Missnöje i Vaggeryds sporthall

Under flera år har bland annat Waggeryds atletklubb (WAK) och boxningsklubben Vaggeryd Muay Thai & Boxning försökt att få en fungerande kommunikation med ledningen för sporthallen i Vaggeryd och en dialog med fritidsförvaltningen och ansvariga politiker. De upplever ett ointresse från kommunen att ta deras frågor på allvar. Det handlar framförallt om skötsel av lokalerna och det faktum att sporthallen i stort sett har öppettider som anpassas till skolan.

Michel Magnusson och Jessica Åström från atletklubben och Sören Andersson från boxningsklubben ger en gemensam bild över hur man inte tar till sig de problem som klubbarna upplever med bland annat omklädningsrummen. I dessa ytor med duschutrymmen växer svartmögeln till sig utan att det åtgärdas trots ständiga påpekanden. När det började läcka in vatten från simhallens omklädningrum ner i boxningslokalen gjordes en provisorisk dränering, men huvudproblemet har man inte gjort något åt.

Problemen är omfattande i källarplanet där även bordtennisklubben och handbollsklubben huserar.

– Vi har 550 medlemmar, säger Michel Magnusson som är ordförande i atletklubben och menar att det är en tidsfråga innan någon drabbas av problem med andningsvägar eller annat orsakad av brister i lokalerna. Han berättar vidare att diskussionen om att bygga en ny sporthall verkar vara lagd på is och att kommunen istället ska satsa på att renovera nuvarande sporthall för 30 miljoner, men de läggs på simhallen och sporthallen i markplan och inget görs åt källarplanet som är den del där flest aktiviteter sker.

– Att lägga 30 miljoner i den befintliga sporthallen är inte försvarbart, säger Jessica Åström eftersom det bara räcker till kosmetiska ingrepp som inte håller över tid.

– Sporthallen är snart 50 år gammal, säger Sören Andersson och tillägger att den borde vara avskriven för länge sedan. Att sporthallen är gammal och i tveksamt skick är inget som har betydelse när det pratas hyror och investeringar i övrigt. Sören berättar att de fick bekosta det nya golv de lade in själva genom en avbetalningsplan till kommunen.

Bägge föreningarna har fått bekosta merparten för att få ett fungerande ventilationssystem. De säger att de inte har något emot att bidra med eget arbete men menar att man måste få något tillbaka.

Boxningsringen i lokalen har inte heller godkända mått för att arrangera tävlingar vilket gör att de får arrangera matcher och galor utanför kommunen trots att två av landets bästa boxare är bördiga från bygden.

När kommunikationen med sporthallens chef, kultur- och fritidsförvaltningen och politikerna brister blir minsta detalj en kvarnsten som tynger möjligheterna till att hitta ett bra samarbetsklimat.

Det handlar bland annat om tillgången till hjärtstartare. En sådan finns men är inlåst i simhallen dit det är låst och två dörrar behöver forceras om sim- och sporthallen är stängd, vilket den är på vardagar efter klockan 19.00, alla lördagar och större delen av söndagar. För att lösa problemet fick atletklubben ordna en egen hjärtstartare. De pekar också på att föreningarna inte har tillgång till sporthallens städutrustning och att det inte finns lokalvårdare överhuvudtaget under sommarmånaderna när skolan är stängd.

Relationen mellan föreningarna och kommunen är minst sagt frostiga och de är inte främmande för att flytta sina verksamheter om de hittar lokaler som är stora nog att rymma deras verksamheter.

Atletklubben har 550 medlemmar med potential att växa, framförallt är det alltfler i åldern över 50 år som vill börja träna och pensionärerna i SPF och PRO tränar vardera två gånger/vecka. Boxningsklubben har ett 80-tal medlemmar men kan också ta emot flera.

I källaren på Vaggeryds sporthall är det omkring 800 personer som deltar på olika aktiviteter på olika tider och en stor del känner sig styvmoderligt behandlade av Vaggeryds kommun i allmänhet och Sporthallen i synnerhet.