Månz och Tino spenderade sportlovet i garaget

– Jag valde att inte köpa en fotboll till barnbarnen, säger välkände motorsportsentusiasten Bengt Lundström till oss när vi kliver in i garaget utanför Bor där två av hans barnbarn är i full färd med att göra klart bilarna inför kommande racingsäsong. 

Månz Thalin är 15 år, bor i Vällersten och går i årskurs åtta på Apladalsskolan i Värnamo. Varje dag under sportlovet har han tagit epan till garaget, en färd på drygt 45 minuter. I garaget har morfar Bengt mött upp och bistått med sin erfarenhet. 

– Det klart att det här är kul och tycker man inte det så går det inte, så är det, säger Bengt. 

Månz kusin, 13-årige Tino Lundström, fick dispens förra året för att få tävla och har nu också en alldeles egen tävlingsbil. Tino har lite närmare till garaget då han går i sjuan i Bors skola.

Var det självklart att kusinerna skulle ägna sig åt motorsport?
Månz: ”Det var egentligen inte självklart, kanske inte var så jätteintresserad från början. Köpte ett spel och jag började komma in i det och det var väldigt roligt. Tog licens och började köra. Det här är verkligen det roligaste som finns”.
Tino: ”Det var självklart för mig. Pappa tävlande förr men kör även ”Legends” i dag. Jag började köra förra året då jag var 12 men gjorde det på dispens, då man egentligen måste vara 13 år. Jag spelar också hockey i Rydaholm”. 

Månz berättar:
– Vi har två bilar här. En är klar och den andra väntar vi delar till växellådan, hoppas det kommer snart så vi kan göra allting klart. Jag har kört race på riktiga banor under året som varit. Dock kraschade jag och vi i familjen fick lite mer jobb, menar Månz.  

Hur tränar ni?
Månz: ”Bara att köra och köra, och köra… ”
Tino: ”Jag kollar på banorna och ser hur de andra gör, sen gör jag det lite bättre. Jag är i Falkenberg och tränar, eftersom det är närmaste banan. Anderstorp finns också, men den är lite för snabb för våra bilar”. 

Bengt Lundström tillsammans med frun Lisbet tog med sig barnbarnen ut till en vändsträcka långt ifrån civilisationen och lärde barnbarnen att hantera bilen. 

– De båda har lärt sig på mycket kort tid, konstaterar morfar/farfar Bengt. 

Vad krävs för personlig säkerhetsutrustning, förutom bilens burbåge, racingstol och bälte?

– Vi har flamsäkra underställ, strumpor, handskar och overaller. Balaklava och hjälm också. Allt är FIA-godkänt, berättar Månz. 

I början av maj är första racet av sex i serien. Tävlingen körs på racerbana och tiden är en kvart plus ett varv. På en kvart hinner man ungefär 13-14 varv. Tävlingsdagarna är alltid lördag och söndag och det ingår, i startavgiften, fri träningsåk under fredagen. 

Hur förbereder man sig innan start?
– Jag vill inte äta innan, då mår jag illa. Pappa är likadan. Man går omkring och pratar med andra innan start, menar Tino Lundström. 

– Jag måste äta innan. Jag är i depån innan start och när det är sex minuter kvar till start åker jag fram och förbereder mig, menar Månz. 

Morfar/farfar Bengt kommenterar:
– Ni glömde säga att ni är väldigt tysta innan start, säger Bengt och ler mot pojkarna.  

Vad kommer ni att välja för gymnasium efter nian?
Tino: ”Jag ska gå motorsportgymnasium i Anderstorp”.
Månz: ”Njae.. det är oklart för mig, tror inte jag väljer motorsportgymnasium, jag lär mig mer hos morfar”.

Vad gör kusinerna om tio år?
– Kör GT- eller formelbil, säger Månz som är medlem i SSK (Svenska sportvagnsklubben)
– Jag tävlar i STCC, säger Tino bestämt som har har sin klubbhörighet i Skillingaryds MK. 

Vad är det bästa med motorsport?
– Jag gillar att känna känslan, farten och kontrollen man har på asfaltsunderlag, säger Månz.
– Farten helt klart. Känslan är häftig när man kör på curbsen och bilen bara skakar, menar 13-årige Tino. 

Bengt Lundström har haft motorsport som sitt största intresse sedan han själv var i 18-årsåldern. Då började han köra rally i en ”hundkoja” (reds anm; Mini Cooper), racinglicens togs i Knutstorp 1966. Ett flertal racing- och rallybilar står startklara i Bengts garage. Frun Lisbeth berättar om motorintresset i familjen; 

– Jag har inget att säga till om, skrattar Lisbeth och fyller på kaffekoppen när vi sitter vid familjens köksbord. Jag hade tänkt det skulle bli lugnare när barnen växt upp men nu började barnbarnen istället. Ja, så det kan bli. Men det är gott att de har ett intresse och tycker det är kul. Jag har till och med lärt både Månz och Tino att köra bil. Min tävlingskarriär var relativt kort då jag var kartläsare åt Bengt. Slutade med en rullning i en Opel Kadett, tävlingen arrangerades av Gnosjö MK och vi var i Skillingarydsskogen någonstans. Bilen var nybyggd dessvärre och året var 1970.

– Ja, det glömmer jag aldrig, säger Bengt, arrangören hade placerat mållinjen innan en kraftig sväng. Där blev vi efter målskyltarna. Men bilen var snabb, jag tog distriktsmästerskapet med kadetten 1968 till 1970.

Serien som kusinerna tävlar i heter Renault Clio Junior cup SSK och är för ungdomar mellan 13 och 18 år. Serien är en fantastisk möjlighet för killar och tjejer som vill börja köra racerbil tidigt. Topphastighet cirka 160 kilometer i timman och bilarna har 85 hästkrafter under motorhuven, där en 1,4-liters motor finns. Bilen är billig i inköp, årsmodell mellan 1992–1998, fyradörrars, det finns två växellådor och två olika stötdämpare att välja mellan. Bilens vikt är endast 900 kilo så det ger tillräckligt med prestanda för att ungdomarna ska känna utmaningen att lära sig hantera sitt fordon. Ungdomarna tävlar på riktiga racerbanor runtom i landet. Det tekniska reglementet tillåter nästan bara modifieringar för att höja säkerheten och därmed hålls både bygg- och driftskostnaderna på en rimlig nivå. Burbågen ska vara certifierad och bortsett från arbetstimmar är klassen således billig. I klassen tävlar 16 ungdomar och man kan anmäla sig till hela serien eller bara enstaka tävlingar.