Livet som lantbrukare, LRF, byggnation på landsbygd och skörden

Roger Andersson

När vi svänger upp mot Torarp sträcker sig Härån nedströms intill och djuren betar på ängarna. Rogers första kommentar, när han öppnar köksdörren, var att det var väldigt roligt att träffa någon, vilket vi på tidningen såklart håller med om.

– Som lantbrukare lever man och jobbar ensam. Man vill träffas helt enkelt. Vårt arbete i föreningen har fungerat bra, trots restriktioner, då vi har använt teams och mail, men det blir inte detsamma. Det blir ingen stuns i det hela. Vi hade, innan pandemin, en utåtriktad verksamhet mot konsumenterna, vilket vi inte kan ha idag. Vi lantbrukare får mycket stryk av aktivister som vi inte kan bemöta tyvärr. Avstånden mellan stad och land ökar i och med detta att vi inte kan visa vår verksamhet, börjar Roger berätta och häller upp rykande hett kokkaffe där vi tar plats i kökssoffan.

LRF hoppas att till hösten kunna genomföra ett flertal av sina planerade evenemang.

– Tanken var att kunde presentera LRF i samband med rekoringen, men tyvärr inte där heller. Vi har varit inbjudna i marknadsgrupper för att få vara med, och inget där heller. I september planerar vi med att finnas vid våra två fina gårdsbutiker, Linneryd och Häradsköp. LRF regionalt puffar för att vi ska öppna upp våra gårdsbutiker och finnas med på plats för att prata landsbygd och jordbruk. De svenska konsumenterna har varit fantastiska både under torkåret 2018 men även nu under pandemin, de stöttar oss verkligen. När man köpt en söndagsstek av svenskt kött kan man som konsument tänka på att man bidragit till mångfald och där våra djur ser till att våra landskap hålls öppna.

– Torkåret 2018 hade många sviter av långt in på 2020. Många drog på sig skulder för att klara 2018. Alla hann inte reparera detta under 2019. Slakteriet nämnde, under hösten 2019, att många använt sina krediter och fått förskott på slakten. Hösten 2018 var det många som fick köpa foder på kredit och under hösten 2019 fick man betala både 2018 och 2019. Det var väldigt tufft för många men de flesta har återhämtat sig nu, tre år senare.

Hur ser skörden ut i år?
– Det ser bra ut. Prognosen just nu på vallen ser ut att behöva lite mer sol, men det ska komma i slutet på veckan. Sol behövs för att få energi i vallen och gör att det blir en högre sockerhalt i gräset. Möjligtvis börjar vi slå gräs i slutet av nästa veckan. Vi jagar inte mängd utan framför allt näringsinnehåll. Blir det vackert väder länge så rasar energivärdet fort. Jag har det här på telefonen där jag analyserar gräset, sedan prenumererar jag på något som heter vallbrev. Nu är det 12 megajoul och jag vill ha det i 11 megajoul, så det är lite för bra som det är nu. Då får man låta det stå en liten stund till. Hästhö exempelvis ska inte vara över 9, då hästens mage vill arbete och då får man låta gräset stå lite längre. När jag producerar hästhö, slår jag det, vänder två gånger, stränglägger det innan jag gör balar av det torra gräset. Sen vänder jag balen ett kvarts varv, i omgångar, innan vi tar in det. Värmen stiger uppåt och på så vis fördärvar man inte höet. Man säger att höet ska slå om när värmen går ur.

– En del vall kör jag två gånger på och en del tar jag tre skördar på. Det beror på vädret, som sagt. Jag behöver lite gammalt gräs till mina amkor, då de inte ska bli för feta. Gräset till dessa kor skördar jag lite senare. Till ungdjuren tar jag det jag skördat tre gånger.

Lantbrukarnas liv har förändrats genom åren…
– För 60 år sedan levde alla på sin egna gård, idag är det annorlunda. Jag har 170 djur på gården och arrenderar 16 gårdar häromkring. Effektiviteten har med ekonomin att göra. När det gäller att föda upp djur så fanns tjuren här i två år förr, idag är det runt 14 månader. De växer fortare idag, som givetvis har med avel att göra, men också att det är rätt mat de får. Jag brukar idag 120 hektar mark där min gård står för 10 av dessa. Jag arrenderar uppe i Mörhult dit det är 1,5 mil och ungefär en mil söderut, visst det kostar i transporter, men det är det värt, kommenterar Roger och fyller på sin kaffekopp.

