Nytt förvaltningsmål för lodjur
Nyheter Länsstyrelsen har fattat beslut om ett nytt förvaltningsmål för lodjur i länet. Med förvaltningsmål avses den nivå som förvaltningen i länet syftar till att långsiktigt nå, och bibehålla, under förvaltningsperioden 2025–2030. Det nya målet är åtta till elva årliga föryngringar (honor med unge/-ar). Med anledning av det nya förvaltningsmålet och en minskande lodjursstam kommer länsstyrelsen inte att besluta om licensjakt efter lodjur i år.
Länsstyrelsen har fattat beslut om ett nytt förvaltningsmål för lodjur i Jönköpings län. Bild: Pressbild
Det nya förvaltningsmålet om åtta till elva årliga föryngringar, det vill säga cirka 44–60 individer, motsvarar den nivå som lodjursstammen har haft i länet de senaste fem åren. Målet utgår från länets miniminivå om sex årliga föryngringar. Miniminivån reviderades inför perioden 2025–2030 från tre och en halv till sex årliga föryngringar och är den nivå som minst ska finnas i länet för att bidra till lodjurets gynnsamma bevarandestatus i Sverige. Förvaltningsmålet ska dels vara en tillräcklig säkerhetsmarginal till miniminivån men även tillgodose balansen mellan olika intresseområden. Länets viltförvaltningsdelegation har deltagit i arbetet med det nya förvaltningsmålet.
Förvaltningsmålet är, tillsammans med inventeringsresultatet, vägledande för när det finns utrymme för licensjakt på lodjur. Den senaste inventeringen (Lodjur – statistik i Sverige och Skandinavien) resulterade i nio föryngringar, vilket är en minskning av stammen för andra året i rad. Detta tillsammans med att populationen ligger i den lägre delen av förvaltningsmålets intervall gör att länsstyrelsen inte kommer att fatta beslut om licensjakt efter lodjur i år. När årets inventering är klar och sammanställd kan effekten av jakten som genomfördes under mars 2025 utvärderas och utgöra viktigt underlag inför framtida bedömningar av möjlighet till licensjakt under kommande år. Inventeringen pågår fram tills den 28 februari och underlaget består av bilder från viltkameror och spårning på snö. Länsstyrelsen värdesätter den hjälp som allmänheten bidrar med i form av olika rapporter, exempelvis via Skandobs.
Nu blir det samma obegripliga mysticism kring lodjuren.
Det har sedan länge varit obegripligt kring vargarna, men nu kommer samma taktik kring lodjuren.
Minimiantalet föryngringar har nu nu höjts från 3,5 till 6 per år. Men det räcker inte, för man vill ha en säkerhetsmarginal i tillägg till de 6, och därför har man satt ”förvaltningsmålet” till 8-11 årliga föryngringar, det vill säga cirka 44–60 individer.
Hör och häpna! Det motsvarar den nivå som lodjursstammen har haft i länet de senaste fem åren. Det antalet hade man alltså redan när minimiantalet bara var 3,5½ per år.
——————
Hur kunde man hamna där? 8-11 föryngringar per år, när minimiantalet skulle vara 3,5? Är inte det att sätta en orimlig säkerhetsmarginal? Avskjutningen har styrts av länsstyrelsens licenstilldelning, och så vitt jag vet har man årligen skjutit så många lodjur som man fått. Så här får verkligen de vatten på sin kvarn som anser att Länsstyrelsen myglar så att det skvätter om det!
Är det ett rimligt resonemang att ”nu höjer vi förvaltningsmålet därför att vi hamnat alldeles för högt genom vår handläggning”?
——————
Sedan är det en helt annan sak att mitt intryck ute i skogen är att antalet lodjur minskat drastiskt trots en minimal avskjutning. Inte längre några lodjursspår på kökstrappan eller utanför sovrumsfönstret två meter från min huvudkudde. Inget lodjur som står bakom vedboden och vrålar eller pinkar revir mot min lagårdsknut. Något har hänt, och det kan inte förklaras av Länsstyrelsens handläggning.
—————–
Jag ser flera orsaker, men det vill jag inte debattera här.
Det första man måste göra är att kolla siffrorna.