”Midsommarblot”: Del 9

Fram till Gunnars död hade Niklas tvivlat på om Jill ens levde. Men advokaten som fått i uppdrag att söka efter systern hade letat rätt på henne inom loppet av ett dygn. Mer försvunnen än så hade hon alltså inte varit.

Niklas tog fram telefonen och författade ett kort meddelande. Han ville försäkra sig om att han fick lov att tömma huset på eget bevåg. Med hennes goda minne kunde han fullfölja sin idé om att sälja alltsammans till ett företag som köpte hela dödsbon.

Jills svar kom snabbt. I en enda mening upplyste hon honom om att han kunde göra som han ville. Han ryckte på axlarna. Vad han nu behövde göra var att sortera ut de saker han ville spara och slänga sådant som inte borde hamna i någon annans händer. Dit hörde Gunnars kläder. Lika bra att börja med en gång.

Niklas sköt upp dörren till sin pappas sovrum och drog fram resväskan som han sett under sängen. Den var av äldre modell med knäpplås och rem. Kostymerna hängde i en prydlig rad i garderoben. Inte extravaganta men av god kvalitet. Doften av det välbekanta rakvattnet fick honom att ta ett steg tillbaka medan minnena sköljde över honom.

De tidigaste var nog från tioårsåldern. Varje gång han besökt Värnamo hade han fått följa med Gunnar på hans olika uppdrag. Säkert hade dessa upplevelser lett till att han valt samma yrkesbana som sin pappa. I sanningens namn hade de inte gjort mycket annat tillsammans. Semesterresorna han kom ihåg hade skett med mamma. De hade rest både i Sverige och utomlands. Som vuxen hade Niklas förstått att det varit hennes sätt att kompensera för alla de dagar sonen fått tillbringa ensam i lägenheten då hon arbetat.