Marie tränar taxar till champions

Vid gården i Nässja

Vi har träffat Marie Jacobsson och hennes fina taxar Xantos, Stella och Sissi på familjens altan hemma i Nässja.

– Min moster hade en långhårig tax och jag fick en egen långhårig tax när jag fyllde åtta år och sedan dess har jag älskat de här hundarna. De är av lagom storlek och väldigt friska, de blir gamla och man kan göra mycket med dem. Alla taxar kan användas till jakt. Taxen kommer ursprungligen från Tyskland och från början är de en grythund då de har korta ben och kommer lätt ner i grytet. För 100 år sedan ökade man stammen av rådjur och taxen ansågs vara perfekt till rådjursjakt, börjar Marie berätta.

Långhåriga taxar är duktiga på alla viltspår när det gäller vildsvin, rovdjur, björn och varg samt klövdjur.

– Jag spårar främst skadeskjutet vilt, och ibland även trafikskadade djur, med mina taxar. Taxen spårar oss dit där det skadade djuret har lagt sig, säger Marie och fortsätter berätta att hon har jägarexamen och är med i Nässja älgjaktslag. Marie berättar om hur man lär taxar till att bli viltspårare.

Glada hundar och Marie i hammocken

Det finns två klasser när man tävlar i viltspår. ”Anlagsklassen”, som ligger 3 – 5 timmar samt en ”öppen klass” som ska vara nattgammalt och innehåller en del ytterligare svårigheter. Ett viltspår lägger man ut som är 600 – 700 meter långt, man stämplar blod varannan meter och/eller släpar en klöv som taxen sedan ska hitta. Ett spår kan ha fyra olika vinklar med bloduppehåll på 20 meter. Detta ska sedan ligga 3 – 5 timmar. Därefter kommer man tillbaka, då med hund, och hunden ska hitta klöven vid slutstationen. En halvtimma har hunden på sig. När taxen klarat av detta så går man vidare med nästa anlag där spåren ligger lite längre ifrån varandra. I detta anlag stannar man 50 – 100 meter innan spårslutet och låtsat att man hittat djuret och avlossar ett skott. Bara för att hunden inte ska hetsa upp sig samt att hunden inte ska vara skotträdd.

– Senaste utställningen för Xantos var på Attilla i Skillingaryd för någon vecka sedan, där han blev bäst i ras och bäst i show. När det gäller ras och show finns det inom taxens värld nio olika varianter, tre olika storlekar och tre olika hårlag, kanintax, dvärgtax och normalstor tax. Alla mina taxar är normalstora. Kanintax heter det då bröstkorgen mäts mindre än 30 cm och då väger de runt 3 – 4 kilo, hundarna är bra till att gå ner i kaningryt. Man kan ställa ut taxar för att få en exteriörbedömning och värdering om man kan, eller ska, avla på hunden. Hanhundarna blir något större. Min Xantos är femte generationen och vi har hållit oss till samma led i väldigt många år nu, berättar Marie.

Killen till höger, Xantos, är lite för nyfiken för att sitta kvar hos matte...

Taxkompisen, och även Xantos mamma, hemma i Nässja heter Sissi (eller Singoalla egentligen). Förra helgen tävlande 11-åriga Sissi för sjunde gången i SM.

– Sissi är bäst på viltspår. Hon kom sexa av 21 deltagande taxar. Hon vann 2015 och sedan dess har hon kommit på andra och tredje plats i SM. Så länge hon tycker det är roligt har vi tävlat, men nu var det sista gången hon var med i SM. SM är en gång om året och i år var det Hallands taxklubb som arrangerade tävlingen och man måste kvala in via klubbens lokaltest för att få deltaga, säger Marie.

Hur går en SM-tävling till?

– Man samlas dagen innan då man lottar vilken domare och vilket spår man får. Det är tio domare som bedömer 2 – 3 hundar var. På tävlingsdagens morgon har man id-kontroll, taxarna är antingen tatuerade i örat eller är chippade. Man har en chipavläsare så man vet att rätt hund är på plats och det går inte att fuska. Sedan går man till sin domare och följer med denne ut till ett ställe, i lördags lottades spåren 1 – 21 och då startar man i den turordning man får spåren. Jag drog sista spåret så vi fick vänta längst. När vi går provet är domaren väldigt förtegen om hur det gått. Efter att alla har gått proven har domarna sammanträde och vi värderas i prisvalör 1, 2, 3 eller 0. När man tävlar ”vanligt”, inget SM, så har man inget poängprotokoll utan prissättningen är en sak och poäng en annan. På 45 minuter ska man klara provet, som gäller för alla deltagare. Domaren följer med under hela provet och hundföraren har rätt att börja om, för att få 1 poäng. Om hunden skulle avvika mer än 100 meter och tappa spåret blir man tilldelad max ett andrapris. Det finns både rörligt prov och ordinarie prov. Man skickar in anmälan till taxklubben och man ska vara medlem i någon jakthundsklubb för att starta på ett viltspår. De flesta rasklubbarna har också lokalklubbar och det finns ungefär 20 klubbar. Taxklubben erbjuder gratis medlemskap första året och då får man också pröva att ställa ut hunden. Om man tycker det är roligt kan man betala medlemsavgift, där medlemstidningen Taxen ingår också, vi är ungefär 500 medlemmar i Småland och 200 i Kronoberg. Vi är femte största rasklubben i Sverige med totalt 5 000 medlemmar i ungefär 20 klubbar, berättar Marie.

