”Midsommarblot”: Del 12
Nyheter Här kommer den tolfte delen i vår sommarföljetong ”Midsommarblot".
Här kommer den tolfte delen i vår sommarföljetong ”Midsommarblot". Bilder: Pixabay/Historiska Media. Montage: David Alin
Niklas bläddrade igenom posten han lämnat på hallbordet. Ett styvt vitt kuvert fångade hans intresse. Det var inte adresserat till Gunnar Tell utan till en Rakel Anderberg. Niklas rev sig i huvudet och kom fram till att personen måste bo i mexitegelvillan vid vändplanen. Rakel. Han såg framför sig en kortväxt gråhårig dam med permanentkrull, iklädd en blommig klänning som spände över barmen.
Han skrattade ännu åt sin fantasibild när han svingade sig upp på den gamla herrcykeln han hittat i garaget. Kedjan var rostig och gnisslade motsträvigt. Tramporna var skeva. Förmodligen hade det gått snabbare om han promenerat. Märkligt att Gunnar inte gjort sig av med metallskelettet. Niklas hade för sig att hans pappa varit noga med att underhålla sina tillhörigheter.
Nummer trettiosex var som han trott en vit tegelvilla i ett och ett halvt plan med gaveln mot gatan. Postlådan satt till hälften dold i den lummiga häcken. Utan att kliva av cykeln böjde sig Niklas fram och släppte ner brevet.
En dörr slog igen och en kvinna skyndade nerför de få trappstegen med en hopknuten påse i handen. Hon lyfte på locket till soptunnan och fick sedan syn på Niklas där han stod grensle över cykeln. Hennes mörkt blå ögon synade honom från topp till tå. Hon var raka motsatsen till Niklas fantasibild. Kanske var hon Rakels dotter.