Martinas blogg: En julhälsning

Vår lilla tomte som fyllde 1 år för några veckor sedan

Det var kvällen innan julafton, fnittrigt och svårt att somna. Vi syskon sov, enligt tradition, i samma rum och då tog det alltid lite längre tid att somna. Till slut somnade vi dock alltid. Och när vi väl somnat började min mammas gedigna arbete. Hela lägenheten skulle pyntas och fixas. Vad som kändes som 100-tals tomtar placerades ut och små landskap skapades. Hon måste hållit på till långt in på småtimmarna. Och när man vaknade på julaftonsmorgon var det magiskt att gå upp och möta julen.

Detta är en tradition jag, trots dess fantastiskhet inte upprätthållit med mina egna barn. Dels för att jag gillar att pynta tidigare, dels för att jag inte samlar på tomtar så som min mamma gör. Även om det med åren blivit ett antal även här.

I år jobbar jag kvällen innan julafton, och lite är det ju så när man jobbar i vården. Att man jobbar på alla sådana dagar som andra är lediga. I år jobbar jag på annandagen men annars är själva juldagarna ledigt. Det är svårt att upprätthålla en sådan tradition med obekväm arbetstid. (Visserligen är jag ju gift med en som är jätteduktig på att pynta. Så det hade väl löst sig ändå).

Julafton är för många en dag med stora förväntningar, inrutade beteenden och traditioner som ska hållas på till varje pris. Inte för alla kanske, men för många är det så. Det är av någon anledning inte alls så laddat att fira jul på juldagen eller annandagen eller någon helt annan dag. Som det är på självaste julafton. Och visst är det både skönt och jobbigt med det inrutade traditionsenliga. Som skilsmässobarn är jag van vid att fira jul på alla möjliga dagar. Och jag tycker snarare att det är mysigt att fira jul flera gånger.

Frost

Som barn firade vi från början alltid jul med min farmor och farfar samt mina kusiner. Det alternerade mellan våra tre olika bostäder. Men mest var vi nog hos farmor och farfar eller mina kusiner. De bodde nämligen i hus och det var lite mer plats där än hos oss i vår lägenhet. Det var fantastiskt. Jag älskade jularna som barn. Massa god mat och ingen stress. Snarare lite för lite stress ibland kan jag tycka för allt togs med ro och maten serverades när den var klar någon gång efter kalle anka. Sent kom julklapparna och de delades ut länge och väl. Vi har alltid varit en rimmande familj och jag minns hur man knåpade ihop de sista rimmen på vägen till dem vi skulle vara hos. Det var drygt 2 timmar till både farmor och kusinerna så man hade ju lite tid på sig.

Jag älskar fortfarande att rimma. Och jag har alltid varit duktig på det. För något år sedan hade jag rimstuga på facebook och det var en hiskeligt massa rim som kom till då. Det bästa med julrimmandet är inte att de är bra. Det är att de är där. Dåliga rim är också rim. Min pappa hade som tradition att rimma på de paket som inte fanns rim på. Och det blev lite vad som helst, för han hade ju ingen aning om vad som var i paketen. Men det gick bra det med.

Alla paket fick ta tid. Vi tog ett i taget och alla var med och gissade på rimmen och gladdes med den som fick julklappen. Våra julklappsutdelningar tog således en lång tid och det var ju ibland väldigt långt mellan paketen då vi var 5 kusiner och 6 vuxna som skulle ha julklappar. Men jag minns inte att den där väntan var så jobbig. Jag minns det mest som en härlig stund av julklappar och gemenskap.

Annars består ju livet av en himla massa väntande. Varje dag är en väntan på något. Ibland är det skönt att vänta. Det är lite så med hushållsarbetet tillexempel, jag väljer inte snabbprogrammet alltid på diskmaskinen. För ibland är det skönt att det tar lite längre tid innan den är klar. Så slipper man det dåliga samvetet i att den står klar utan att man gör vid den. Då kan väntan fyllas med något annat.

För det är ju trots allt så, att väntan i sig är inte alltid problemet. Problemet är vad man fyller väntan med. Väntan på julen har vi tillexempel fyllt med små juliga saker hela december. Glögg, pepparkakor, skinkmackor, vörtbröd, julmusik och julfilmer i överdrivna mängder (fast det gäller framför allt mamman. När man har en dotter som vägrar sova innan ettsnåret på natten hinner man med att se rätt många filmer.)

Vi har redan firat jul med mina svärföräldrar och varje dag har vi tillsammans sett på julkalendern. Hela familjen ska titta tillsammans. Så är reglerna i den här familjen. Barnen har dessutom fått paketkalendrar. Jag köpte legokalender till sonen och my little pony-kalender till dottern. Det är inte utöver julklapparna, utan vi ser det som en del av julklapparna. Ett sätt att få tiden att gå lite fortare och ett sätt att dryga ut julen lite mer. Jag skulle däremot aldrig orka slå in 24 paket till varje barn med små prylar. De färdiga kalendrarna funkar alldeles utmärkt för ändamålet.

I år är förövrigt första året jag verkligen lyckats med vörtbrödet. Så jag har bakat ett antal vörtlimpor, för det är ju så roligt när man har ett bra recept. Jag har dessutom roat mig med att lära mig sticka. Det känns också lite juligt på något vis. Kanske framförallt för att jag stickat pannband i reflexgarn.

Julfixandet går i sakta mak här hemma. Vi har inte varit friska allesammans samtidigt sen vecka 43. Och tyvärr är det maken som framförallt är sjuk just nu. Så är livet. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Och det blir jul ändå, även om det fortfarande är stökigt och även om man inte hunnit göra allt julgodis som man tänkte sig.

God jul till er alla, hoppas att ni fyller den med kärlek, glädje, lugn och det som gör er glada. För julen är en fridens högtid, inte en högtid som ska handla om vem som får dyrast julklappar. Det ska handla om kärlek om omtanke, och barnen i centrum.

Och kanske ses vi i kyrkan? För en hel del av oss handlar ju dessutom julen om något större än bara jultomtar och julmat. Det var ju då Gud valde att komma till jorden som något av det finaste finns. Ett nyfött barn. Och vill man se en helt fantastisk tecknad film om just denna händelse, fast ur åsnans perspektiv så kan man kika på filmen ”stjärnan”. Den kom nog förra året, men jag missade den då. I år har jag sett den flera gånger och det har blivit en favorit helt klart. Hittade den dessutom billigt i mataffärens filmhylla. Så det gjorde det ju ännu bättre.

Från mig till er, ännu en gång. En riktigt god jul!

Martina