Naturvårdsbränning i Fåglabäck ska gynna backsippan
Nyheter I morgon förmiddag kommer Länsstyrelsen att genomföra en kontrollerad naturvårdsbränning av gräsmark i Fåglabäcksområdet, väster om Smedjegatan i Skillingaryd.
Bränningen sker för att gynna backsippan, en blomma som förekommer i det aktuella området.
Naturvårdsbränningen sker under lugna och kontrollerade former och utförs av utbildad personal hos länsstyrelsen. Bränningen kommer inte att genomföras om det regnar och marken är blöt. Räddningstjänsten är informerad om arbetet.
Pressbild från Länsstyrelsen
På Länsstyrelsens hemsida finns följande information:
På 1600-talet brann ungefär en procent av Sveriges skogsyta varje år. I takt med att svedjebruket har försvunnit och vi har blivit bättre på att släcka har skogsbränderna minskat. Arter som har utvecklats i samklang med bränd skog får svårt att klara sig.
Efter en brand blir skogen ljusare och varmare. Solens strålar når ner till marken, och sotade stammar drar till sig värmen. Granar tål inte brand särskilt bra. Tallar däremot, klarar ofta brand på grund av att de har tjockare bark, djupare rötter och sin krona högre upp. Mängden granar minskar alltså vid en brand, och det ger mer utrymme till tallar och lövträd. Brand skapar också döda och döende träd. Det gynnar ett tusental arter som riskerar att försvinna på grund av bristen på död ved. Ett hundratal arter är direkt beroende av brand. Exempel på sådana arter är rökdansfluga och brandskiktdyna.
För att gynna de brandberoende arterna och minska andelen gran i vissa områden genomför Länsstyrelsen naturvårdsbränningar. En naturvårdsbränning är en lugn och kontrollerad brand som utförs av speciellt utbildad personal. Det är alltid snudd på eldningsförbud när bränningarna genomförs. Det beror på att det då är lagom torrt i luft och mark. Är det för blött kan det inte brinna, och är det för torrt är riskerna för stora. Säkerhetsarrangemangen är stora kring naturvårdsbränningar, och säkerheten går alltid först.
Innan den planerade bränningsdagen ska slangar läggas ut, vattenpumpar placeras ut och testas och vissa träd fällas. När det slutligen är dags samlas personalen på morgonen och går igenom rutinerna och gör de sista förberedelserna. Under bränningen kommunicerar personalen via Rakel, ett digitalt kommunikationssystem som fungerar även där det är dålig täckning. Oftast tänder man först på eftermiddagen. Det beror på att luftfuktigheten sjunker från morgonen och är som lägst under tidig eftermiddag för att sedan öka igen. Av säkerhetsskäl tänder man inte förrän luftfuktighetskurvan har vänt uppåt. Om vädret vänder under dagen och förutsättningarna ändras kan bränningen blåsas av i sista stund, men förhoppningsvis samarbetar vädret så att bränningsledaren kan göra klartecken.
När alla parametrar stämmer, alla brandslangar är trycksatta och testade tänds en punkt i ena hörnet av området. Först tänder man bara enstaka punkter, samtidigt som områdets ytterkant säkras med vatten och hackor. Senare tänder man i linjer och alltid så att elden får sprida sig sakta mot vinden. Bakom eldlinjen dör elden sedan ut mot avbränd mark. Hela tiden kan man styra hur intensiv branden ska vara beroende på vind, fuktighet och terrängförhållanden.
I början tar man det försiktigt, men när det finns ordentligt med avbränd mark som elden backar mot och bra stopplinjer längs kanterna kan man tända större områden åt gången. Just i det skedet kan det upplevas som en kraftfull brand. Hur intensivt man väljer att tända beror på vilket mål man har med bränningen. Ibland ska det bara brännas över snabbt utan att träd dör och ibland vill man att elden ska nå mer på djupet. Hela tiden vattnas ytterkanterna och speciella spanare är ute och tittar efter glöd som följer med röken upp i luften och riskerar att ramla ner utanför bränningsområdet. Händer det letar man upp glöden och släcker den.
Så snart elden dragit förbi släcker man glöden i ytterkant och ett par meter in i brandområdet. Längre in i området får det gärna fortsätta glöda. Ofta finns det träd eller områden av träd som man vill spara och dessa vattnas extra och skyddas med barriärer som är svåra för elden att ta sig över.
Hur lång tid den aktiva bränningen tar beror på hur stort område som ska brännas och på hur bra förutsättningarna är. Är det till exempel på gränsen till för fuktigt tar det mycket längre tid. Målet är att området ska vara avbränt innan den fuktiga nattluften slår till eftersom det då blir mycket svårt att tända.
Direkt efter bränningen är området sotigt och det glöder på många ställen. Under natten bevakas kanterna så att elden inte kryper ut ur området. Sedan låter man oftast området glöda vidare ett par dagar innan man aktivt går in och släcker alla glödbränder. Innan man börjar rulla ihop slangar ska brännan vara kall, det vill säga det ska ha gått tre dygn från senast kända glöd. Ibland kan man låta en specialutbildad glödhund gå över området för att nosa reda på eventuella djupt liggande glödar. Slutligen samlar man in allt materiel och sätter upp varningsskyltar.
Det är väl på statlig ägd skogsmark som denna bränning sker. Senare kanske det är dags att inleda denna typ av skogsbränning på skjutfältet som också är statligt ägd mark. Hoppas man tar hänsyn till vindriktningen. Med nuvarande nordvind kommer ju den farliga röken in i Skillingaryds bebodda delar och offentliga verksamhetens ventilationssystem. Kommunfullmäktige har ju inget beslut om sådan skogsbränning på kommunal ägd mark.
Det är säkert bra. Synd att kommunen inte räddade alla backsippor som växte på Båramovägen innan marken iordningställdes för planerade byggen.
Funderade ett tag på att åka förbi och ta ett par plantor, men då hade jag varit förbrytare….
Dock inte kommunen som schaktade bort dem?