Mejvings krönika: Hur hanteras ideella krafter

Rallysugna entusiaster tar sig in till Millebygden 2019

Som jag tidigare berättat ser jag det som en självklarhet att engagera sig i en förening. Det ger otroligt mycket tillbaka och framför allt – bästa vänner för livet. 

1979 stod South Swedish Rally värd i SM-sammanhang för första gången. Arrangören har lärt upp ofantligt många duktiga funktionärer i vår bygd. Alla har fått växa in i rollen och känna sig trygga samtidigt som vi fått möjligheten att vara med på färden mot toppen. Det har gett många ringar på vattnet ut i södra Sveriges föreningar. Det har varit en trygg punkt i kalendern och alla tävlande vet exakt när tävlingen arrangerats och för många är det också första grustävlingen för året. Ungefär som korna när de släpps på sitt första sommarbete. Det är där man ska vara, helt enkelt. Både för tävlande eller som jag, funktionär. 

Hela arrangemanget South Swedish Rally flyttade i år ut i skogen utanför Älmhult och lilla byn Millebygden. Stall, sadelkammaren, förråd, ridhus och övriga ladugårdsbyggnader gjordes om till modernt huvudkvarter. Ett otroligt och gediget arbete av ideella krafter under många månader. 

Statusen som de tävlande vill ha ökar, man kräver mer yta för att ha sin servicebil på plats, man vill gärna grilla och bjuda sina sponsorer och andra tillresta på gött käk, man vill ha tält, och man vill ha jättestora tält, man vill göra servicen på asfalt, man vill göra servicen på jättestora asfaltsytor där det för övrigt ska finnas alla övriga faciliteter och jippon. I år skulle serviceplatsen för tävlingen bli i hästhagar, paddock och ladugårdsplan.

Klubbkompisen Pia Thulin och jag har varit förarvärdar på SM-rallyt i Älmhult

Välkommen till verkligheten, det vill säga där vi rallynördar hör hemma, på landsbygden. 

Men nog om det, för merparten av tävlande var nöjda med arrangemanget på landsbygden där SM-tävlingen arrangerades i maj månad. Här var allt samlat på ett och samma ställe (som alla egentligen önskar), alla i teamen, publiken, tävlingsledningen och domarna hade racet precis framför fötterna.

Ändock kommer det här klagandet. Man klagar för minsta lilla, man klagar för det ena och det andra och man kanske till och med klagar bara för klagandet skull? 

De som klagar har nog ingen som helst uppfattning om vad det innebär att stå som en SM-arrangör. Det är gigantiskt många timmar som ska göras under kvällens-, nattens- och helgens timmar. Tro mig. Jag vet. Helt säkert. Och när man är helt slut mentalt i huvudet efter tävlingen så kommer det här klagandet. På något egentligen som kanske kunde vara bra kritik och som arrangör välja att ta till sig och göra något bra utav till nästa år. Men när klagandet kommer från ”fel personer” då rinner bägaren över. Klagandet kanske hade kunnat förbises, men just den här gången rann det helt enkelt över. Och tro mig. Jag vet. Helt säkert. 

Att möta, och behandla, ideella krafter är något som inte alla klarar av. Det är lättare på en arbetsplats, sköter man sig inte, så finns ytterdörren där. Men hur hanterar vi egentligen våra funktionärer? Klagandet, eller kritiken som jag kanske ska använda mig av istället, kan sägas på så ofantlig många vis. Just här blev det helt fel och nu satte föreningen ned foten och intresseanmälan för SM 2024 drogs tillbaka. ”Vi kommer inte arrangera SM 2024 på grund av all den negativ kritik som framkommit om hur tävlingen planerades och genomfördes”. Dessa ord kommer från den stabila SM-arrangören från södra delen av landet som alla räknat kallt med ska vara med…

Jag själv har varit funktionär i South Swedish i många herrans år, kanske närmare 30? Känner dem väl, vet vad stabila och erfarna gänget går för, och står för. Att avstå SM-status till förmån för något annat, var helt klart ett tecken på att ”nu räcker det”. För till syvende och sist så jobbar vi alla ideellt och att klaga… ja, det kan man göra på många olika sätt. Här blev det ett generalfel och SM-kalendern gapar nu tom den traditionella ”släpp-korna-på-grönbete-dagen” under kristiflygarhelgen. 

South Swedish Rally lockar. Rally är kultur.

Jag saxar några ord från min tidigare publicerade krönika förra året. Nu blev orden aktuella igen… 

”Att vara eldsjäl i en förening betyder så oerhört mycket och man skapar vänner för livet, hela livet. Föreningen knyter band mellan oss. Jag hörde en äldre förnuftig herre som en gång sa att ”motorsporten är inget man slutar med, man har bara lite uppehåll i bland”. Och visst är det så. De bästa vännerna, manliga, kvinnliga, unga, gamla och nya finns inom föreningsvärlden. Hur gör man som ledare i en förening när man jobbar tillsammans på frivillig basis? Det ideella engagemanget som alla ledare runtom i alla föreningar har för att kunna lösa sin tävling, sin match eller sina utbildningar och möten. Kan nog erkänna att jag knutit min hand i fickan många gånger när jag fått världens alla konstiga och dumma bortförklaringar på varför just den här personen inte kan ställa upp några timmar för klubben. Samtidigt får man tänka att vi är olika och en del uppskattar andra saker mer än klubbverksamhet, vilket också är en självklarhet. Att kunna lägga någon föreningsmerit på ett cv för mig är mer värt än fint skolbetyg. Det andas sympati och engagemang”. 

Och till sist. Klagande kan bli bra kritik och ge mervärde för arrangören inför nästa tävling.
Om den sägs på rätt sätt, vid rätt tillfälle och av rätt person. 

Utan arrangörer och våra ideella krafter stannar Rallysverige.

Fotnot; South Swedish Rally – Sydsvenska Rallyt – arrangeras 2024, men utan SM-status.