– Vi har ett stort problem här och det är vildsvinen och dovhjorten. I Vetlanda- och Tenhultstrakten är lantbrukarna hårt drabbade och vi vädjar till jägarna att hålla undan. Vildsvinen skjuter man i skyddsjakt, men hjorten är mer komplicerat då det inte råder någon skyddsjakt på dessa… än. För fem år sedan hade vi inte en gris här, men idag har jag mina betesmarker som är helt kultiverade. När Länsstyrelsen är här och besiktigar och kontrollerar får man inget avdrag på detta, så då har de ju accepterat grisen.

Det bästa med att vara lantbrukare? Friheten såklart, svarar Roger

När vi sitter vid köksbordet i Torarp så kommer grabben hem med en ny slåttermaskin och parkerar på gårdsplanen.

– Allt är datastyrt idag och man kan inte reparera själv utan man får ringa hit en dyr reparatör. Så nya grejer behövs för att allt ska fungera smärtfritt. Vi jobbar dygnet runt och då ska maskinerna fungera. Som lantbrukare idag måste man vara både ekonom, datakunnig och djurskötare.

Roger Andersson är kommungruppens ordförande. Under kommungruppen finns tre avdelningar; Byarum/Bondstorp, Svenarum och Åker/Hagshult. Avdelningarna jobbar med medlemmarna, kommungruppen ska bevaka kommunala intresset och vara utåtriktade mot konsumenterna. Regionens avdelning sköter kontakterna med Jordbruksverket och Länsstyrelsen.

Byggnationen på landsbygden har blivit en uppmärksammad fråga i och med eventuellt nytt bostadsområde vid Yggen i Vaggeryd.

– Vi hade en träff med kommunen när vi var i Bratteborg för något år sedan. Vi fick en god kontakt och när det ska byggas på landsbygden får vi i LRF yttra oss. Vill ge en eloge till kommunen när man inte godkänner bebyggelse på jordbruksmark. Är det någon som kan försvara jordbruksmarken så är det vi. Vi stoppar inte landsbygdsboende men placera husen rätt, tänk till först innan man skickar in ansökan. Visst är det smidigt att bygga på en åker, men kan man bygga vid en skogskant och ha utsikt över åkern istället? Framför allt ska man tänka till innan var man placerar sitt hus. Idag är det så att oftast är det inte den som äger marken som brukar den. Men jag tycker att vi har en bra dialog med kommunen.

– När det gäller Yggen har det gått i rasande fart. Politikerna har fått ett opionsläge och att kommentaren om ”att vi ska lära oss leva nära varandra” låter bra, men då måste man också skapa förutsättningar. Det är inte bara det att man som lantbrukare får en villa nära marken, genomfartsvägar måste också tänkas till innan var dessa placeras. Nere i Varberg anmäldes exempelvis en bonde för att han spred gödsel när villaägaren skulle grilla. Jag är orolig att kommunen kommer att köra sin linje på Yggen. Gärahov är en av de största gårdarna i kommunen och måste ha sin utvecklingspotential. Ett jordbruk är också ett företag och när det är säsong måste vi jobba.

Vad är det bästa med att vara lantbrukare?
– Friheten helt klart. Jag brukar säga till frugan att jag kan ta hunden och gå och jaga när jag vill. Då undrar hon ”hur ofta gör du det”, jag svarar alltid att det gör jag inte men jag har friheten och möjligheten. Det är det viktigaste för mig. Samtidigt som närheten till naturen är fantastisk. Jag är fjärde generationen här på gården. Man ska inte tvinga nästa generation att ta över, utan här gäller det att ha ett brinnande intresse. Det här jobbet är inget 7-16 utan här jobbar vi dygnet runt alla dagar på året. Vi ser exempelvis mjölkgårdarna idag. De blir färre, men större och större och måste jobba rationellt idag. Jag tror att i Svenarums församling finns bara tre mjölkgårdar kvar. I slutet av 60-talet, när man kunde åka med mjölkbilen, stannade denna nästan på varje gård. På 70-talet flyttade alla från landsbygden och sedan har det vänt i några omgångar. Men idag känns det som att det är populärt att bo på landsbygden. De hus som är till salu är snabbt sålda. Jag tror att folk uppskattar landsbygden med betande djur. Idag finns många fårägare runtom i kommunen, men hur man än vrider och vänder på det här att fåren gör sitt jobb, så har vi det här med vargen. Och då kan vi inte ha får. Men den diskussionen tar vi inte idag, avrundar Roger Andersson som är kommunkretsordförande i LRF.

När vi lämnar Torarp finns hans fina köttdjur, av rasen simmental och limousine, på betesvallen bredvid huset och följer oss nyfiket när vi lämnar gården.