Vad är det bästa med taxen?

– Taxen är väldigt populär och fyller många funktioner. Idag är det inte enbart en jakthund, som den tidigare var. Nu har man taxen till sällskapshund och jaktsäsongen på rådjur, som taxen främst används till är oktober till och med januari. Förr hade man jakthundar i rastgården intill huset men idag är nästan alla inomhus. Taxen kan man använda till jakt, agility, rallylydnad (reds anm; ett slags av lydnadsprov). Ungdomsläger arrangeras för 8 – 16-åringar där ungdomarna har med sig sin egen tax och åker på läger till Värmland. Jag har varit där också och hjälpt till. Härligt att se ett 25-tal ungdomar som har alla sorters taxar av alla storlekar med sig, berättar Maria som fortsätter att berätta att om inte hennes moster haft en långhårig tax så hade det nog varit korthåriga taxar i familjen.

En relativt ny tax finns också i Nässja. Hon heter Stella, är två år, och kommer från Stockholm.

– Jag gick igenom stamtavlorna bland kennelklubbarna i Sverige och fann Stella. En maxinavel på en tax får vara 1,8 – 2,5%. Jag kände till Stellas kennel då även Xantos mormor kommer därifrån och pappan till Stella känner jag väl igen, han kommer från Skåne, säger Marie.

...och där hoppade han ner för att säga hej till oss på Skillingaryd.nu. Marie har Stella till höger och Sissi i knäet

Marie jobbar även som viltspårdomare och ringsekreterare ”ute på fältet”. För att bli det ska man ha gått kurs i exteriör, preparandkurs och därefter blir man rekommenderad av sin rasklubb. Sen går man som elev och aspiranttjänstgör. Blir man godkänd där gör sedan Kennelklubben ett prov som avgör om man är lämplig som domare eller inte, domaryrket är numera en bristvara. När man jobbar som domare är det olika slags raser som ska bedömas. Vi tittar på hundens rastypiska, vinklar, att taxen har 42 tänder och det ska helst inte saknas någon, ej heller ha under- eller överbett, vi tittar på hur pälsen är, om taxen är av lagom storlek så att den kan gå ner i ett rävgryt, vi ser på taxens rörelser som ska vara sunda, de ska alltid visas upp i trav och sedan att de inte har några övriga defekter om de haltar till exempelt. Svansen känns igenom så att inte någon kota är krokig. Den mentala biten är viktig, taxen får inte bita domaren vid kontrollen.

– Taxen tillhör en av de tio mest populära hundraser i Sverige. Jagar man rådjur med tax får man ha lite tålamod, det ska gå lugnt och stilla till, dagens samhälle gör att man inte har den tiden, allting ska gå så snabbt nuförtiden, berättar Marie.

Marie sitter även med som kassör i svenska taxklubben sedan två år och tanken med huvudstyrelsen är att det ska finnas folk från alla discipliner.

– Sissi är en internationell champion, så hon har kommit längst av mina taxar, än så länge. De får inte börja tävla i jakt förrän de är 15 månader gamla. Xantos ställde jag ut till han blev champion och sedan blev han bäst in show, nu ska han snart gå viltspår i Hultsfred, berättar Marie.

– Taxens dilemma kan vara att de får diskbråck eller ögonsjukdomar. Benen stannar i växten under fosterstadiet och det är därför de har så korta ben, som kallas ostekontros. Alla raser arbetar med att få ner sjukdomsfrekvensen och genomlysning av ögonen görs innan man leverera en valp. Man kontrollerar även eventuell ögonsjukdom innan man avlar. Ögonsjukdomen heter PRA och den har minskat väldigt mycket efter genomlysningen börjades. Det jag vill avla på är sundhet och arbetsglädje och att spåra tycker de här tre är det roligaste som finns. Överlevnadsinstinkten gör att luktsinnet är det bästa. Jag är väldigt svag för taxen som allroundhund, avslutar Marie och ser på sina tre ögonstenar som snällt sitter och väntar på en liten godisbit…