell från Skillingaryd som på måndag gör sin sista dag som rehabassistent. 

– Jag gick social linje, utbildade mig till vårdbiträde och därefter gick jag en utbildning till fysioterapibiträde. Den 3 mars 1976 steg jag in på gamla Sörgården, som byggdes 1967 och invigdes året därefter. Då var det tre avdelningar här. Varför jag hamnade här var nog min mammas förtjänst, berättar Lilian Ignell som är uppvuxen i Säldeberget och bott där fram tills flytten till Skillingaryd för åtta år sedan. 

– Jag jobbade kväll på schemat från början och 1978 gick jag en tioveckors utbildning till vårdbiträde på Munksjöskolan. 1979 sökte jag in till fysioterapibiträde, också i Jönköping, den utbildningen var på sex veckor. Biträde betyder att man är assistent till sjukgymnasten. Första tjänsten fick jag den 1 januari 1977, då som ”gångassistent”. Sörgården köpte in en cykel som man kunde gå med också. På den tiden bodde här 47 personer. Senare fick jag tjänsten som rehabassistent och man kan säga att jag är en bra resurs för sjukgymnasten, då hade jag ingen egen lokal. 1983 byggdes matsalen och Gullvivan med 47 lägenheter, då flyttade terapin in i den gamla matsalen, och köket, som är mot Berggatan. 

– Sörgården revs 1995 och de bestämde att bygga nytt. Vi flyttade upp till Talludden i Vaggeryd under den tiden. I december 1996 fick vi flytta in i den nya moderna Sörgården, då var det utbyggt till fyra avdelningar. Det var någon av pensionärerna som kom med förslaget om namnet på avdelningarna som blev Ängen, Gläntan, Hagen och Kullen. Då fick jag den här fina lokalen som vi har gymnastik och terapi i. 

– 2008 lades terapin ned för att det skulle sparas pengar. Vi i personalen protesterade liksom pensionärsföreningarna. Det var mycket levande om det här. Jag fick vara kvar men mina två medarbetare fick sluta.

– Nu har det gått några år och jag har fått kök i terapin, ribbstolar och cyklar. Men nu när pandemin har varit så har vi i terapin haft stängt i omgångar. Det har nog varit det tråkigaste under min tid här, att inte få utöva det som jag tycker bäst om. Annars är jag en sådan människa att jag älskar mitt jobb, personalen jag jobbar ihop med och de äldre såklart. 

Lilian och Lena välkomnar till gymnastiken och påminner om flaggdagen

Hur ser en arbetsdag för dig ut här på Sörgården?
– Jag jobbar dagtid. Vi har ett nytt system där vi ser vad som hänt under natten, så det håller man koll på. Jag går ut på den avdelningen där det behövs mest fram till klockan 09.00. Sedan kommer en avdelning till mig i taget och vi tränar, fikar, pratar, spelar musik. De äldre gillar väldigt blandad musik, det kan vara allt från andligt, dansband, Molle Lindberg, Abba och Elvis. Vi har en modern cykel där man kan cykla en sträcka efter google (reds anm; sökmotor på internet) och då kanske man väljer vägen till Tofteryd. Och sedan cyklar man till Tofteryd en sväng. Men vi har även varit vid Eiffeltornet och vita huset, berättar Lilian och skrattar.

– Vi lastar även upp förbrukningsmaterial till varje avdelning, spelar bingo, har hand om kiosken. Vi har adventsmys, gruppgymnastik, sommarfest, studiecirkel och kyrkan besöker oss.

Igår bjöds personal och boende på tårta och på måndag är Lilians sista arbetsdag…

– Känns hemskt samtidigt som det är ”gött”. Jag har sagt att jag inte ska gråta men det kommer jag nog att göra. Det blir konstig känsla att inte åka till arbetet på tisdag. Men jag tror jag slutar i rätt tid även om jag tycker att jag inte är så gammal…

Vad ska du göra nu?
– Jag vet faktiskt inte…, säger Lilian och tänker efter. Jo, jag ska ägna mig åt hemmet, hunden, kaffestugan i Apladalen, Åsafors Missionsförsamling samt Kyllås där jag engagerar mig lite grann, så visst jag har nog att göra.

Om du summerar dina arbetsdagar, hur gör du det?
– Det har hänt otroligt mycket. När jag började bar vi in boende på toaletten. Vi sa då att ”tänk om det kom en toalettstol med hjul”. En dag kom arbetsterapeuten med en toalettstol med hjul. Då kunde vi köra ut de boende till toaletten. Förr hade vi inga lyftar, men de kom. Först med pumpmöjlighet och därefter med el. Sedan blev det lyftar som kan kunde sätta upp i taket. Visst det är tungt arbete ändå. I början vet jag att om de boende blev för sjuka så flyttades de till sjukhemmet i Vaggeryd. Mina arbetskamrater har varit helt fantastiska och om de är 30 år eller 60 år spelar ingen roll, för här har vi alltid haft kul på jobbet.

Det bästa med ditt jobb har varit…?
– Allt har varit mycket bra. Jag har aldrig tyckt det varit tråkigt att gå till jobbet.

Arbetskamraten Lena Bladh beskriver Lilian på följande sätt: ”Hon är verkligen en klippa. Ställer upp för alla i vått och torrt. Det kommer bli tomt här på Sörgården utan Lilian”.