LRF: ”Alla berörs av kostnadsläget”

När vi anlände till Friluftsgården i Vaggeryd var blåsten kall, men vid grillen där hamburgarna stod redo att inmundas, blev man varm inombords.

– Äntligen får vi träffas och det här behövde vi verkligen, var några av orden de knappt 30-tal medlemmar nämnde som slöt upp denna söndag. 

Roger Andersson, ordförande i LRF kommungruppen i Vaggeryd, tog tag i de inledande orden innan maten intogs. 

– Vi har inte haft någon fysisk träff på två år. Allt har varit digitalt. Det har varit en uppmaning till varje avdelning (reds anm; Byarum, Svenarum och Åker/Hagshult) att anordna grillkvällar i sommar för att ha en anledning att träffas. Jag får ofta frågan vad vi i LRF gör åt kostnadsläget i vår bransch och jag är helt övertygad om att de på riksplanet gör vad de kan. Jag ser ljust på det här och alla pratar i dag om vår låga självförsörjandegrad. Handeln är medveten om läget och möjligheterna att importera kanske minskar. Slakterierna måste våga höja priserna, vi måste få ut miljardstödet. Tappa inte suget, vänner – vi behövs, var några av Rogers inledande peppande ord till LRF-medlemmarna som anslutit sig. 

Det tragiska budet att tidigare regionordförande Anders Friberg avlidit lämnades och Roger utlyste en tyst minut i Friluftsgården till minne av Anders. 

Goda hamburgare och korv intogs och sorlet som infann sig, när man inte träffats på länge, var stor. Det märktes att träffen var behövlig. För alla.

Eftersom blåsten var kall, snön och hagel kom i omgångar togs plats i klubbstugan där Stefan Stork, ledamot i kommungruppen, informerade om att 

– Vaggeryds SOK är 80 år och stugan köpte man in 1945. Stugan är flyttad från Bratteborgs gård och den värderades då till 900 kronor. Ägaren av stugan i Bratteborg skänkte 700 kronor och föreningen betalade således 200 kronor för den nya klubbstugan. 

Karin Nalbin är ny ordförande för regionstyrelsen och fanns på plats i klubbstugan för att presentera sig: 

– Jag är sedan en månad ordförande i länet. Vi är på Anders Fribergs hemmaarena. Planen var att Anders skulle vara kvar ett år till som ordförande, men så blev det tyvärr inte. Jag har varit med i regionstyrelsen i fyra år. Jag jobbar med mjölk och kött och vi har skogsentreprenadsfirma hemma i Mullsjö. Min roll i regionstyrelsen har varit livsmedelsfrågan, och det vi ska prata om idag. Kostnadsläget. Jag jobbar även med krisberedskap och omsorgsarbete i regionen. 

– Vi är alla berörda av det som händer i Ukraina. Samtidigt som vi berörs av dem så har vi oss själva att tänka på. Sedan hösten 2020 har nästan allting blivit dubbelt så dyrt. Vi har enorma prisuppgångar. När det börjades diskutera gällande prispaket var vi ute och frågade medlemmarna vad som behövdes. Mjölk- och kött sa: inga krispengar utan mer betalt. Det är anledning till att nötsidan inte är med i stödpaketet som presenteras. Men det här var innan kriget kom. 

– Vi på regionnivå möter riks ofta och stämmer av minst var fjortonde dag. Riks är överallt, träffar alla, har kontakter med alla, men tyvärr gör inte hela landets politikerkår som vi vill. Många har förstått att det är panik nu. Men stöd ska igenom vårändringsbudget och sedan ska pengar fraktas från EU och sedan genom ett datasystem. Det kommer att komma, men i vilken form eller när är ingen som vet. Det jag vet är att vi inte kan få någonting idag, eller innan sommaren… Kanske i samband med EU-stöd framåt höstkanten. Därför är den snabbaste vägen att öka våra ekonomiska flöden att höja pris i butik. Vi har många kontakter med handeln och LRF jobbar hårt med det här, vi träffade ICA i fredags. Nu säger man att möjligheten att släppa på avtalen så man kan göra prisjusteringarna fortare. Äntligen har de börjat förstår att vi behövs för att maten ska finnas i butiken. Tidigare har det varit en enkel kanal att importera, men det är inte så enkelt längre. En krona ökning på mjölken ger mer än att dieselskatten sänks. Vi måste få in pengar. Det är det som gör skillnad.

