Lindeborg: ”Idrott skapar minnen”

”Motion och Gemenskap 60+” är ett samarbete mellan SPF Seniorerna Vaggeryd, PRO Vaggeryd och Vaggeryds IP, kunde glädjas över en mycket välbesökt årspremiär i klubbstugan. Ett 60-tal personer, som var intresserade av att både få lite motion och lyssna på Staffan Lindeborg, fanns på plats.

Träffens moderator, föreningsutvecklare Mikael Johansson, inledde med att berätta om sitt arbete och programmet framöver. Man arbetar med att utveckla motionsidrotten och föreningsdemokrati. Det som kallas onsdagsträffarna började med gåfotboll för snart två år sedan. Det har sedan utökats till senioridrott. Under våren kommer man att arrangera olika turneringar och tipspromenaden, som är tillgänglig dygnet runt, startar i mitten april. Linda Karlsson från Friskvårdsknuten informerade om deras samarbetet med Waggeryds IK.

Staffan väckte publiken direkt när han inledde med:
– Pingis och tennis är min sport men här har jag varit minst en gång och spelat fotboll med Hovslätt i ungdomen. Förmodligen slog vi Vaggeryd.

Detta besvarades med ett unisont nej från publiken. Han må vara förlåten för detta uttalande, då han även berättade att hans släkt har rötter i flera av orterna i Vaggeryds kommun.

Staffan berättade att en av de elva gästförfattarna i hans bok var Glenn Strömberg;
– Vill ni somna, så läs Strömbergs kapitel, då somnar man på fem minuter. Men det är mycket faktafel i det, det är fler faktafel än vad Trump har i Vita Huset.

Hur föddes idén att skriva en bok?
– Jag fick frågan att skriva en bok men sa nej, jag har inte tid att göra det, men sedan flyttade vi arkivet från vårt hus i Hestra och då hittade vi en bild på Ronny Pettersson och mig som var tagen mitt i natten i Kalifornien på  70-talet och då tänkte jag, nu ska jag skriva. Det bästa med boken är elva gästförfattare, inga skandaler och inget negativt utan bara positivt.
– Hade jag gjort om boken nu, så hade jag gjort korta berättelser från dagboken mycket större för det är ju där man hittar sina minnen och idrotten skapar ju minnen. Nu är vi inne i en trend där det är väldigt mycket idrottsnostalgi. Det syns mycket på sociala medier, det skapas nya grupper, det bara flödar ut. Det visar mycket vad idrotten och gemensamma minnen betyder.

Idrottsintresset väcktes ju tidigt?
– Det har också en anknytning till Vaggeryd. Jag var på Ullevi i augusti 1960 och såg Göteborgsalliansen mot Real Madrid. Jag och Tore (reds anm, Ohlsson) satt på läktaren ihop med Gliet och några andra. Men det var ännu tidigare, när jag såg semifinalen mellan Sverige och Västtyskland 1958, som jag  bestämde mig för vad jag ville göra i livet. Sedan är det tur, det är tur och tillfälligheter att min pojkdröm blev verklighet för jag ville kommentera fotboll.
– Jag pluggade i Jönköping, så började skriva lite i tidningen när jag var 15-16 år. När jag blev 18 år, så fick jag hoppa in och göra idrottsinslag i Sveriges Radio. Kul, timing, tillfälligheter som man säger.

Du jobbade ju mycket när du gjorde värnplikten och där finns det något om Skillingaryd. Vad hände där 25 mars 1973?
– Jag stack när det var slutmanöver. Jag blev kompis med översten, som fixade permission. Jag skrev ”Rapport från lumpen” i tidningen, det kan nog ha hjälpt. Jag jobbade med sport på radion fredag, lördag, söndag så jag hade dessutom ständig måndagspermission. Bosse Gentzel chef på radiosporten, så ville ha mig på jobb.

Barndomskompis Måns berättar att du som liten började kommentera matcher?
– Hyland satt i en ganska enkel radiohytt när jag var i Göteborg 1958 och det var ju där och då jag bestämde mig. När jag började på Tipsextra var vi fyra som fick kommentera fotboll i tv, idag är det 400. Man blev så kallad kändis direkt.

Lars-Gunnar Björklund, vad hade han för betydelse för Tipsextras utveckling?
– Han borde blivit adlad. När han köpte in den engelska fotbollen 1969, så var prislappen så billig i dagens värde räknat. Sverige sände mer engelsk fotboll än vad man gjorde i England. Rod Stewart checkade in på hotell i Göteborg någon gång i början av 80-talet och kunde se matcher live i Sverige men inte i sitt hemland.

– Jag måste berätta; Lars-Gunnar var ju med och startade Svenska spel ”Lotto” 1980 och då skulle man uppvakta alla som vunnit en miljon med blommor och tårta. Erik Johansson, som bodde på Västgötaslätten vinner 1 miljon, så Lars-Gunnar och hans assistent åker dit och knackar på. När de äter tårtan frågar Björklund om Johansson spelar på lotto ofta. Det visar sig då att det är fel Erik Johansson. När vi frågade om Erik inte blev ledsen när han inte vunnit, så svarade Lars-Gunnar; ”Nej då, han fick ju tårta”.

Ingvar Oldsberg jobbade du ihop med och någon gång då föddes väl idén om programmet På spåret?
– I tv-huset i Göteborg öppnade fiket klockan 11.00 och han tyckte att det räckte att komma tills dess, så han brukade dyka upp vid 10.45. Fröet till ”På spåret” började där. Varje samtal med Ingvar började med frågesport, han var väldigt allmänbildad. Man körde mycket frågesport, det var jätteroligt.
– När jag tänker tillbaka så det som betytt mest för mig personligen inte bara minnen utan att man fått åka runt. Utan att man fått så många goda vänner. Väldigt rolig tid med många expertkommentatorer. 

När man kommenterar går det snabbt och man kan säga fel. Har det hänt dig?
– Nej, det kan jag väl inte tänka mig, säger Staffan Lindeborg med ett stort leende…