Minnen, skatt och skratt om och i Skillingehus

Johan Lundell, kommunens kommunikatör, var kvällens konferencier.
– Visst är det sköna stolar här i teatersalongen, är det någon som är här för första gången? Johan fick inga handuppräckningar. Skillingehus och teatersalongen hade alla av kvällens besökare varit i tidigare och i kväll, när de första 55 åren skulle försöka summeras på 1,5 timme som var fylld med minnen, skatt och skratt. Johan Lundell fortsätter:

– 2018 började jag jobba som kommunikatör här i Vaggeryds kommun. Det känns lite vemodigt att samlas här i kväll, det finns så mycket att upptäcka forfarande. Det murades in en kopparkista med bland annat tidningar, bilder från första spadtaget och mynt. Med hjälp av Karl-Erik Karlsson har kopparkistan hittats. 5 mars 1971 var det invigning. 12 mars 1971 var det dags för premiären av fredagsdansen där 500 deltog. Flera föreningar var arrangörer. Det var hela 30 000 besök under 1971 och 50 000 besökare 1972. I januari 1980 anordnades den sista fredagsdansen.

På scenen skulle det under kvällen bjudas upp profiler och bjudas på revystämning. Ett bildspel visades upp från byggarbetsplatsen i slutet av 60-talet. Ingemar Elgemark, Kenneth Åberg, Carina Remnemark och Gert Jonsson tog plats på scenen. På bild visas kommuningenjör Toivo Gabrielsson och schaktmästare Ingemar Elgemark. Ingemar berättar om bilden:
– Just den bilden var anledningen till att jag kom hit i kväll. Bilden väcker minnen. Toivo och jag anställdes i Skillingaryds köping 1968. Knappt ett år är bilden tagen där vi sitter på huk vid medborgarhuset. Innan fanns det här på platsen ett samfällt, en sandslätt. Skillingaryds marknad arrangerades här tidigare. Vi hade en aning om vad det skulle bli, vi var unga tjänstemän och fick uppdrag att placera huset där planritningen visade mellan järnvägsområdet och Bangårdsgatan. Front mot norr in mot Skillingaryds torg. Jag sitter med en tumstock i handen, det var enkla medel på den tiden och måttband och måttstock användes. Skillingaryd hade ingen samlingslokal för offentligheten.

Carina Remnemark;
– Min farbror John byggde Skillingehus. Undrar om alla känner till hur stor byggfirman var. 100 anställda. Byggnadsfirman uppförde Hackan, Brända tomten, Tallnäs, Sörgården, Kvarngatan och skyddande verkstaden för att sedan komma in på det stora bygget här, 1970. Mitt första minne var att pappa var snickare och i skolan hoppade vi hage och vi fick mosaikstenar att hoppa hage med. Dansen var mitt första minne från Skillingehus, jag var tidigt en fotbollstjej och var här och hjälpte till att bre mackor. John, min farbror, utlovade redan tidigt att takläggningen skulle ske före semestern och det gjorde den, han höll sitt löfte.

Byggnadskomitténs ordförande Åke Sköld finns med på alla bilder från byggnadstiden.

Kenneth Åberg minns;
– Åke kom med 1964 när man bildade en kommitté för att bygga detta medborgarhus. Han blev också intendent i över 20 år, han var engagerad politiskt, han fick vara ordförande i kommunfullmäktige under tre perioder även att det var minoritet. Han var vältalig och en verklig kulturperson.

Gert Jonsson;
– Min far var den första valda kommunalrådet mellan 1973 och 1976, då var jag tonåring. Jag hade ett spännande liv i Kohult men det var ännu mer spännande att vara med far på jobbet. Skillingehus var nytt, det är stort i dag och det var stort som en 13-åring. Man stötte på de här kloka männen. Sedan var det så att det var inte så himla kul att sitta i ett sammanträdesrummen och rita. Beställa mat på resaturangen var bra och sedan fanns det en spelautomat och då hade man haft en dag här i huset. Minnet var att det var väldigt modernt och något helt annat än vad man upplevt tidigare.

Ingemar Elgemark igen:
– Två källarplan i den här byggnaden. Vi frisksportare fick bära instrument och högtalare innan dansen och när den var slut mitt i natten.

Kenneth Åberg minns att ”Inger Grönlund lärde mig gammeldans”.

Gert Jonsson;
– När man väl fick körkort så var det givet att man drog ner till Skillingehus på fredagar. Jag hade ingen stor karriär inom dansen, det var svårt med takten. Men jag har gjort en makeover. Christer Djup började för 20 år sedan hålla buggkurser här nere i källarplan och då tänkte jag nu eller aldrig. Det var oerhört knackigt och det stämde inte med armar och ben. Men en 25-öring i högerskon lade jag i och när jag kände att den skavde så visste jag vilket ben jag skulle använda.

