Min historia – Önskade att tomten skulle ge sig av
Nyheter Barndomsminnen från julen på 60-talet
Arkivfoto
Jag minns barndomens alla underbara jular. Atmosfären var fylld av förväntan och magi. Alltid var det mycket snö och hade man tur så kunde man ibland få se tomtar komma plumsande genom snön på landet där vi bodde.
På kvällen så kom han då och bultade på dörren, aldrig någonsin svek han.
Men jag minns särskilt en julafton som liten flicka på 60-talet. Jag tyckte att tomten var läskig och dum. Idag minns jag inte varför. Kanske var det minnet av den där julafton då tomten halkade i trappan, föll och gjorde sig lite illa.
Eller var det kanske så att han fick en tokig ide att jag skulle sitta i hans knä. Jag vet inte, men rädd för honom var jag den julen.
Jag lämnade vårt julpyntade finrum och stängde in mig i mina föräldrars sovrum. Där satt jag och önskade att tomten snart skulle ge sig av.
Min mor försökte på alla sätt få mig att följa med in till de andra. Jag lovar sa hon, att du får sitta i mitt knä, tomten kommer inte att prata med dig alls, jag ska ta emot dina julklappar så du behöver inte gå fram till tomten för att ta i hand och tacka.
Men nej. Jag satt där jag satt.
Min mor kom in med ett paket till mig, det var ett fint, rött litet piano.
Där satt jag och klinkade på tangenterna tills alla klappar äntligen var utdelade, och den stackars oskyldige tomten gick vidare på kvällens uppdrag.
Då först började den magiska och underbara julen för mig det året.
Elisabeth Ragnarsson
Skillingaryd
Fotnot; Julen närmar sig och därmed kanske även en del julklappar. Det vore intressant och skoj om ni vill berätta om den speciella julklappen du minns, och varför du minns den.
Vad var det i paketet. Vågar du tala om vem du fick den av. Skriv några rader om varför just den blev julklappen den som du minns?