Lundens Kvarn
Nyheter Under sommaren kommer vi att presentera vad som finns på många av de informationsskyltar som är uppsatta i Vaggeryds kommun. Det är våra hembygdsföreningar som har sammanställt informationen på skyltarna. Du har säkert stött på någon av dessa skyltar när du vandrat runt. I några av artiklarna har vi lagt till bilder på hur det ser ut i dag.
Byarumsån har sin upprinnelse på Röshults ägor i Månsarps socken. Genom sina biflöden Karsbrobäcken, Ekebergsbäcken, Silverbäcken, Finnabäcken och flera mindre skogsgölar bildas en liten men aldrig sinande å som har sitt utlopp i Byarumssjön. Det har funnits fyra utbyggda vattenfall i denna å. Vid det andra fallet fanns Lundens första kvarn 1696. Gården Lundens dåvarande ägare Gudmund Persson fick tillstånd för en husbehovskvarn. Troligtvis användas denna kvarn fram till 1836 då Kungl. Maj:t tillät tullkvarn – alltså malning mot betalning.
På 1870-talet flyttades kvarnen till det tredje fallet, den nuvarande platsen. Ett nytt kvarnhus med ett par stenar som drevs av ett vattenhjul byggdes. Vid det fjärde fallet byggdes 1885 ytterligare en kvarn där det tidigare funnits en ramsåg. Det byggdes även till en cirkelsåg och stickhyvel och dessa var i bruk fram till 1936.
1887 upphörde Lundens kvarn att tillhöra Lundens ägare och 1901 kom Karl Johan Ekvall med hustrun Vilhelmina Boman från Lommaryd och köpte kvarnen. Vattenhjulet revs och ett par turbiner sattes in som drev ytterligare två kvarnstenar och en spetsmaskin för brödsädsmalning.
1917 revs den gamla kvarnbyggnaden och ett nytt kvarnhus i samma format uppfördes. Troligtvis installerades även en generator för elproduktion vid detta tillfälle.
1927 tog sonen Alvar Ekvall över kvarnen och han byggde på en våning och moderniserade den med ett valsverk för brödsädsmalning.
1952 utvidgades verksamheten med fodermalning och 1967 tog fodermalningen över helt och hållet. 1981 överlät Alvar Ekvall över verksamheten till sin bror Erik Ekvall och hans barn Lennart Ingrid och Allan.
Källa: Byarums hembygdsförenings årsskrift 1988, Alvar Ekvall