Mitt bästa julminne
Nyheter Årets julkalender är här. Dagens lucka öppnas av Jenny Almlöf.
Vilket är ditt bästa julminne?
Jenny Almlöf på redaktionen:
– Mitt bästa julminne startar med en blick på mina nya näbbstövlar i läder mot snöig gata. Snön hade nyss fallit och det var inte många spår där på den breda gatan. Jag hade fått stövlarna i julklapp ett år i min barndom då de var populära, i alla fall i mina ögon. Jag var glad för mina stövlar, och jag var glad efter en mysig stund i faster Birgittas hus. Vi hade suttit tätt ihop min kusin och jag, och tittat på Ferdinand och de andra medan vi åt så mycket godis vi kunde från hennes pappas julkorg han fått från jobbet.
När jag gick gick på den snöiga vägen från min faster till min mormor och morfars hus stampade jag av mig snön från stövlarna mellan varven. Det var alldeles tyst ute, och mörkt förutom snön som lyste upp. Tyst var det däremot inte i morföräldrarnas hus där nästan hela mammas släkt hade samlats i vanlig ordning.
Hunden Molly sprang omkring och gladdes åt julstöket och glada människor – med förhoppning om att få någon köttbulle eller annan smakbit. Vid julklappsutdelningen satte jag mig intill den stora granen som vi hade klätt, med alla de där magiska kulorna från mormors hemland. Alldeles nära dörröppningen till det andra rummet satt jag, hunden Molly fick nämligen inte vara i vardagsrummet. Hon överbryggade sin längtan genom att ligga med frambenen ovanför tröskeln in till oss. Det var ju nästan okej i alla fall. I paketen det året fick jag en Cindydocka och en Cindyhäst, och ett ljudband med Bröderna Lejonhjärta…