Nätverket Hjälpande handen avslutas
Nyheter I mitten av mars startades nätverket som idag avslutades. ”Det har varit otroligt tacksamt”
Alice Åström har varit sammankallande i nätverket [1/4]
Jakob Fhager Bjärkhed och Jennie Skarph [2/4]
Diakonerna [3/4]
Församlingshemmet i Skillingaryd under morgonen [4/4]
Under våren och sommaren har arbetsgruppen för Hjälpande handen träffats varje vecka. Efter sommaren glesades träffarna ut till en gång i månaden. Det nationella arbetet avslutas på lördag och därmed även det kommunala arbetet. Men kommer givetvis att återupptas om det skulle behövas. Under onsdagsmorgonen träffades Alice Åström, Jennie Skarph, Majlen Sjöholm, Christina Gustavsson och Jakob Fhager Bjärkhed över en kopp kaffe i Skillingaryds församlingshem. Alice Åström, som varit samordnare i gruppen, berättar mer:
– Kyrkorna har gjort det praktiska, det har handlat om att hjälpa till med handling och göra apoteksärende. Vi har haft 40 personer som vi hjälpt och haft 23 handlarhjälp i veckan. Vi har varje vecka skickat statistik till MSB (reds anm: Myndigheten för samhäll och beredskap), då det har varit en nationell samverkan. Vi har redan ett unikt samarbete med alla kyrkor när det gäller Mötesplatsen och startsträckan för Hjälpande handen blev därmed mycket kort jämfört med andra kommuner.
– Tidigare såg man behovet av hjälp till äldre och riskgrupper. Vi har ett fantastiskt samhälle där vi sett att den behövande får hjälp av sin granne, från någon i sin förening och övriga som ställt upp. Nu har restriktioner släppts för äldre och personer i riskgrupper och därför avslutas det nationella och således även det kommunala, menar Alice Åström.
Med i nätverket Hjälpande handen har även Göran Svensson, Sven Engqvist, Mattias Östenälv, Henrik Mjörnell, Nicklas Gideskog och Anne Gustavsson funnits med.
– Kommunens hemtjänst återgår till sin normala organisation också, och som läget är nu idag så finns inget behov av Hjälpande handen som organiserat nätverk, menar Alice Åström.
– Men ändrar sig situationen så startar vi igen, menar diakon Jennie Skarph.
– Alla har varit oerhört tacksamma. Det är påfrestande att vara isolerad. Behovet att få samtala eller ta en fika är stort. Som det varit nu sedan mars månad har vi bara fått träffas vid dörröppningen. Men alla är oerhört tacksamma som fått hjälp, avrundar diakon Majlen Sjöholm.
Varför behövdes den hjälpen innan om den inte behövs nu när smittorisken ökar snabbt igen?
Det nationella avtalet kring handlingshjälo avslutas den 31/10
Kommuner kan teckna lokala avtal om man vill men bedömningen är att behovet inte finns nu.
Men det kan ändras fort och det finns en oro så klart. Men om behovet ökar igen så är vi redo att återuppta arbetet.
Tolkar jag dig rätt om jag tror så här? Det var inte behovet som styrde innan heller. Det var statens inblandning som bestämde. Ni ser inget behov nu när smittan ökar igen. Fråga: Vad är det för skillnad på behovet nu och tidigare?