Carina Remnemark:
– Alla skulle hit på fredagarna, så det var riktigt bra tryck.

Nöjeslivet på Skillingehus, revydrottningen Vivianne Nöjdh och Ingeborg Palm tog plats på scen där Vivianne drog av ett revynummer. ”Det blir bättre och bättre dag för dag”.
Ingeborg berättar om stämningen i huset:
– Det har varit fantastiskt roligt att jobba i det här huset. Det hände alltid något. Jag började som städerska och jobbat i 35 år, känner igen varenda skruv. Kopparkistan visade Åke Sköld mig, det har varit en intressant tid som jag fått uppleva. Träffat många människor. det var både det ena och det andra i hörnen”. Det brann en gång i hotellrummet, orkesterns låg över och de hade väl rökat i sängarna.

Hur kom det sig att vi hade så stora revyer, Vivianne Nöjdh, undrar konferencier Johan Lundell;
– Jag bodde tidigare i Gränna och flyttade hit 1984, fick ner Tranåsrevyn hit. Han som hade hand om det var Pelle Nykvist. Och han lämnade över det till mig efter några år. Jag fick ihop folk, Jerry Eriksson fick jag med mig och vi spelade för fulla hus. Vi har spelat revy i 25 år, Skillingehus är mitt andra hem så det här får ni inte ta bort. Först började vi på nyårsafton och sedan trettondagsafton, nio föreställningar hade vi per år. Vi har skojat mycket med både politiker och ”Gunnel i backen”.

Gunnel Johansson som var på plats i sofforna flikar in;
– Ni var inte snälla mot mig, det minns jag, det var om en skinka bland annat.

Vivianne Nöjdh:
– Ja, du var i Danmark och köpte skinka, du är ju centerpartist.

Gunnel Johansson:
– 1991 skulle Malena Ivarsson komma hit, men det var lite kontroversiellt. Men Per-Ragnar kom i stället, Kurt Andersson från Vaggeryd pratade om Amnesty, Pelle Philip skulle vara mannekäng med kläder från Franks i Vaggeryd. Pelle är en stor och redig karl och Frank hade problem att hitta kläder. Stig-Göran Hultsbo var här och pratade om kompostering och han fick en burk maskar som tack för hjälpen.

Kenneth Åberg;
– Jag tänker på annan grej uppe i sessionssalen. Det fanns ett projekt i Föreberg som Williy Carlsson drev tillsammans med en polsk man med olika projekt bland annat en tunnel med vatten runtomkring. Då var det en man från Åker som sa ”det gå inte att se nått där i mösavattnet”, Polska projektledaren svarade; ”det kan vara lite olika, exempelvis strömming”. Det var underhållning fast på ett annat plan än i dag.

Hur blev det med parken, undrar Thorsell? ”Det blev folkracebana istället”, svarar Kenneth Åberg.

Politker tog plats igen på scen och en bild på sessionssalen visades.
Gert Jonsson:
– När man kom in där som nyvald, det var något speciellt. När vågar man gå upp för första gången och säga något, det lärde man sig under mitten av 90-talet. Jag hamnade då bredvid med Kenth i socialdemokraterna. Det var så att precis när kommunfullmäktige var vald placeras man utifrån hur man blev invald, sedan sorterades det upp. Första mötet är något alldeles högt och stort, berättar Jonsson.

Kenneth Åberg:
– Jag kom med som ersättare här 1974, då var jag relativt ung och då minns jag att Karl-Erik Granstrand kom in på mig på banken och sa att har du några frågor så får du gärna komma till mig och fråga. Han var omtänksam och var en väldigt duktig ordförande. Åke Sköld var en sådan enastående person, han nämnde alltid att Skillingaryd var centrala platsen i hela Finnveden, i hela länet, riket och för att inte prata om hela riket i sina overheadbilder. Skillingaryd var det mest centrala man kunde hitta i hela världen.

Kenth Williamsson berättar om sina första minnen från Skillingehus;
– Huset har fostrat mig. Dels var jag aktiv genom att vara på biblioteket, det var en plats som jag ofta gick in, man kunde sitta på med stora hörlurar och läsa fisketidningar och lyssna på musik, dessutom spelade jag schack. När Gunnar Magnusson som bibliotekarie hann ibland spela schack med mig. Men sedan var det mycket politik, SSU (reds anm; socialdemokratiska ungdomsförbundet) bland annat. Vi hade ett 70-årsjubileum och Erik Nykvist hjälpte oss att lotsa oss fram till jubileum, det var så tillsammans med ABF och vi sjöng och gjorde dikter, vi tränade i tre månader innan det var klart.

