Martinas blogg: Att så ett frö

Ett härligt kaos när barnen är med och sår frön.

Jag skrev förra helgen att jag skulle sätta barnen i arbete att få bortröjt lite i pallkragarna. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Förra året odlade vi inget i de pallkragarna och då passade rosenhallonen på att attackera. Och det som jag tänkte var lite snabbt att dra väck satt som berget. Så vi sköt det framåt.

Men däremot tog vi tag i att så de frön som skulle förgro inomhus. Jag ville ha det lite strukturerat. Men barnen tyckte det var roligt och började slita och dra i fröerna för glatta livet. De var mycket snabbare och målmedvetna än jag hann med att skriva siffror på plastlådorna. Men jag tror att det är rätt siffror till rätt frön. Det märker vi så småningom när de börjar gro.

Vi har en underbar liten trälåda där vi förvarar våra fröer i. En skattkista skulle man kunna säga. Där finns massor av fröer vi ambitiöst tänkt så tidigare år, men liksom glömt bort. Jag hade till exempel tre oöppnade paket purjolök, varav det äldsta gick ut 2014. Dem testade jag att plantera på vinst och förlust. Mest för att jag hittade de övriga två paketen efter att jag redan hade planterat de första. De var dock betydligt nyare, så blir nog några fler frön satta för säkerhets skull. Skulle nu alla ta sig får vi väl äta purjolök för glatta livet. Eller dela med oss, det går ju för all del det med.

Våra vindruvor på mognad förra året.

Vi fick ner frön till squash, gurka, majs, timjan, persilja och då purjolök som sagt. Just örterna hamnade dock i krukor i växthuset direkt. Så får hoppas att det inte var alldeles vansinnigt. Kvar i lådan finns direktsådden av morötter, rödbetor, palsternacka, lök, sockerärtor och en massa blommor. Och i år ska vi även testa nåt alldeles nytt nämligen sparris. Jag hängde på ett gäng som gått samman och köpt plantor. Så nu får vi se vad det blir av det. I helgen ska de väl få komma i jorden i varje fall. Sen är det bara att hoppas att ungarna gillar det. (För i min vision kommer vi få massor nästa år när vi får lov att börja skörda).

Tomater ska det också bli, det brukar vara det vi skördar mest. Förra året hade vi väl tio plantor tror jag. Men det hittade jag inte frön till i lådan, så det måste införskaffas. Eller om vi gör den lite snabbare varianten och åker till Fagerhults och köper plantor. Känns lite sent att sätta tomaterna nu när det snart är maj.

I helgen tänkte jag leta rätt på sekatören och gå loss på det som ska klippas ner innan det blir för sent. Måste tillexempel klippa bort alla de vindruvsklasar som vi inte skördade förra säsongen. Det var första året vi fick druvor och även om det ju var superkul så hängde vi inte med i explosionen. I år hoppas vi på samma resultat och då ska jag försöka ta till vara på dem och frysa in lite.

Vi får se hur mycket som hinns med. Visionerna och ambitionerna för vad som ska göras om dagarna är ju generellt alltid högre än vad som faktiskt hinns med. Men jag blir bättre och bättre på att vara nöjd med vad som faktiskt gjorts, istället för att känna mig dålig för att jag inte gjorde allt som var tänkt. Tänk, det går faktiskt att lära gamla hundar att sitta…

//Martina