– Beslutsfattare, handel och konsumenten. Tre oerhört viktiga. Man måste vara beredd på att betala mer för maten på bordet. Vi är på våra politiker så mycket vi kan, det här är inget som är just nu utan vi har/kommer att jobba med den här frågan en lång tid framöver. Vi måste ha en inställning till livsmedelsproduktionen att det ska komma in yngre i vår bransch. Vi är på våra politiker och bjuder in dem till dialoger, berättar Karin Nalbin och undrar hur kommungruppen jobbar med Vaggeryds kommun?

–Vi måste få allmänheten att förstå att köpa svenskt. Vi har ett samarbete med Hushållningssällskapet, handeln och Länsstyrelsen och ju fler vi är desto starkare blir vi. Viktigaste beslutsfattarna är vi. Det gäller att sköta sitt företagande. Vi har än så länge pengar på kontot, men när vårbruket drar igång kommer det att märkas på dieselkontot. Vi måste ta beslut om vad vi ska göra och vad vi ska förändra. Vi har haft kris på kris och senast 2018 gick vi igenom allt och letade efter var vi kunde bli mer effektiva. Vi har slipat ordentlige och det finns inte mer att skala på. Just de beslutan, att förändra något eller inte förändra något ligger just nu hos oss själva. Det är bra att vi träfas. Vi vet inte hur lång tid det här kommer att vara, men oavsett om kriget tar slut så är inte problemen borta. 

– Handelsgödsel har priser som rusar. Vi kan faktiskt tillverka det här i landet med slaggprodukter från gruv- och batteritillverkningsindustrin. Priserna på handelsgödslet kommer att vara höga länge och flöden av spannmål kommer inte vara som vanligt även om kriget tar slut idag. Var vi hamnar vet vi inte i dag. Egypten och Bangladesh flöde av spannmål har fått ändras då all spannmål tas från Ryssland och Ukraina. Flöden på varor är globala. 

– Det här kommer att vara ett år där LRF kommer att få det tufft med omsorgsarbetet. Tyvärr är det någon som inte kommer att klara det här ekonomiskt eller psykisk ohälsa. Vi får djurskyddsärenden, och det är i alla ärenden djurägare som inte mår bra. Vi har ett ansvar för varandra. Försöka att träffas på något sätt, som idag exempelvis. Ring om det börjar se konstigt ut på gårdsplanen och kolla läget, ta en kontakt, fråga hur det är. Man har chans att få hjälp innan det är för sent. Vi har tillgång till professionella terapeuter. När man bor som vi gör, i mindre orter, kan det ta emot att ringa vårdcentralen på hemmaplan och där kommer våra terapeuter in och hjälper till med samtal.

– Det är inte vår skyldighet att sätta oss i konkurs för att andra ska få mat. Det är ett politiskt ansvar och en del av totalförsvaret, det är inte vårt ansvar. Vi producerar det vår land behöver. Vi hoppas att alla kommer att begripa det här. Man måste försåt att det här är inget självspelande piano, avrundar regionsordförande Karin Nalbin. 

Roger Andersson flikar in;
– Vi har också rätt till företagsakuten. Det är professionell hjälp för att genomlysa sitt företag. Vi måste puscha för varandra och förklara matens väg till konsumentens bord och att våra kostnader stiger. 

Olof Jonsson, Köpet utanför Bratteborg, kommenterar:
– Det här berör alla. Det är inte bara hos oss bönder utan det här är större än så. Jag gör av med 60 – 70 ton handelsgödsel, tidigare var priset 3.60, sedan 7 kronor under vintern och nu 11 kronor…, berättar Olof som har 260 djur på gården varav 120 är mjölkkor. 

Emma Persson, vid Häradsköps Gård utanför Skillingaryd, hoppas att allmänheten blir uppmärksammad på läget som råder.
– Vi är beroende av att få fram mat. Det är så enkelt och basic på alla sätt. Lantbrukaren står för maten. Alla tar för givet att det ska finnas i affären. Vi är i ett väldigt allvarligt läge just nu, menar Emma som tillsammans med Gustav Gärskog har drygt 400 djur hemma på gården. 

Roger Andersson, ordförande i LRF:s kommungrupp i Vaggeryds kommun, summerar dagen: 

– Jag är nöjd med dagen, men hade önskat att fler kunde kommit. Det är viktigt att träffas. Men du hör nu, vilket sorl det här är, det var många som var sugna på att träffas, det gör oss glada, avrundar Roger Andersson.