Gert Jonsson:
– I början på 90-talet i trafiknämnden och Ingemar Elgemark var min mentor, som skolade mig i lära politiskt hantverk. Jag hade förmånen att göra lumpen och jag var placerades som säkerhetsgrupp på Skillingaryds skjutfält. Vi trivdes så bra när vi blev ditkallade så ville vi vara kvar, det var lugnare här än på A6-regementet. Vi kunde åka till Skillingehus och äta och vi körde in hit med militärbilen. I den åldern missbrukade man sig lite och man tog entrecote istället för dagens rätt, räkningen kom till A6 och då var det slut med det. Militärbilen skulle vi köra så nära vi kunde, en gång körde vi in i koppartaket här utanför, då fick vi bannor att vi hade kört in med militärfordonet i Skillingehus. Undra om märkena efter oss finns kvar?

Hur var Skillingehus som arbetsplats?  Ingeborg Palm, Eva Carlsson, Annika Hedvall, Marita Sjöberg Wågesson och Torbjörn Lindberg kom upp på scenen. Eva var 17 år när hon började jobba på kommunkansliet.
– Jag fick åka med de högsta männen till jobbet, Verner Göthberg och Lars-Gunnar Brännström plockade upp mig vid Götafors skola varje morgon. På den tiden hade man inga datorer, vi använde oss av handskrivmaskiner, den som man skrev för stod bakom ryggen. Jag fick mitt jobb sedan på socialkontoret i Vaggeryd men vi flyttade tillbaka hit 2002 i det som då varit bibliotek tidigare.

Marita Sjöberg Wågesson;
– Började som föreståndare för 20 år efter Ingeborg. När jag tänker på Skillingehus så tänker jag på 70-talet, var bästis med Anneli Palm och på fredagar brukade vi cykla ner och hjälpa till att med fredagsdansen. Som tack fick vi vykort och klistermärken av orkesterbanden. När jag träffade min Peter jobbade han som biografvaktmästaren och hade nycklar till alla dörrar. Jag var lite ung för att komma in på dansen och vi smög in bakom här och kom ut bakom dansen och där tänkte ingen på att jag var för ung.

Torbjörn Lindberg;
– Jag började 1991 och jag tyckte det var fantastiskt att få ett kontor. Jag hade jobbat på plastfabrik i Bankeryd, kört lite lastbil och läst högskolan som vuxen. Jag kom ihåg min första arbetsdag och jag gjorde bort mig nästan samma dag. Min företrädare hade lämnat en massa kassar med papper och pärmar, ingen introduktion fick jag. Jag hoppade i och letade i kassarna och jag såg aldrig min välkomstblomma. De frågade vad jag tyckte om min blomma och jag visste inte att jag fått en blomma, det var dumt. Vi letade efter ett pantbrev samma dag. Jag hade en bra chef, Bengt-Olof Magnusson och det som var bra var att det inte var så mycket styrning, det var ingen styrning utan man fick vara kreativ och lösa mycket själv. Man jobbade under förtroende. Man hade först en facitterminal, sedan kom det en 14 tums data och då blev jag irriterad för många fick gå på en kurs i ordbehandling och det var modernt men det kunde bara skriva Courier som typsnitt. Vi hade en stor datamaskin som var två gånger två meter och vi bytte band i den, den gick på ett system, det har hänt väldigt, väldigt mycket sedan dess. Vi var inte så många och vi gjorde det här jobbet med de verktygen vi hade.

Annika Hedvall, kommundirektör:
– Jobbat inom kommunal regi länge och minns när internposten tog en vecka för att komma fram. Det har varit en otrolig resa i den kommunala administration. Mitt första minne, jag har för övrigt jobbat som kommundirektör här i Vaggeryds kommun sedan 2017, jag var inbjuden av Bengt-Olof då jag var kommundirektör i Tranemo. Jag vet att jag redan då slogs av att det var ett otroligt trevligt kommunhus. Skillingehus sticker ut. Det här huset är helt fantastiskt. Det är vemodigt att vi har behövt att tömma huset på arbetsplatser.

Johan Lundell, kommunikatör;
– Min första känsla var varför står disken framme när man kommer upp för trappan till kommunkontoret, här händer det grejer, man kommer direkt in i verkligheten. Huset är fyllt med medarbetare och kompisar.

Annika Hedvall avrundar kvällen med information om utrymningen av arbetsplatser och flytten av verksamheter.

Frågan kring Skillingehus ska behandlas hos kommunstyrelsen nästa onsdag där ett politiskt beslut ska tas.