”Midsommarblot”: Del 11

Visslande fortsatte han att sortera innehållet i nästa garde- rob. Här låg stickade tröjor, t-shirts och pikéer prydligt vikta och färgsorterade. Blått dominerade även här. Niklas hade aldrig tänkt på att hans pappa varit så förtjust i den färgen. Många av plaggen var i gott skick. Kanske dumt att slänga dem trots allt. Han strök sig över hakan och såg för sin inre syn den alltid så välklädde Gunnar. Niklas hade fått för sig att han inte ville att någon annan skulle bära pappans kläder. I vanliga fall var han för återbruk. Han beslutade sig för att ta det hela under övervägande. Stadens secondhandbutik skulle säkert inte tacka nej till de fina plaggen. Gunnars jeans var däremot välanvända liksom ett gäng tröjor i mjukt tyg. De gick raka vägen ner i sopsäcken.

Niklas rätade på ryggen. Garderoberna som sträckte sig över hela sovrummets långsida var tömda. Endast skorna och ytterplaggen kvar. Kanske inte så bara ändå. Han lade sig på alla fyra och kikade in en extra gång på de nedersta hyllorna. Längst in fick han syn på något och sträckte in armen. Förvånad höll han ett par minimala spetsprydda damtrosor i handen. Han kände hur det hettade i kinderna. Så klart att han förstod att hans pappa inte hade levt i celibat men att hitta spår efter hans eventuella damsällskap störde honom. När han var barn hade han varit fullständigt övertygad om att hans föräldrar haft sexuellt umgänge en enda gång, och det var då han blivit till. Han log åt minnet men blev genast allvarlig igen. Gunnar hade inte haft förmåga att leva i en längre relation. Ett arv som han lämnat vidare till Niklas. Han sköt undan de påträngande tankarna och förpassade trosorna till glömskans rike i säcken.